Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Pop/soul

Mariah Carey — E=mc2

Ray J — All I Feel

Mariah Carey — E=mc2.Det finns knappast någon skandal som vi inte har läst om när det gäller Mariah Carey och hennes vilda privatliv. Men efter vi på Blaskan aldrig varit intresserad av skvaller som handlar om våra stjärnor och inte skriver vi heller om nöjesvärlden så som många tidningar ägnar sig åt. Vi är bara intresserat av Mariah Carey som artist och vad hon kan uträtta i egenskap av artist. Därför skriver jag om hennes nya skiva som är verkligen ett tråkigt exempel på en skiva som inte är kreativ utan låter som vanligt väldigt lik den svarta r & b-scenen som finns idag. Det är mera en vanlig diva som gör patetisk modern soulmusik.

Mariah Carey var 90-talets största sångfågel som tävlade med Celine Dion och Whitney Houston om vår uppmärksamhet.Fjäril. I det här gänget så vinner Whitney Houston utan tvekan.

Mariah Carey var bakgrundssångerska till den i dag föga kända Brenda K. Starr. Det finns en legend om hur Mariah Carrey slog igenom. Hon spelade in en demo som hennes kollega Brenda K. Starr gav till skivbolaget Columbia Records chef Tommy Mottola. Han åkte hem ifrån en fest som Mariah Carey var deltagare på. Tommy hade lyssnat på demon och blev förälskad hennes röst. Han åkte tillbaka till festen och träffade Mariah Carey och signade henne på en gång. Senare så gifte sig Tommy Mottola och Mariah Carey. Idag är de skilda.

Flera skivor senare så behöver man inte dra till några slutsatser över hennes karriärval. Utan allting blev guldkantade skivor i ren försäljning. Utan det som är relevant i frågan blir snarare hur hon skall bearbeta arbetslivets villkor. Den här skivan känner jag direkt av att den knappast kommer få mig att ta till mig r & n- scenen om den inte känns äkta utan fejkat.

Mariah Carey har alltid förefallit mig vara oäkta och blivit som ett skämt. Musiken och hennes film är bedrövliga uppenbarelser som jag aldrig kan få för mig att upptäcka fullt ut.

Nya skivan är andefattig.

Ray J — All I Feel.Ray J ären ung kille som fick vara med Brandys usla tv-serie som tv-5 köpte in för en del år. Jag lyssnar på en oerhörd trist artist som är en läskig blek platta. Trots att han har /haft en del av eliten inom r & b och hip hopsamhället på sin sida genom sin karriär. Blir det roligare för det. Nej inte vad jag kan höra på skivan. Utan musik som du kan konsumera snabbt och lyssna lite slött sporadiskt, när som helst. Men det inger ingenting som jag har nytta av. Ray J är en i raden av artister som aldrig förmedlar någonting av värde.

Musik

Adam Green — Sixies & Sevens

Alf — Tivoliv

Ane Brun — Changing of the Season

Atrocity — Werk 80 I & II

Billy Bragg — Mr. Love & Justice

Bob Mould — District Line

Cavalera Conspiracy — Inflikted

Children of Bodom — Blooddrunk; In Flames — A Sense of Purpose & Draconian — Turning Seasons Within

Cut Copy — In Ghost Colours; Kelley Polar — I Need You to Hold On While the Sky Is Falling; M83 — Saturdays=Youth; Hercules and Love Affair — Hercules and Love Affair & Juvelen — 1

Daniel Norgren — Outskirt

Death Cab for Cutie — Narrow Stairs

Dr. Indies musikmix XIII

Dr. Indies musiktips för maj

Emrik — Soul Swedish Man & Friska Viljor — Tour de Hearts

Hällberga Central — Hällberga Central & Ricardo — Bye Bye Girl

Joel Alme — Master of Ceremonies

Judee Sill — Abracadabra: The Asylum Years

Katharina Nuttall — Cherry Flavour Substitute

Korta musikrecensioner XXXIX

Mariah Carey — E=mc2 & Ray J — All I Feel

Markus Krunegård — Markusevangeliet

Montt Mardié — Clocks/Pretenders

Mystery Jets — Twenty One; Atlas Sound — Let the Blind Lead Those Who Can See but Cannot Feel & Action Bikers — Hesperian Puisto

Nazareth — The News

P-Nissarna — Kalla den va fan du vill

Sebastien Teller — Sexuality

Stephen Malkmus & The Jicks — Real Emotional Trash

Stephen Simmons — Something in Between

Testament — The Formation of Damnation; Edenbridge — My Earth Dream; Dokken — Lightning Strikes Again & Nasum — Doombringer

The Last Shadow Puppets — The Age of the Understatement

The Roots — Rising Down

Whitesnake — Good to Be Bad