Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikkrönika

Anton Newcombe tar med sig The Brian Jonestown Massacre in i nya världar

The Brian Jonestown Massacre.Det bästa med dokumentärfilmen DIG är hur den avslöjar instabiliteten hos ett musikaliskt geni. Det är en bisarr film där Anton Newcombe har sitt band The Brian Jonestown Massacre och styr det bandet åt så många olikas håll som möjligt. Åtminstone 40 bandmedlemmar har kommit och gått sedan bandet bildades 1990. Filmen DIG visar hur Anton Newcombe vandrar Fjäril.omkring bland sina drogruser och tappar kontrollen över arbetsprocessen med bandets kommande skivinspelningar. Det vi får se handlar om hur drogerna gör att Anton Newcombe tappar allting. Han förlorar verklighetsbegreppet alltmera ju mera filmen pågår. Samtidigt är filmen en film om vänskap. Anton Newcombes vän och rival Courtney Taylor från gruppen The Dandy Warhols ligger på det planet att Anton misslyckats till viss del medan The Dandy Warhols blev ett erkänt MTV-band som fick flera alternativa hitlåtar att kunna lägga till sin meritföreteckning. Deras vänskap har både sprickor och lim som kan lappas ihop utan att det blir alltför mycket av det betungade baggaget dom emellan.

My Bloody Valentine.Anton Newcombes band The Brian Jonestown Massacre har alltid gjort en sorts psykedelisk musik där My Bloody Valentine, The Jesus And The Mary Chain var de viktigaste länkarna till musiken.

På den nya skivan som har kommit ut nyligen så går the Brian Jonestown Massacre längs ut mot de mest okända farvatten du kan tänka dig. Helt plötsligt får vi noiseartat pop och långsamma låtar vars effektfulla känsla leder oss bort till dronemusikens landskap. Anton Newcombe skriver den här gången sånger som inte låter som något annat jag har hört på väldigt länge. Man kan säga att The Brian Jonestown blivit ett band som spelar krautrock i en modernare och mera uppdaterad version. Det är spännande monoton musik som måste lyssnas med alla dina sinnen och det blir sinnen som du måste integrera i dig själv. Anton Newcombe experimenterar med allt som kan ge bra stämningsfull musik. The Brian Jonestown Massacre skapar ny musik av gamla ideal, ideal som tillhör de bästa delarna av 70-talets musiksväng. Jag blir nästan löjlig förtjust i musik som kan formulera visioner som är sådant man knappt kan föreställa sig att någon skapat.

The Brian Jonestown Massacre — My Bloody Underground.The Brian Jonestown Massacre släpper ett nytt album My Bloody Underground där man spelar psykedeliska tongivande kompositioner som luktar 60-talets The Jefferson Airplane lång väg och det är specifikt fantastiskt att ta del av de nya låtarnas upplägg.

Värdet på skivan ligger i dess episka centrala idéer som är dess bärande grund då låtarnas konstruktioner är breda och bra.

Jag lyssnar på skivan flera gånger om dagen och jag kan lätt i fantasin föreställa mig hela skivan som en bred autostrada med många filer. Låtarnas karaktärer är oftast komplicerade och lämnar ingen oberörd. Utan det är musik som tar sig fram via egna kanaler, den har egna känslospröd som riktas utåt mot världen. En skicklig platta som utgör essens av The Brian Jonestown Massacre situation och deras plats i musikens tillvaro just nu. Och det nuets ögonblick som musiken speglar och framförallt hur Anton Newcombe mår rent själsligt när han vill skapa nya låtar till kommande skivor.

För min del är den här skivan deras mest övertygande och vägledande platta för hur deras framtid kommer att bli. Ett stort modigt konstverk signerad Anton Newcombe.

Musik

Adam Green — Sixies & Sevens

Alf — Tivoliv

Ane Brun — Changing of the Season

Atrocity — Werk 80 I & II

Billy Bragg — Mr. Love & Justice

Bob Mould — District Line

Cavalera Conspiracy — Inflikted

Children of Bodom — Blooddrunk; In Flames — A Sense of Purpose & Draconian — Turning Seasons Within

Cut Copy — In Ghost Colours; Kelley Polar — I Need You to Hold On While the Sky Is Falling; M83 — Saturdays=Youth; Hercules and Love Affair — Hercules and Love Affair & Juvelen — 1

Daniel Norgren — Outskirt

Death Cab for Cutie — Narrow Stairs

Dr. Indies musikmix XIII

Dr. Indies musiktips för maj

Emrik — Soul Swedish Man & Friska Viljor — Tour de Hearts

Hällberga Central — Hällberga Central & Ricardo — Bye Bye Girl

Joel Alme — Master of Ceremonies

Judee Sill — Abracadabra: The Asylum Years

Katharina Nuttall — Cherry Flavour Substitute

Korta musikrecensioner XXXIX

Mariah Carey — E=mc2 & Ray J — All I Feel

Markus Krunegård — Markusevangeliet

Montt Mardié — Clocks/Pretenders

Mystery Jets — Twenty One; Atlas Sound — Let the Blind Lead Those Who Can See but Cannot Feel & Action Bikers — Hesperian Puisto

Nazareth — The News

P-Nissarna — Kalla den va fan du vill

Sebastien Teller — Sexuality

Stephen Malkmus & The Jicks — Real Emotional Trash

Stephen Simmons — Something in Between

Testament — The Formation of Damnation; Edenbridge — My Earth Dream; Dokken — Lightning Strikes Again & Nasum — Doombringer

The Last Shadow Puppets — The Age of the Understatement

The Roots — Rising Down

Whitesnake — Good to Be Bad