Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

BiofilmFjäril.

Angel

Colin Nutley och Helena Bergström hävdar i Aftonbladet blinda nöjessidor att de blivit mobbade — av vilka framkom inte i artikeln? Han påstår också att han inte läser filmkritik i svenska tidningar. Detta påstående säger varenda jävla artist och konstnär. Självklart läser det kritiken i pressen. Alla vill veta om det fick bra eller dålig kritik. Det har blivit en liten tes som varenda kreativ person måste driva för att få behålla lite av sin integritet intakt. Press och nöjesvärlden lever ihop i en symbios. Fast det handlar givetvis om skillnader mellan press och press. Vi som till exempel älskar kultur och skriver om det för att vi är intresserade av det hela försöker undvika den dåliga sidan av tidningars nöjesjournalistik. Aftonbladet och Expressen har till exempel världens sämsta nöjesjournalistik. Eftersom de skapar skvaller, dravel och gör dessutom skandalartiklar på precis vilket skit som helst. Fullständigt ointressant att läsa om man verkligen vill veta. Då läser jag hellre tidskrifter för att där slipper man skräpjournalistik. I Aftonbladet är det bara musikredaktionen som intressera mig när det gäller musiken.

Nåväl låt oss gå tillbaka Nyckelpiga.till Colin Nutleys nya film Angel som sågats av alla kritiker i pressen. Eftersom jag nyligen såg filmen så förstår jag kritiken. För det är en urusel film, då menar jag kalkonfilm, urusel i varje scen och mening.

Den faller tung i backen då den inte har en trovärdig berättelse som kan bära upp filmens röda tråd. Några av Sveriges bästa skådespelare spelar verkligen dåligt i varje ansats.

Filmen misslyckas i sin satir över den mest vedervärdiga delen av pressen, den blev för löjlig i kritiken. Colin Nutley tror sig skildra rockvärlden, men om den vet han inget smack. För även där fallerar han åt det grövsta. Övertrampen blir så många att man inte till slut orkar följa med eländet. Allt blir till slut så pinsamt att filmen borde klappa ihop av det alltför överansträngda manuskriptet. Vad tänkte skådespelarna på när det ställde upp på eländet. Framförallt vad håller Colin Nutley på med?

Tänk er själv Helena Bergström försöka se ut som en rockbrud som skulle sjunga i ett band som mest låter som ett dåligt rockband från 80-talet. Deras musik skulle knappast nå en enda hitlista någonstans i världen, framförallt inte i USA eller England. Soundet är fruktansvärd fult. Musik som låter som något kvarglömd eftersom ingen människa som är fullt levande skulle skänka en enda tanke åt omodern trams. Danmark skulle möjligen på 80-talet kunna spela in något sådant elände.

Helena Bergström spelar en avdankad rocksångerska (Här spelar hon en rollkaraktär som hon inte behärskar) Angel som måste få igång sin …suck… karriär. Hennes man och medmusiker Ricki tycker att hon skall ta livet av sig eller bara försvinna ett tag så att hon kan komma tillbaka och sälja ännu flera skivor. Rolf Lassgård som rockmusiker är så långt bortom verkligheten att man tappar tilltron på karaktären efter cirka 30 minuter in i filmen. Allting blir fel, filmens karaktärer är dåliga parodier på något som inte finns i den existerande musikvärlden.

Jag sitter och vrider mig i biograf ens fåtöljen, man börjar våndas, jag undrar till slut — när skall eländet ta slut. Snälla någon befria Sverige från dylik smörja.

Så kan det gå med stora pretentiösa planer. Fallet blir svår och hård.

Musik

Adam Green — Sixies & Sevens

Alf — Tivoliv

Ane Brun — Changing of the Season

Atrocity — Werk 80 I & II

Billy Bragg — Mr. Love & Justice

Bob Mould — District Line

Cavalera Conspiracy — Inflikted

Children of Bodom — Blooddrunk; In Flames — A Sense of Purpose & Draconian — Turning Seasons Within

Cut Copy — In Ghost Colours; Kelley Polar — I Need You to Hold On While the Sky Is Falling; M83 — Saturdays=Youth; Hercules and Love Affair — Hercules and Love Affair & Juvelen — 1

Daniel Norgren — Outskirt

Death Cab for Cutie — Narrow Stairs

Dr. Indies musikmix XIII

Dr. Indies musiktips för maj

Emrik — Soul Swedish Man & Friska Viljor — Tour de Hearts

Hällberga Central — Hällberga Central & Ricardo — Bye Bye Girl

Joel Alme — Master of Ceremonies

Judee Sill — Abracadabra: The Asylum Years

Katharina Nuttall — Cherry Flavour Substitute

Korta musikrecensioner XXXIX

Mariah Carey — E=mc2 & Ray J — All I Feel

Markus Krunegård — Markusevangeliet

Montt Mardié — Clocks/Pretenders

Mystery Jets — Twenty One; Atlas Sound — Let the Blind Lead Those Who Can See but Cannot Feel & Action Bikers — Hesperian Puisto

Nazareth — The News

P-Nissarna — Kalla den va fan du vill

Sebastien Teller — Sexuality

Stephen Malkmus & The Jicks — Real Emotional Trash

Stephen Simmons — Something in Between

Testament — The Formation of Damnation; Edenbridge — My Earth Dream; Dokken — Lightning Strikes Again & Nasum — Doombringer

The Last Shadow Puppets — The Age of the Understatement

The Roots — Rising Down

Whitesnake — Good to Be Bad