Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rootsrock

The Black Crowes — Warpaint

The Black Crowes — Warpaint.Jag vill gärna hylla den nya skivan av The Black Crowes därför att den håller rakt igenom, den har samma kraftfulla stämning som The black Crowes kan få på sina skivor. Jag har aldrig varit en total övertygad vän av Chris och Rick Robinson egna band The Black Crowes under årens lopp. Man det har funnits en respekt hos mig för dessa musiker som hantverkare inom den rockmusik som de gjort till deras signum. Brölig svängig bluesig sydstatsrock där den totala närvaron har varit legio för dem. Jag vill påskina att The Rolling Stones, Faces och delvis sydstatsrock finns gärna med i deras mix av influenser. Bandet var oerhört framgångsrik under 90-talet med många singelhitar.

Deras tre bästa album är debuten 1991 Shake Your Money Maker, Lions och By Your Side som utkom senast under 2000-talet. Men det spelar ingen roll utan den nya skivan är den som befäster The Black Crowes på den musikaliska kartan för min egen del.

Nya skivan Warpaint har en färgrik prägel som leder mig rätt mot Allman Brothers band och Little Feats storhetsdagar under 70-talet.

The Black Crowes har haft sina omstöpningar i bandet. Gitarristen Marc Ford lämnade skutan efter att ha tröttnat på brödernas ständiga bråk under flera år. Bandet rekryterade istället Luther Dickinson från North Mississippi Allstar för den nya uppsättningen. Bandet fick kraft att börja skriva låtar och istället för bråk, får vi en skiva som knäcker mycket av dagens moderna rock. Vid sidan av The Black Lips och Black Mountain så är det The Black Crowes som vitaliserar den skitiga rockmusiken och får oss att älska den igen, med mera kraft i blicken.

Här inleder skivan med snygg rockig Stonesinfluerad sång med ett tufft riff i låten Goodbye Daughters of the Revolution för att kunna övergå i finstämda rockballader. Det är trogen rockplatta som följer klassiska normer för hur den här sortens ökenrock kan låta när bra låtar kombineras med flyt i texterna. The Black Crowes återupprättar Texasrocken och jag känner att nya skivan Warpaint tar med sig en stor dos samhällskritisk uppfattning den här gången med sig i texterna. Det är en skickligt sammansatt skiva med många bra idéer vars anda ligger i dess fränhet och starka utlevelser i ackompanjemanget. Så här spelsugna var det länge sedan jag hörde bandet vara, lustfullt och det vill till att spegla samhället genom att beskriva det utifrån musikerns blick. Warpaint blir för mig en stor inlevelse full personlig nästan perfekt rockplatta av i dag. Man kan inte säga att man är bortskämd med sådant varje dag.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs