Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Svensk softpop

Montt Mardié — Clocks/Pretenders

Montt Mardié — Clocks/Pretenders.För tre år sedan släppte Montt Mardié sin fina debutplatta Highscool Drama och som blev en av det årets främsta indiepopakt. Man spelade den skivan framlänges och baklänges hela tiden och till slut blev jag mätt på Montt Mardiés musik så jag slutade lyssna på honom. Jag orkade inte med hans positiva mjukispop en längre stund. Så han fick vara.

2007 släppte han det alltför pretentiösa dubbelalbumet m Clocks/Pretenders. Jag brydde mig inte om det albumet när det kom ut, utan jag såg ett par låtar på Musikbyrån och det räckte för min del och tänkte inte så mycket mera på hans musik. Kritiken mot skivan var sval.

När vi skriver året 2008 i almanackan så kan jag skicka efter skivan från Ginza och började lyssna på den så började jag förstå kritikens innebörd av skivan. Montt Maridé vill göra storslagen pop och bjuer in folket från alla möjliga band för att ingå på skivan. Montt Mardié vill den här gången vara både The Beach Boys och Beatles på samma gång. Men trots insatser från storheter Jens Lekman, Andreas Mattsson, The Legends, Hello Saferide/Säkert, Vapnet och Deportes — fungerar det inte riktigt fullt ut. Jag tycker skivan har för många ansatser och försök för att det skall bli bra. En del låtar blir för banala, de påminner mera om tystlåten barmusik, ljudkulisser till ofärdiga utskick.

Montt Mardié vill väl och spela pop i Jens lekmans ande, fast det blir bara tråkigare parodier på Jens Lekmans fantastiska låtar. Två skivor i det här fallet blir alltför tunna skisser. Montt Mardié är en arkitekt som inte blir färdig med sitt bygge. Grunden är klar och justerad men rammen till musiken bygger mera på retoriska övningar, luftslott som försvinner snabbt när man dissekerar musiken. Tyvärr Montt Mardié så gillar jag inte upplägget på skivan. Den kommer att bleknas bort från min värld så att små aningar finns kvar att jag en gång i tiden hörde Montt Mardiés senaste album.

Musik

Adam Green — Sixies & Sevens

Alf — Tivoliv

Ane Brun — Changing of the Season

Atrocity — Werk 80 I & II

Billy Bragg — Mr. Love & Justice

Bob Mould — District Line

Cavalera Conspiracy — Inflikted

Children of Bodom — Blooddrunk; In Flames — A Sense of Purpose & Draconian — Turning Seasons Within

Cut Copy — In Ghost Colours; Kelley Polar — I Need You to Hold On While the Sky Is Falling; M83 — Saturdays=Youth; Hercules and Love Affair — Hercules and Love Affair & Juvelen — 1

Daniel Norgren — Outskirt

Death Cab for Cutie — Narrow Stairs

Dr. Indies musikmix XIII

Dr. Indies musiktips för maj

Emrik — Soul Swedish Man & Friska Viljor — Tour de Hearts

Hällberga Central — Hällberga Central & Ricardo — Bye Bye Girl

Joel Alme — Master of Ceremonies

Judee Sill — Abracadabra: The Asylum Years

Katharina Nuttall — Cherry Flavour Substitute

Korta musikrecensioner XXXIX

Mariah Carey — E=mc2 & Ray J — All I Feel

Markus Krunegård — Markusevangeliet

Montt Mardié — Clocks/Pretenders

Mystery Jets — Twenty One; Atlas Sound — Let the Blind Lead Those Who Can See but Cannot Feel & Action Bikers — Hesperian Puisto

Nazareth — The News

P-Nissarna — Kalla den va fan du vill

Sebastien Teller — Sexuality

Stephen Malkmus & The Jicks — Real Emotional Trash

Stephen Simmons — Something in Between

Testament — The Formation of Damnation; Edenbridge — My Earth Dream; Dokken — Lightning Strikes Again & Nasum — Doombringer

The Last Shadow Puppets — The Age of the Understatement

The Roots — Rising Down

Whitesnake — Good to Be Bad