Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Artikel

Jag vägrar!

Jag vägrar att anpassa mig till den nya tidens anda. För allt det vi upplever idag av likriktning, av materialisering och individualisering är medvetet styrt och planerat. Vi kan likna det vid en rörelse, en energi som långsamt och envetet sprider sig in i politiken, in i våra tankar och sinnen.

Sedan de ultrakonservativa tog makten har denna rörelse accelererat. Meningen är att vi ska genomgå ett paradigmskifte. Vi ska bli mera likriktade och individualiserade. Vi ska bli mera kommersialiserade. Vi ska bli mera splittrade. När tillvaron blir för stressad och tung på grund av otrygga arbetsförhållanden, när stressen efter status blir för pressande erbjuds vi piller. Piller som söver våra hjärnor till ro. Piller som får oss att sluta tänka.

Vi ska bli mer övervakade och censurerade. Myndigheterna ska känna till vartenda steg vi tar. Man ger oss en konstlad frihet, en frihet som egentligen bara omfattar vilket bredbandsbolag du ska välja eller märket på din mobiltelefon. Allt detta sker för vårt eget bästa säger DE och vi tror dem.

Media ska bli mer och mer likriktade. Stora multinationella företag köper upp våra TV kanaler och tidningar. Förnedrande dokusåpor ersätter kultur och samhällsprogram och vi sväljer och engagerar oss. Vem fick vem? Vem grät högst och mest?

Det är vi själva som driver på denna rörelse genom att acceptera kortsiktiga positiva lösningar som löser våra små problem. Vi driver på den genom att tänka kortsiktigt och genom en omedvetenhet om tingens sammanhang. Vi driver på den genom att inte se helhetsbilden. Men riktningen anges av makteliten och den har ett syfte. Den nya världsordningen! Med en maktelit som innehar all ekonomisk och politisk makt. Nationella gränser ska suddas ut, stater ska gå samman och styras centralt. De politiska inriktningarna ska ta samma form och en del av dem ska förbjudas. Vi ser det idag med kommunismens förföljelse. Den socialistiska tanken hör inte hemma i en värld där äganderätt går före folkrätt. Där alla trygghetssystem är bortsopade. Där den arbetande människan endast är en förbrukningsvara.

När uppstod dessa tankar? Man kan väl säga att det hela i princip började redan på femtiotalet med Bilderbergruppens tillblivelse men de verkliga tankarna och riktlinjerna tog fart på sextio och sjuttiotalet då de flesta av de konservativa organisationerna startade. Tankar och riktlinjer har sedan formats i ultrahögerns tankesmedjor, institut och stiftelser. Vi har t.ex. Hooverinstitutet vid Stanforduniversitetet vars chef tidigare var Condoleeza Rice, American Enterprice Institut vars stöttepelarare är krigshöken Richard Perle och vicepresidentens fru Laura Cheney. Det finns en uppsjö av stiftelser och organisationer i ultrahögerns tjänst, bakom dessa står storkapitalet. Den främsta av dessa stiftelser är nog Heritagestiftelsen. ”Den har mobiliserat den konservativa revolutionens stöttrupper, män med en ideologisk vision och en ny syn på det amerikanska samhället.” Man omsätter miljonbelopp i dollar räknat. Under årens lopp har nästan halva budgeten gått till marknadsföring. Medlemmarna har författat artiklar och studier som täckt alla politiska områden: det kommunistiska hotet, ifrågasättandet av socialprogrammen, stärkandet av militärbudgeten, betonandet av religionens plats och kampen mot fackföreningarna. När kongressmän ska föra debatt eller när politiker tillträder sina tjänster ligger ofta en rapport från Heritage på deras skrivbord. Sådana dokument går även ut till media. Makten ligger inte hos kongressen eller politiker. Makten ligger hos DEM som döljer sig i bakgrunden. Och den ”demokrati” dessa herrar förespråkar är inte folkets.

Vi ska vägra deras tankar, vi ska knyta näven mot det kommande slaveriet. Vi ska knyta näven mot den rasism som kommer från de ultrakonservativa Sionisterna. Vi ska knyta näven mot dem som vill ha äganderätten till jordens livsbetingelser. Om än vi bara åstadkommer en krusning på vattenytan ska vi obönhörligt, oförtröttligt vägra att acceptera den cynism som genomsyrar vårt samhälle och den politik som bedrivs idag.

Astrid Boman

Musik

Adam Green — Sixies & Sevens

Alf — Tivoliv

Ane Brun — Changing of the Season

Atrocity — Werk 80 I & II

Billy Bragg — Mr. Love & Justice

Bob Mould — District Line

Cavalera Conspiracy — Inflikted

Children of Bodom — Blooddrunk; In Flames — A Sense of Purpose & Draconian — Turning Seasons Within

Cut Copy — In Ghost Colours; Kelley Polar — I Need You to Hold On While the Sky Is Falling; M83 — Saturdays=Youth; Hercules and Love Affair — Hercules and Love Affair & Juvelen — 1

Daniel Norgren — Outskirt

Death Cab for Cutie — Narrow Stairs

Dr. Indies musikmix XIII

Dr. Indies musiktips för maj

Emrik — Soul Swedish Man & Friska Viljor — Tour de Hearts

Hällberga Central — Hällberga Central & Ricardo — Bye Bye Girl

Joel Alme — Master of Ceremonies

Judee Sill — Abracadabra: The Asylum Years

Katharina Nuttall — Cherry Flavour Substitute

Korta musikrecensioner XXXIX

Mariah Carey — E=mc2 & Ray J — All I Feel

Markus Krunegård — Markusevangeliet

Montt Mardié — Clocks/Pretenders

Mystery Jets — Twenty One; Atlas Sound — Let the Blind Lead Those Who Can See but Cannot Feel & Action Bikers — Hesperian Puisto

Nazareth — The News

P-Nissarna — Kalla den va fan du vill

Sebastien Teller — Sexuality

Stephen Malkmus & The Jicks — Real Emotional Trash

Stephen Simmons — Something in Between

Testament — The Formation of Damnation; Edenbridge — My Earth Dream; Dokken — Lightning Strikes Again & Nasum — Doombringer

The Last Shadow Puppets — The Age of the Understatement

The Roots — Rising Down

Whitesnake — Good to Be Bad