Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Hip hop CD + DVD

Lil Wayne — We the Best

Jay-Z — Fade to Black

Lil Wayne — We the Best.På ett plan har dessa artister inget med varandra att göra men musikaliskt har det gemensamma punkter, åtminstone tycker jag det. För någonstans är det är tuff musik med gatans mentala råhet som ligger i botten på de3 båda musik. Lil Wayne är född 1982 och var med ett band som hette The Hot Boys, som existerade ett kort tag i slutet av 90-talet. Lil Wayne blev en egen stjärna som gav ut sitt första soloalbum 1999 precis som närbandet lades ned för gott. Sedan dess har han under 2000-talet givit ut så mycket material att det känns att man kan drunkna i material från Lil Wayne. Det finns åtskilligt med mixtapes, singlar, och skivor från den gode Lil Wayne. Det är märkligt att man orkar släppa så mycket material men ändå kunna behålla den kreativ ådran och orka släppa ut nya infall hela tiden.

Den nya skivan med en massa med nya spår är bara ett av mängden av nya utsläpp han gör i år. Hur orkar han? Jag måste tillstå att den nya skivan är faktiskt mycket bra. Den är rolig, full av spännande nya saker och har enligt hip hop-doktrinen: att man skall ha med många gästartister som man vill förgylla skivan med, för att få lite stjärnglitter och visa upp för världen vilken status man har inom hip hopsamhället.

Den har knappast samma kapacitet som The Roots senaste skiva — men under omständigheterna tycker jag om plattan för dess idérika kompositioner. För fantasifullheten var adelsmärket för den tidiga hip hopen långt tillbaka till 80-talet, då kulmen, de gyllene åren för oldschoolmusiken var som störst. Då älskade jag verkligen jag hip hopen för att den kunde skapa så mycket nytt och uppfinna nya uttryck om och om igen. Men det var då det. Idag börjar den bli trist och slutkört igen för att den skall kunna engagera mig måttligt.

Jay-Z.Jay-Z är en av hip hopens största stjärnor och han beslöt sig för att lägga av med att göra musik och fokusera sig på sina egna företag och hjälpa andra artister med att ge ut musik. Efter ha släppt The Black Album som skulle bli det sista riktiga albumet som han någonsin skulle spela in, så han ville avsluta sin karriär på ett värdigt och bra sätt. Jay-Z valde en stor maffig avskedskonsert 2003 på Madison Square Garden och proppade scenen full med hip hopen/ soulens största namn på dagens musikscen. Vi talar om människor såsom R.Kelly, Missy Elliott, Mary J . Blige, Beyonce och Kayne West vars medverkan förhöjer en briljant konsert. En värdig avskedskonsert med en oerhörd energi från scenen där de medverkade artisterna sätter fart på allting och jag får verkligen utlopp för mina egna känslor när musiken exploderar fullständigt på scenen. Det roliga är förstås att det är en film som också fördjupar sig i inspelningen av hans album, The Black Album. Det blir mer än en vanlig filmat konsert utan det tillkommer en dokumentär som ger fin inblick i Jay-Z personlighet när hans tilltänkta sista skiva skall spelas in. En lynnig, självsäker och stor artist som berättar nära om sin musik och tankar kring hip hopen. Det är en fängslande dokumentär/konsert vars blickfång ligger på musikern och människan Jay-Z. Sådant vill jag gärna se mera av när man producerar musikbiografier på film. För sådant ger mera än vanlig hyllningsfilmer till vissa ikoner. Jag vill se den äkta mänskliga sidan av världen istället för en enformig hyllning till bilden av artisten. Det lyckas man bra med här då man går på samtida Jay-Z:s musikaliska känslor.

Filmen blir ett bra tidsdokument över Jay-Z och den moderna hip hop-scenen som han verkade i och styrde över som dess största okrönta kung av modern hip hop under ett tag på 90 och 2000-talen.

Men det som hände efter 2003 var att han snart återkom till musiken med nya album. Vilket jag blev glad över.

Musik

Alanis Morisette — Flavors of Entanglement

Def Leppard — Songs from the Sparkle Lounge

Dr. Indie vandrar omkring i Meat Puppets musikvärld

Dr. Indies musikmix XIV

Elvis Costello and The Imposters — Momofuku

Erykah Badu — New Amerykah Pt. 1: 4th World War

John Hiatt — Same Old Man

Johnny Dowd — A Drunkard’s Masterpiece

Kimmie Rhodes — Walls Fall Down; Josh Gracin — We Weren’t Crazy & Tift Merritt — Another Country

Korta musikrecensioner XL

Laura Marling — Alas I Cannot Swim; Bon Iver — For Emma, Forever Ago & Ana Laan — Chocolate and Roses

Lil Wayne — We the Best & Jay-Z — Fade to Black

Madonna — Hard Candy (Dr. Da Capo)

Madonna — Hard Candy (Dr. Indie)

Mist — On High Heels & Not to Be Televised

Arthur Lee & Love — The Forever Changes Concert (Live at the Royal Festival Hall 2003) + Forever Changes, Da Capo, Love, Four Sail & Out There

Musikkommentarer IX

Neil Diamond — Home Before Dark; Isobel Campbell & Mark Lanegan — Sunday at Devil Dirt & Martha Wainwright — I Know You’re Married but I’ve Got Feelings Too

Pascal — Galgberget

Robert Forster — The Evangelist

Royal Hunt — Collision Course: Paradox II

T-Bone Burnett — Tooth of Crime

The Hellacopters — Head Off

The Lurkers — Fried Brains; Mudhoney — The Lucky Ones & No Age — Nouns

The Ting Tings — We Started Nothing

Weezer — The Red Album