Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Bluesrock

The Black Keys — Attack & Release

The Black Keys — Attack & Release.Sin bana som bluespunkig duo med att ge ut sina första skivor på Fat Possum-etiketten i början av 2000-talet. Men på sin nya skiva så blev det lite annorlunda med låtval och musikalisk inriktning. Dan började skicka låtar till Danger Mouse (Gnarls Barkely) och det är den kreattiva fas som leder mot ett lite mera skickat sound, fast deras originella skit finns i bakgrunden. Men visst är det lite tråkigt att deras sound har tappat lite av sin sälta, det giftiga för ett mera kommersiell rocksound. Men det är fortfarande under kontroll på det sätt att Black Keys doppar sin själ i saltet och strör det fortfarande över musikens sårskorpor.

Danger Mouse låter sina idéer regna över ljudet och produktionen, så att det låter lite för mycket Gnarls Barkely över Black Keys bluespunk. Men det är fin rock och välskrivna låtar som fortfarande dominerar över det spektrum som utgör Black Keys lite mera känsla av underground. För den känslan stod mig väldigt nära. Black Keys, The Kills och White Stripe hade gjort den där väldiga förändringen av rockens ansikte under 2000-talets inledning. Skitig garagerock med blues och punk i botten. Nya skivan har låtar som känns som om det vore The Rolling Stones skapelser fastän inspelad hemma i Keith Richards garage.

Det är en bra skiva, men jag skulle vilja ha ljudbilden mera skitig och musiken trasig. Så att låta Danger Mouse producera och påverka deras sound var inte helt lyckat. Black Keys skall tillåtas vara Black Keys och inte låta som Gnarls Barkely. För båda banden är suveräna i det dom gör, var för sig. Skivan är ändå tillräcklig bra för att den kommer att spelas väl och mycket hemma hos Dr. Indie.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs