Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

New Wave

The B-52’s — Funplex

The B-52’s — Funplex.Fred Schneider, Kate Pierson, Cindy Wilson och Keith Strickland är tillbaka efter 16 års av frånvaro av musikvärlden. Det är mer än 30 år sedan bandet bildades och de blev en del av new wavescenen. Dom debuterade för 29 år sedan med ett super album och har sedan dess gjort kanonbra spelningar som jag gärna tagit till mig. Så efter de två mästerverken Cosmic Thing 1989 och Good Stuff släpper det ytterliggare ett mästerverk som är den bästa comebackskiva jag har hört någonsin. Åtminstone känns det skönt att The B-52’s utnyttjar Freds speciella lekfulla röstläge som förstärks av de två skönsjungande damerna i kör.

Det är smart dansrock som verkligen tar med sig de bästa erfarenheterna från new vawescenen som var bland det bästa som hände musikvärlden. Se bara Mojos underbara specialnummer som behandlar new vawescenen anno 1978. Numret är fullastad av bra reportage kring The Police, The Jam, Blondie, Talking Heads, Devo, Elvis Costello, Ian Dury, The Skids osv. Det är ett nummer som förgyllde min värld riktigt bra och så denna pärla/mästerverk med The B-52’s som knockar mig ordentligt, alltså två upplevelser på en samma gång jag snabbt med ordentligt. Det är som om humorn plötsligt gick hand i hand med ironin. The B-52’s tar tag i verkligen och gör vad jag kallar intelligent rockmusik. Dom tappar inte handgreppet utan fortsätter med det som gör The B-52’s till det där bandet som väcker upp mig igen, jävla vad bra man kan dansa till dem.

Fred Schneider verkar vara en lycklig man och tjejerna är precis så där smarta dom alltid varit. Musik förenad med skön estetisk intelligens bättre än vad det här är, kan jag föga tänka mig något modernt nytt band lyckats smycka i sådan vacker färgskrud.

The B-52’s i nådens år 2008, lyckas över all förväntan att göra en greppbar stort verk som andas konstnärlig styrka.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs