Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konsert

KISS 2008-05-30

Let me go, rock ’n’ roll! Arenan, Stockholm, en varm fredagskväll kom KISS åter igen tilbaka till oss i Svea för 1 show, det var 9 år sedan Psycho Circus showen på GLOBEN. Då med Ace Frehley och Peter Criss.

Anton Körberg ( Tommy Körbergs son )var med i ett av förbanden , "happypill",- någotslags indiepop/rock band. Happypill fungerade åt motsatt håll dock, mitt sällskap på 3 personer vart inte gladare av att de spelade, de har ingen som helst antydan av riktig rock n roll eller hårdrock i stilen, och varför snacka på AMERIKANSK ENGELSKA när de spelar live i STOCKHOLM...???!!Surt sa räven om rönnbären.

De spelade 30 minuter för länge med start 18:45.

Happypill kan om sisådär fem år se fram emot att vara ett kryssningsfartygs cover-band på sin höjd förutspådde vi fyra i mitt sällskap under spelningen.

19:45 efter en rast på cirka 30 minuter spelade Crooked X från Amerika, lite ösigare och så kul att titta på, de påminde om Metallica i deras absoluta rivstart under 1980talet, med axellångt hår och energi som räckte längre än de fick spela.

Musikmässigt lät Crooked X stundtals som Stone Temple Pilots blandat med L.A. Guns och Skid Row. Låtar: Rock N Roll Dream (tyngre och svår att stå still till), Nightmare som låter skrämmande likt Metallicas tidigare låtar, är ungarna besläktade med James Hetfield? Och de överrasakade slutligen med Pink Floyds Brick In The Wall cover, helt fantastiskt. Duktiga fjortisar. Crooked X får Väl Godkänt i skolbetyg. Klara 20: 15.

Sen vet jag inte vem som egentligen inte hade koll,- men ticnetperonal som jag pratade med sa att 35 000 biljetter var släppta och sålda och entrépersonalen sa att 32 000 bara köpts. Det kryllade av biljetthajar i området kring tunnelbanan och ute på Valhallavägen så vi chansar på att det var lite mer än 32 000 som tillslut gjorde KISS lite rikare. Några KISSfans smet in över staket eller kom in med oäkta biljetter.

Klockan hann bli 20.50 innan vi hörde presentatören :You wanted the best, You got the best:KISS!!

De började med maffiga klassikern Deuce, andra låten ut blev sköna glammiga träskodansen Strutter, Got To Choose (wo hoo hoo), Hotter Than Hell ( som vädret denna afton), Gene sprutade lite eld i slutet, Nothin’ To Loose, sen lockande pockande C’mon And Love Me;- som mina gamla idoler Skid Row gjort en grymt skön cover på.

Sjunde låten Parasite, här kläckte Paul Stanley ur sig massa mellanbabbel med essensen att de kommer tillbaka 2009 och showar (så ni som inte hann eller kunde i år får en chans till som kan vara den sista) vidare spelades hyllningslåten till alla kvinnor: SHE, sedan kom Ace’s gitarrsolo av ynglingen Tommy Thyer, jag som trodde jag skulle sakna gamla alkisen till gitarrkung gjorde inte det, Tommy var snitsig, om än lite stel, men de var de allihopa, kan ju bero på att de inte dagligen springer omkring i platåkängor och samtidigt vickar på höfterna och spelar...solot flöt på in i 100.000 Years då blev det trumsolo från Eric Singer, och det gick ganska så snabbt mot slutet ( hade han kunnat piska på så i 20 minuter hade han kunnat spela svartmetall), wow! unisont ställde sig Thyser, Paul&Gene ihop och headbangade lite stelt men ändock till Let Me Go Rock ’n’ Roll, sedan tog tydligen något över för Black Diamond blev inte så bra som den är på cd eller var 1999, sedan blev det Rock ’n’ Roll All Nite med konfettiregn ( vitt siluettpapper) likt snöstrom, och en jävla massa fyrverkerier showen fortsätter med yxan som Gene tog fram och det blev dunderjubel från läktarna och Shout It Out Loud dundrade igång, för att övergå i Cold Gin och då saknade jag verkligen Ace, men men. Sedan kom sista slutklämmen med bubbelgumssöta Lick It Up, lite tuffare I Love It Loud eftersom Gene dreglade ner sin haka igen med blod och dånet av sin bas lyfte stämningen.

För att sedan dras ner igen uh, discokulorna blänkte nästan, I Was Made For Lovin You ruskades till liv och tyvärr men den funkar inte när man är gubbåldrig (Pauls röst låter därefter) och publiken i snitt skulle kunna vara barnbarn till Gene&Paul..det blir lite smått otäck pedofilkänsla. Well smörigt glam åsido Love Gun avslutade den eran och sist ut slog KISS oss med käftsmällen Detroit Rock City, den blev klockren! Bomber och MER fyrverkerier. Storbildskärmarna på sidor om scenen tackar vi för lite extra, det ser bra ut och man får se allt som försigår på scenen trots att man befinner sig längst bak.

Paul borde sköta om rösten mer, de borde få bättre första förband till nästa år, och vi saknar Rock Bottom och monsterlåten God Of Thunder, annars så, showen i sig får
Vampyr.Vampyr.Vampyr.Vampyr.

Miss Vampyria

Musik

Alanis Morisette — Flavors of Entanglement

Def Leppard — Songs from the Sparkle Lounge

Dr. Indie vandrar omkring i Meat Puppets musikvärld

Dr. Indies musikmix XIV

Elvis Costello and The Imposters — Momofuku

Erykah Badu — New Amerykah Pt. 1: 4th World War

John Hiatt — Same Old Man

Johnny Dowd — A Drunkard’s Masterpiece

Kimmie Rhodes — Walls Fall Down; Josh Gracin — We Weren’t Crazy & Tift Merritt — Another Country

Korta musikrecensioner XL

Laura Marling — Alas I Cannot Swim; Bon Iver — For Emma, Forever Ago & Ana Laan — Chocolate and Roses

Lil Wayne — We the Best & Jay-Z — Fade to Black

Madonna — Hard Candy (Dr. Da Capo)

Madonna — Hard Candy (Dr. Indie)

Mist — On High Heels & Not to Be Televised

Arthur Lee & Love — The Forever Changes Concert (Live at the Royal Festival Hall 2003) + Forever Changes, Da Capo, Love, Four Sail & Out There

Musikkommentarer IX

Neil Diamond — Home Before Dark; Isobel Campbell & Mark Lanegan — Sunday at Devil Dirt & Martha Wainwright — I Know You’re Married but I’ve Got Feelings Too

Pascal — Galgberget

Robert Forster — The Evangelist

Royal Hunt — Collision Course: Paradox II

T-Bone Burnett — Tooth of Crime

The Hellacopters — Head Off

The Lurkers — Fried Brains; Mudhoney — The Lucky Ones & No Age — Nouns

The Ting Tings — We Started Nothing

Weezer — The Red Album