Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Svensk pop

Hällberga Central — Hällberga Central

Ricardo — Bye Bye Girl

Hällberga Central — Hällberga Central.Två små cd-skivor hamnade i mitt sällskap, då mina goda väninnor Marie och Maria gav mig varsin skiva från folk inom järnvägen som pysslar med musik och släpper loss små trudelutter av diverse karaktärer. Hällberga Central är grupp som består av två bröder verkar det som, Anders och Tomas Bergström i spetsen för en rad med medverkande musiker. Min Väninna Maria tyckte att skivan hade drag av Olle Ljungström då hans melodier har små målade finstilta drag. Själv tyckte jag att det fanns lite av Bo Kaspers, Per Gessle och Lars Winnerbäck plus svensk vistradition. Men först måste jag säga att det blir för blekt och konturerna är lite för färglösa för min egen privata del. Visst är det musik som vädjar till en sorts vuxen tradition där man kan känna igen sig i relationsdramatiska vardagstexter. Det är blygsam debutskiva. Men personligen skulle jag vilja ha mera drag i låtarna eller om de skall vara lugna ballader så lite glöd under dess yta. Jag saknar passionen men det finns några små drag som gör skivan småputtrig. Fast det är nog inte riktigt vad jag kände för, helt enkelt.

Det kan fungera bättre live kan jag tänka mig. För då möter man musikerna på ett annat sätt.

Då är Ricardo betydligt trevligare med sin röst och sina egenhändiga spelade låtar. Det finns både studio och en rad med bra liveinspelningar som jag tycker om. Det är akustisk indie/folkpopig musik som fungerar väl och har tydliga idéer av vad han vill som artist. Ricardo lägger gärna in lite fina rockgitarrer och låter gitarren klösa till mitt i hans lugnare låtar. Varierade melodislingor och bra små musikaliska inrammade teckningar kring kärlek, kvinnor och känslor. Detta tilltalar mig mera än Hällberga Centrals popvisor då Ricardo lägger in en extra dimension med en intressantare röst.

Men det är ändå roligt att det finns så många musikaliska begåvningar ute i landet som gör musik. Det är ändå det som betyder något.

Musik

Adam Green — Sixies & Sevens

Alf — Tivoliv

Ane Brun — Changing of the Season

Atrocity — Werk 80 I & II

Billy Bragg — Mr. Love & Justice

Bob Mould — District Line

Cavalera Conspiracy — Inflikted

Children of Bodom — Blooddrunk; In Flames — A Sense of Purpose & Draconian — Turning Seasons Within

Cut Copy — In Ghost Colours; Kelley Polar — I Need You to Hold On While the Sky Is Falling; M83 — Saturdays=Youth; Hercules and Love Affair — Hercules and Love Affair & Juvelen — 1

Daniel Norgren — Outskirt

Death Cab for Cutie — Narrow Stairs

Dr. Indies musikmix XIII

Dr. Indies musiktips för maj

Emrik — Soul Swedish Man & Friska Viljor — Tour de Hearts

Hällberga Central — Hällberga Central & Ricardo — Bye Bye Girl

Joel Alme — Master of Ceremonies

Judee Sill — Abracadabra: The Asylum Years

Katharina Nuttall — Cherry Flavour Substitute

Korta musikrecensioner XXXIX

Mariah Carey — E=mc2 & Ray J — All I Feel

Markus Krunegård — Markusevangeliet

Montt Mardié — Clocks/Pretenders

Mystery Jets — Twenty One; Atlas Sound — Let the Blind Lead Those Who Can See but Cannot Feel & Action Bikers — Hesperian Puisto

Nazareth — The News

P-Nissarna — Kalla den va fan du vill

Sebastien Teller — Sexuality

Stephen Malkmus & The Jicks — Real Emotional Trash

Stephen Simmons — Something in Between

Testament — The Formation of Damnation; Edenbridge — My Earth Dream; Dokken — Lightning Strikes Again & Nasum — Doombringer

The Last Shadow Puppets — The Age of the Understatement

The Roots — Rising Down

Whitesnake — Good to Be Bad