Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Artikel

Anteckningar om Lars Görling

Författaren som vrider om svenska folksjälen flera gånger om så att det verkligen gör ont. Få författare avslöjade Sveriges andefattighet när det gäller att strukturera samhället till ett gott samhället, ett samhälle där alla skulle platsa in, men alla platsar inte in i det goda samhället.

Framförallt drev och ironiserade Lars Görling med den där goda socialliberala och fina socialistiska positiva grundtonen på brottslingen. Om någon beträdde brottets bana så var det automatiskt samhällets fel.

Det var vårt hycklande samhälle som gav brottslingen det tillfälle att tvingas in i brottets bana. Det var inte individens egna val utan det var vårt sociala välfärdssamhälle som skapade brottslingen. Det synsättet krossar Lars Görling så fint med sin obarmhärtiga roman 491 för där vräker sig ett gäng såkallade ungdomar — den tidens värstingar över samhällets fina liberala samvete.

Det hela utspelar sig i ett hus som myndigheterna tillhandahåller så att ett gäng ungdomar skall bo där med en föreståndare.

Dessa ungdomar står till myndigheten Saklighetens förfogande i ett socialt psykologiskt spel.

Men de manövrerar huset det bor i och driver dess föreståndare mot en social avgrund. Föreståndaren är en naiv själ vill förstå ungdomarna att allt sitt hjärta. Han får hela tiden ta skit. Men hans nästan patetiska sätt som han har när han kämpar med att försöka förstå. Men han gör det på bekostnad av sig själv.

Han börjar mer eller mindre krypa inför ungdomarna och utplånar sig själv, i sin iver att förstå dem som alltmera börjar tappa respekten för föreståndaren. Jag har nästan aldrig läst en roman som så tydligt avslöjar brackigheten i borgligheten när dessa godhjärtade liberaler vänder in ut på sig själva, slår knut på sig själv, bara för att de har den idealistiska positiva synen på medmänskligheten.

Jag kan inte ens lida med föreståndaren då han beter sig så att han tappar sin manlighet, sin pondus och blir ett ömkligt kräk.

Han nästan skriker och hjälplösheten är nästan för hemsk, då han inte når fram till de hårdhudade ungdomarna. Sex, fylla och våld är det som dessa ungdomar lever med i sin egen specifika värld. Den här boken knockar mig fullständigt.

Lars Görling kunde vara lika satirisk i sina romaner Amorin med avslaget huvudTriptyk och rolig i sin novellsamling Hela apparaten.

För i sina romaner så träffar han lika rätt i sina betraktelser över samlivet man och kvinna emellan som han gör när han sätter pengar, affärer och den svenska demokratin på plats. Han är aldrig elak utan tar fram det som vi vill glömma bort att det finns ute i samhället. Det vill säga byråkratin och människorna i en demokrati kan trots friheten låsas sig fast i redan vanda föreställningar om hur det hela hänger ihop.

Lars Görling föddes 1931 och tog livet av sig 1966. Hans böcker är det mest levande jag vet i modern litteratur. En sådan sanningssägare har vi inte haft på länge.

Musik

Adam Green — Sixies & Sevens

Alf — Tivoliv

Ane Brun — Changing of the Season

Atrocity — Werk 80 I & II

Billy Bragg — Mr. Love & Justice

Bob Mould — District Line

Cavalera Conspiracy — Inflikted

Children of Bodom — Blooddrunk; In Flames — A Sense of Purpose & Draconian — Turning Seasons Within

Cut Copy — In Ghost Colours; Kelley Polar — I Need You to Hold On While the Sky Is Falling; M83 — Saturdays=Youth; Hercules and Love Affair — Hercules and Love Affair & Juvelen — 1

Daniel Norgren — Outskirt

Death Cab for Cutie — Narrow Stairs

Dr. Indies musikmix XIII

Dr. Indies musiktips för maj

Emrik — Soul Swedish Man & Friska Viljor — Tour de Hearts

Hällberga Central — Hällberga Central & Ricardo — Bye Bye Girl

Joel Alme — Master of Ceremonies

Judee Sill — Abracadabra: The Asylum Years

Katharina Nuttall — Cherry Flavour Substitute

Korta musikrecensioner XXXIX

Mariah Carey — E=mc2 & Ray J — All I Feel

Markus Krunegård — Markusevangeliet

Montt Mardié — Clocks/Pretenders

Mystery Jets — Twenty One; Atlas Sound — Let the Blind Lead Those Who Can See but Cannot Feel & Action Bikers — Hesperian Puisto

Nazareth — The News

P-Nissarna — Kalla den va fan du vill

Sebastien Teller — Sexuality

Stephen Malkmus & The Jicks — Real Emotional Trash

Stephen Simmons — Something in Between

Testament — The Formation of Damnation; Edenbridge — My Earth Dream; Dokken — Lightning Strikes Again & Nasum — Doombringer

The Last Shadow Puppets — The Age of the Understatement

The Roots — Rising Down

Whitesnake — Good to Be Bad