Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Artikel

Frihet, rättvisa och jämställdhet

Politiker talar ofta om fina begrepp som jämställdhet, rättvisa, frihet mm. utan att verkligen definiera vad som menas med dessa honnörsord. Vem vill inte uppnå rättvisa? Vem vill inte ha frihet? Och vad innebär frihet och rättvisa? För vem och för vilka? Jag kommer här att redogöra för min syn på dessa värden. För mig är frihet för alla det viktigaste kriteriet för ett rättvist och jämställt samhälle. Jag gör inga totalitära anspråk på några av dessa värden utan jag utnyttjar bara min yttrandefrihet. Ingen ska någonsin få ta patent på dessa begrepp.

Jämställdhet är frånvaron av diskriminering, dvs. likhet inför lagen samt likvärdiga förutsättningar för alla. Det är lika möjligheter vid starten som ska avgöra om samhället är jämställt eller inte. Resultatet i form av löner och karriärer är inte det primära så länge alla har samma möjligheter att göra karriär och tjäna pengar mm. Reglerna ska vara lika för alla men inte resultatet. Ta en kapplöpning som ett exempel. Rättvisa är då att alla startar samtidigt då skottet avlossas. Regler såsom att ingen får hindra varandra fysiskt ska följas av alla. Om någon bryter reglerna genom att sätta krokben på sina konkurrenter då har en orättvisa uppkommit. Men om alla startar samtidigt och om alla följer reglerna då har en rättvis tävling genomförts. Den som kommer i mål först vinner. Om man inte utgår från det måste de som springer snabbast springa långsammare så att alla kommer i mål samtidigt eller också måste vissa starta senare än andra eller alternativt starta från olika ställen.

Vårt samhälle bygger på tusentals olika kapplöpningar där de mest kompetenta vinner (alla fall i regel). Vissa anser att detta tankesätt är elitistiskt, men det är snarare tvärtom eftersom denna syn på människan tar hänsyn till människors egna förutsättningar. Alla är inte lika. Alla människor kan inte och vill inte vara styrelseledamöter eller politiker. En människa är inte mindre värd bara för att han/hon inte är VD på Ericsson. Alla människor har som tur är inte samma mål med sina liv och därför är det fel att utgå från att det är orättvist att människor tjänar olika eller att människor har olika livssituationer.

Problemet är inte att alla människor tjänar olika utan att de fattigaste i samhället inte har tillräckligt stora möjligheter att tjäna mycket pengar på grund av för höga skatter. Dessa höga skatter både hämmar enskilda människor och tillväxten genom att minska motiven att tjäna pengar genom eget arbete. Om det inte lönar sig att ta ett arbete kommer dessa människor inte ta vilket jobb som helst, och därmed måste staten behålla de höga skatterna som i sin tur håller nere sysselsättningen. När sysselsättningen hålls nere förblir arbetslösheten hög och när arbetslösheten är hög minskar skatteintäkterna samtidigt som statens utgifter ökar. För att finansiera detta måste staten höja skatterna vilket leder till en negativ spiral där samhället blir alltmer fattigt. Människor förlorar då kontrollen över sina egna liv och därmed också möjligheterna att skapa lycka och livskvalitet. Lösningen på detta problem är inte mer politikerstyre utan mindre. Politiker ska erbjuda förutsättningar för en bra arbetsmarknad, inte skapa egna jobb.

Vissa lagar såsom värnpliktslagen är diskriminerande mot en viss grupp, i detta fall män. Liknande lagar måste upphöra. Kraven för män och kvinnor att få en utbildning, arbete eller en styrelsepost ska vara lika för alla. Kvinnor och män ska uppnå samma fysiska kriterier för att få bli poliser. Kompetensen i form av intelligens, emotionell intelligens, kunskaper, erfarenheter mm. ska alltid gå före kön. Om man sätter upp olika kriterier för män och kvinnor cementerar man olikheterna mellan könen. Detta borde vara fel väg för likhetsfundamentalisterna inom den feministiska rörelsen.

Att jämföra två kön (eller andra kategorier) och sätta denna jämförelse som en norm är en absurd idé eftersom sannolikheten för att det ska finnas lika många män med en viss egenskap som kvinnor med samma egenskap är väldigt liten. Det kommer alltid att finnas en obalans mellan könen oavsett om det beror på kultur eller biologi. Dock ger den kulturella förklaringsmodellen en möjlighet att minska skillnaderna genom förbättrade förutsättningar, dvs. likvärdiga möjligheter för alla individer. Positiva effekter av en sådan utveckling tar lång tid erhålla såvida man inte inför kvoteringar och andra särbehandlingar. Dock motverkar sådana reformer en långsiktig och stabil jämställdhet. En stabil utveckling kräver en attitydförändring på gräsrotsnivå utan några radikala systemförändringar som bygger på centraliseringsbeslut.

Om alla människor är olika kan inte män och kvinnor uppnå exakt samma resultat i löner mm. Om alla människor är exakt lika, då kan man kallt räkna med att kvinnor och män bör uppnå exakt samma resultat. Alternativt kan man utgå från att män och kvinnor i genomsnitt är olika. Oavsett om kvinnor och män i genomsnitt är biologiskt lika varandra eller inte kommer den individualistiska vägen leda mänskligheten framåt. Om kvinnor och män är främst biologiska varelser kommer män och kvinnor att välja rätt utifrån sina instinkter. Om män och kvinnor är biologiskt lika varandra är det upp till var och en att bygga upp sitt eget liv. Om män och kvinnor är lika utgår man från att människor är individer och inte könsvarelser, alltså är det upp till var och en att definiera sin lycka och sin egen livskvalitet. Lycka och livskvalitet kan inte skapas av en elit som bestämmer vad som gör kollektivet mest lyckliga. Kollektivet är inget annat än en tankekonstruktion och blir inte bättre än individernas enskilda lycka. Då alla individer är unika blir kollektiviseringar och centralbeslut ett tankefel som kan få katastrofala följder för mänskligheten.

Varför görs inga jämförelser mellan mörkhåriga och ljushåriga? Vänsterhänta och högerhänta? Tjänar vänsterhänta i genomsnitt lika mycket som högerhänta? De enda grupper som kvoteras är kön och etnicitet. Men kan man bunta ihop människor i sådana stora kollektiv? Borde inte mörkhåriga, vänsterhänta kvinnor tjäna exakt lika mycket i genomsnitt som ljushåriga, högerhänta kvinnor? Det finns säkert ännu fler undergrupper att ta hänsyn till. Hur långt ska vi gå med petandet i systemen? Går det verkligen att uppnå en statistisk och matematisk balans mellan olika grupper?

Positiv särbehandling betyder alltid negativ särbehandling. Om någon prioriteras på grund av könstillhörighet kommer alltid någon annan att missgynnas. En grupp kan inte särbehandlas och diskrimineras, enbart individer kan det. En individ som diskrimineras kompenseras inte av att andra med samma kön får ett jobb på bekostnad av någon av det motsatta könet. Diskriminering ska lösas på individnivå eftersom det är individer som skadas av diskriminering. Därför är anti-diskrimineringslagar bra förutsatt att det finns möjligheter för den enskilda människan att få sina fall prövade i en domstol. Kollektiv bestraffning borde inte accepteras i ett modernt samhälle. Jämställdhet handlar således om individens möjligheter och inte om kollektivet.

Detta kollektivistiska tänkande leder till ett samhälle där politikerna behåller makten genom att lyssna på starka särintressen istället för att tänka på människors bästa. Vad gör en krona mer eller mindre för skattebetalarna? Rätt så mycket skulle jag vilja säga eftersom många bäckar små blir till en stor å. Dessutom har politiker en tendens att skapa nya lagar för att täppa till hålen i tidigare lagar. Många politiska beslut börjar med några försiktiga steg för att sedan stegvist ta mer och mer makt från den enskilda människan. Då politiken sakta men säkert tar över mer och mer märker man inte vad som händer förrän det oftast är för sent. Människan indoktrineras i ett visst tänkande och glömmer därmed bort att det finns ett alternativ till staten, dvs. enskilda människors egna initiativ.

I ett sådant samhälle brister grundtryggheten eftersom staten blir alltför splittrad i sina åtaganden eftersom politiken bygger på att alla ska hjälpa alla samtidigt som de svagaste grupperna drunknar i de starkare särintressenas krav på reformer. Det är de starkaste som hörs bäst genom sorlet av olika viljor, de svagaste faller oftast genom maskorna. Istället för inkomstbortfallssystem bör vi införa ett grundtrygghetssystem där alla garanteras en grundtrygghet vad som än händer. Ingen bidragsdjungel, ingen byråkrati, ingen rundgång utan enbart vattentäta skott mellan medborgare och stat.

Det kritiker mot den socialistiska välfärdsstaten oftast glömmer är de konsekvenser som en mer centraliserad politik innebär för enskilda människors livssituation. Ju mer politik desto mindre självbestämmande. Förvisso leder en ren anarki och en ren nattväktarstat till att enbart vissa klarar sig medan andra går under, men en stat som garanterar en grundtrygghet erbjuder både självbestämmande och trygghet.

Människor behöver återfå ansvaret för sin egen situation genom att staten erbjuder mer valfrihet och säkerställer en sund konkurrens på marknaden. De som väljer att utnyttja institutioner såsom daghem mm. ska kunna göra det. De som hellre vill utnyttja sina egna relationer till vänner och släktingar ska få göra det. De som väljer att själv vara hemma med sina barn ska kunna det. Det finns många alternativ och staten får inte prioritera något alternativ eftersom det är enskilda människor och inte proffstyckare som ska styra valet av barnomsorg och äldreomsorg mm. Solidaritet används oftast som ett argument för statens expansion och omfattande inblandning i människors vardag. Solidaritet handlar om medmänsklighet och generositet. Men hur solidarisk är en påtvingad solidaritet? Är det solidaritet att tvinga någon att hjälpa någon? När tvånget upphör, då upphör också solidariteten. Därmed blir den frivilliga solidariteten som uppstår i relationen mellan människor, dvs. vänner, grannar och släktingar mm. den äkta solidariteten. Dock räcker inte den frivilliga solidariteten till för att uppnå den grundtrygghet som krävs för att alla ska ha en grund att stå på. Denna grund som behövs för att människor ska våga ta risker som sedan kan förvandlas till framgångar kräver en viss statlig inblandning. Men denna inblandning är inte solidarisk utan enbart nödvändig för att människor ska kunna vara solidariska i sin egen vardag.

Det verkar som att statens expansion har lett till att människor har glömt bort hur man umgås med varandra utan staten som mellanhand. Till och med tjänster och gentjänster ska tas upp till skatt vilket jag tycker är absurt. Tjänster utförda mellan privatpersoner bör alltid vara skattebefriat (förutsatt att värdet av tjänsterna inte övergår ett visst basbelopp per år). Skattenivån bör ligga på ungefär 10 % av den totala inkomsten samtidigt som staten bör fokusera sin verksamhet på att kontrollera marknaden (inklusive miljöpolitiken), att kontrollera äganderätten och andra viktiga rättigheter, att säkerställa ett tryggt rättssystem samt garantera grundtrygghet och valfrihet för alla.

Så jämställdhet bör utgå från att alla människor har lika förutsättningar och möjligheter att skapa sig ett värdigt liv. Denna jämställdhet förutsätter valfrihet där alla människor har möjlighet att skapa sitt eget liv. Rättvisa är då att skapa frihet och jämställdhet genom en neutral stat som garanterar en grundtrygghet utan att kväva människors kreativitet och utan att hindra människor från att definiera sin egen lycka samt livskvalitet.

Fredrik Runebert

Välkommen till nätets torraste hemsida

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #3 2003

Gäst-
skribenter

Frihet, rättvisa och jämställdhet (av Fredrik Runebert)

Presentation av Fredrik Runebert


Dagens skönhetsideal (av Berra)


Terry McMillan — Hålla andan (av Mari)

Artiklar

Essäer

Jules Vernes litterära fantasier

Konst

Konst på Moderna Museet

Böcker

Pressen

Tankar om pressen

Musik

Flash & The Pan

Gorky’s Zygotic Mynci

Harold Melvin & The Blue Notes

Mer Dolly Parton

Modern elektronisk dansmusik

Mötley Crüe & Sweet

Svart Soul

Tim Hardin

Wilco — Yankee Hotel Foxtrot

Filmer