Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Festival

Re:Publik på Universitetet 17 maj

Få företeelser går så mycket i vågor som Stockholms synthscen, vissa år slåss sju-åtta klubbar om publikens gunst medan det under andra bara är trotjänaren Tech-Noir som håller ställningarna. Nu 2008 är scenen dock på topp igen och under det senaste halvåret har tre nya klubbar dykt upp, Red Mercury, Bodytåget och Anti:Static. Med andra ord ligger det helt rätt i tiden att arrangera en gratisfestival, Re:Publik på Universitetsområdet, med några av genrens absoluta storheter. Lördagen var helt tilllägnad synth och EBM (Electronic Body Music) medan fredagen var inriktad på techno, hip-hop och electro. Blaskan var på plats under lördagen och kan ge följande rapport:

Bakom Re:Publik låg bland annat kåren på Stockholms Universitet, ett antal sponsorer samt Tinitus, som annars mest är kända för att arrangera synthfestivaler på Münchenbryggeriet. I år var klubben för första gången med och arrangerade festivalen (som hade premiär förra året) och trots vissa missar i marknadsföringen spreds ryktet på nätet långt innan programmet var spikat. Hur det sen gick ihop att ha gratis entré och samtidigt erbjuda storheter som Das Ich, Grendel, Fixmer/Mchartny och Covenant kan förefalla rätt märkligt men dyr öl och sponsorpengar är troligen en del av förklaringen, och absolut något av det tråkigaste med Re:Publik. Riktigt bra band, schyst festivalstämning och inte minst bra väder väger dock upp reklamskyltarna och köerna till öltälten rätt rejält.

Området bestod av två scener, en inne i Allhuset och en i ett stort tält då man i år ville gardera sig mot dåligt väder. Vid sjutiden drog svenska Restricted Area igång och bandet blev för många besökande synthare en riktigt bra start på festivalen. Restricted Area har inte spelat ihop på rätt många år men var för tio-tolv år sedan ett av de första banden som bröt mot den då rådande synthpopnormen och blandade in rejält med EBM och hårdare tongångar i sin musik. Visst, band som Pouppée Fabrikk och Cat rapes dog hade redan under slutet av 80-talet låtit sig influerats av storheter som Nitzer Ebb och Front 242 men 1996, när Restricted Area släppte klassikern "Ett gammalt Bergstroll" var det synthpop som gällde, rakt av. Idag är det tvärtom, synthpopbanden influerade av till exempel Depeche Mode, har helt dött ut medans EBM-scenen frodas och utecklas. Resticted Area kanske inte kan kallas för avantgarde och bandet blev trots allt bara ett namn i undergroundkretsar men 1996 var de i princip ensamma om att göra hård elektronisk musik utan att varken dra åt techno eller metal. Efter några års uppehåll var de nu alltså dags för comeback och detta i ett klimat där hårdare synthmusik är betydligt mer accepterat. Klarade Resticted Area då av återkomsten med värdigheten i behåll? Ja, jag tycker faktiskt det, absolut. Tillbaka i orginalsättningens syskonpar, Lena och Peter Elm, levererades både gamla favoriter och några nya låtar som lovar gott inför framtiden. Att de inte spelade "Ett gammalt Bergstroll" trots publikens vädjanden kändes dock rätt trist.

4 @@@@

Nästa band värt att beskåda var svensk-tyska Covenant. Det något pressade schemat gjorde att det i princip blev omöjligt att se allt men de allra flesta festivalbesökare sökte sig i alla fall mot tältscenen när Eskil Simonsson, Joakim Montelius och Daniel Myer drog igång sina maskiner frammåt skymningen. Även Covenant kan kallas för något av pionjärer inom den svenska synthscenen men till skillnad från Restricted Area har bandet lyckas skaffa sig en både stor och trogen publik under årens lopp. När de startade handlade det om renodlad EBM men genom åren har de låtit sig influerats av såväl pop som techno och tillsammans med VNV-Nation kan de sägas tillhöra storheterna inom genren futurepop, ett något krystat namn för dansant och lättsmält EBM. Och visst, Covenant går hem hos de flesta, såväl technofreaks som bodysynthare och popnördar, då deras musik absolut kan kallas såväl kvalitativ som mångfacetterad. Utslätat och under stundom rätt trist är andra ord som inte känns helt främmande i sammanhanget. Det mesta går i samma tempo och det är bara under hits som Figurehead som det verkligen lyfter och blir riktigt riktigt bra. Däremed inte sagt att Covenant är ett dåligt liveband, publiken älskar dem och Eskil älskar defenitivt att stå på scen, det är bara det att det skulle kunna vara ännu bättre

3@@@

Till sist måste vi bara nämna tyska Das Ich, ett band med rötterna i Einstürzende Neubaten influerad industrimusik men med dragning åt såväl EBM, som techno och goth. Frontmannen Stefan Ackermann är som en synthens variant av Iggy Pop under sina mest beryktade år och är en fullständigt överväldigande upplevelse att beskåda. Totalt utan hämningar fräser herr Ackermann ut sig texter om gudar och blod, han vrider sig i plågor och lyckas se både farlig och fullständigt vansinnig ut på en och samma gång. Musiken är hård men varierande, ibland repetativ och industriell, ibland pompös och dramatisk men alltid intressant och alltid oerhört tysk. Det är inte bara det att Stefan Ackermann sjunger på sitt modersmål, nej allt som Das Ich gör andas genuin tysk undergroundkultur i rakt nedstigande led från Kraut och Neubaten. Att de dessutom blandar in en hel del gothkitsch i sin musik och framträdanden är ju inte helt fel.

5@@@@@

Så, om vi ska summera var Re:Publik anno 2008 en festival som gjorde besökarna glada. Det var bra arrangerat, banden gjorde bra ifrån sig, gräsmattorna var inbjudande och besökarna många. Bara att hoppas på en uppföljare nästa år!

Stefan Pedersen

Musik

Alanis Morisette — Flavors of Entanglement

Def Leppard — Songs from the Sparkle Lounge

Dr. Indie vandrar omkring i Meat Puppets musikvärld

Dr. Indies musikmix XIV

Elvis Costello and The Imposters — Momofuku

Erykah Badu — New Amerykah Pt. 1: 4th World War

John Hiatt — Same Old Man

Johnny Dowd — A Drunkard’s Masterpiece

Kimmie Rhodes — Walls Fall Down; Josh Gracin — We Weren’t Crazy & Tift Merritt — Another Country

Korta musikrecensioner XL

Laura Marling — Alas I Cannot Swim; Bon Iver — For Emma, Forever Ago & Ana Laan — Chocolate and Roses

Lil Wayne — We the Best & Jay-Z — Fade to Black

Madonna — Hard Candy (Dr. Da Capo)

Madonna — Hard Candy (Dr. Indie)

Mist — On High Heels & Not to Be Televised

Arthur Lee & Love — The Forever Changes Concert (Live at the Royal Festival Hall 2003) + Forever Changes, Da Capo, Love, Four Sail & Out There

Musikkommentarer IX

Neil Diamond — Home Before Dark; Isobel Campbell & Mark Lanegan — Sunday at Devil Dirt & Martha Wainwright — I Know You’re Married but I’ve Got Feelings Too

Pascal — Galgberget

Robert Forster — The Evangelist

Royal Hunt — Collision Course: Paradox II

T-Bone Burnett — Tooth of Crime

The Hellacopters — Head Off

The Lurkers — Fried Brains; Mudhoney — The Lucky Ones & No Age — Nouns

The Ting Tings — We Started Nothing

Weezer — The Red Album