Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Biografi

Mikael Timm — Lusten och dämonerna: Boken om Ingmar Bergman

Norstedts 2008

Ingmar Bergman.Fiktion och verkliga episoder blandas om och remixas i den stuvning av teateruppsättningar, filmer, tv-avsnitt, radiopjäser och operor som Ingmar Bergman lyckades frenetiskt upprätthålla genom decennierna. Ingmar Bergman är ett ovanligt lyckat förberett kommande storhet då han redan i barndomen fascinerades av film och teater. Han satte upp egna pjäser och intresserade sig för den tekniska sidan av arbetet. Så när han gick via teatern till filmen så var han redan en professionell skapare utan formell utbildning. Ingmar Bergman blev ynglingen som kunde bättre än många andra överträffa de andra stora inom Sverige. Både Olof Molander, Alf Sjöberg, Victor Sjöström med flera av svenska kulturlivets stora skulle överträffas flera gånger om av Ingmar Bergman. Det är en begriplig och bra biografi som intervjuar kollegor, fruar, älskarinnor, kulturpersonligheter inklusive den store själv; för att få ihop materialet komponerar Mikael Timm det på ett snyggt och bra sätt. Han gör Ingmar Bergman levande och plötsligt förstår jag honom på ett sätt jag inte riktigt kunde göra förut. Boken är nästan en ljus historia kring Ingmar Bergmans livsgärning. Visserligen finns uppslitande personliga kärleksaffärerna med i boken; liksom 70-talets skattebråk med fosterlandet, Sveriges obegripliga moraliska klappjakt på Ingmar Bergman och faktiskt drabbades våras allas Astrid Lindgren ut för samma sak.

Men förloraren på detta i det långa perspektivet — blev till slut Sverige och framförallt Gunnar Sträng. Ingen i utomlands kunde begripas hur man med glädje kunde jaga våra största kulturpersonligheter. Jovisst sådant kan bara ett land som Sverige ägna sig åt. (jaga videovåld, serier, filmer, annat skadligt som finns enligt moralutövarna, de föraktliga)

Nåväl Ingmar Bergmans liv och hans relation till sina föräldrar finns alltid med i hans konst, där gör Mikael Timm ett bra journalistiskt arbete med att förklara vad Gudsbilden betyder för Ingmar Bergman, när han brottades med den bilden i en del av sina filmer.

Ingmar Bergman ville göra upp med sitt förflutna genom att plocka bilder från sin kända fader, Erik Bergman, känd präst i Stockholm, och transformera de till upplevelser som gestaltas på olika sätt i hans filmer. Ingmar Bergman plockade upp metafysiken vilket var ovanligt i den svenska filmkonsten.

De var den poetiska känsla som han transponerade ut via sina olika kanaler han utnyttjade för att säga vad han ville. Ingmar Bergman påpekar alltid att han var socialdemokrat men gjorde opolitiska filmer. Vist så kan det vara men ändå fanns det en form inkorrekt politisk dolt samhällskritik, fastän den framfördes på det mest personliga konstnärliga avtryck som man kan tänka sig.

Boken arbetar sig fram mot slutet av Ingmar Bergmans produktioner, uteslutande för tv eller teateruppsättningar. Mikael Timm klargör sambanden och finner de röda trådarna i Ingmar Bergmans livsgärning. Jag ser en ovanlig ljus regissör trots de mörka stråken i hans konst som liv. En enstöring som älskar teaterns kollektiva berusande vitalitet. En familjefader som skyr familjelivet trots att han älskar gemenskapen med kvinnan. En passionerad älskare som verkligen älskar kvinnor och givit svensk film flera av de bästa kvinnoporträtten men ändå hade svårt att hålla samman sina äktenskap. Arbetet kom alltid i vägen. Men trots det vill ingen tala elakt om Ingmar Bergman. Han förblir kvinnornas Ingmar Bergman.

Så kan också en biografi skrivas, nervig, spännande men en aningen för ljus när man tänker på alla uppslitande händelser som faktiskt inverkade på människan Ingmar liksom konstnären, som tog livet på allvar. Skulle Ingmar Bergman inte tagit sin konst och livet på allvar så skulle han inte kunnat nå sådana framgångar i kraft av sig själv och sin klara vision om vad han kan och kunde skapa för mästerverk. Så det så.

Musik

Al Green — Lay It Down

Andreas Scholl — Crystal Tears

Be Your Own Pet — Get Awkward

Beck — Modern Guilt

Cool Punk: The Taste of Musical Anarchy

Disturbed — Indestructible

Dorlene Love — Exile Deluxe

Dr. Indies musikmix XV

Eddie Bo — In the Pocket with Eddie Bo: New Orleans Rock & Roll, R&B, Soul & Funk Goodies 1955–2007 & Snatch and Grab It!: Rhytm & Blues Classics

Emmylou Harris — All I Intended to Be

Feber 3: Mats Olsson — Pubrock & Lennart Persson Folk/Rock

Bob Frank — Red Neck, Blue Collar; Willie Nelson — Things to Remember & Bruce Springsteen — The River

G-Unit — T.O.S. (Terminate on Sight) & David Banner — The Greatest Story Ever Told

Jesse Malin — On Your Sleeve

Jim Lauderdale — Honey Songs

Journey — Revelation

Judas Priest — Nostradamus

Kleerup — Kleerup & Booka Shade — The Sun & the Neon Light

Korta musikrecensioner XLI

Ladytron — Velocifero

Liquid Liquid — Slip in and out of Phenomenon

Michael McDonald — Soul Speak

Mississippi John Hurt — Avalon Blues: The Complete 1928 Okeh Recordings

Mötley Crüe — Saints of Los Angeles

Mudcrutch — Mudcrutch

Mystery Jets — Twenty One

N.E.R.D. — Seeing Sounds

Paul Weller — 22 Dreams

Peter Tosh — Honorary Citizien & Prince Buster — Fabulous Greatest Hits

Pugh Rogefeldt — Vinn hjärta vinn & Ray Davies — Working Man’ Café

REBaroque med Maria Lindal — Johan Helmich Roman: The Swedish Virtuoso

Solomon Burke — Like a Fire & Steve Winwood — Nine Lives

Steve Lukather — Ever Changing Times

Suzzie Tapper — Mirakel

Terror — The Damned Shamed; Alkaline Trio — Agony and Irony & Slipknot — All Hope Is Gone

The Black Angels — Directions to See a Ghost

The Chambers Brothers — Time Has Come: The Best of The Chambers Brothers

The Pigeon Detectives — Emergency

The Shortwave Set — Replica Sun Machine

Tiamat — Amanethes; Moonspell — Night Eternal; Paradise Lost — Anatomy of Melancholy; Deicide — Till Death Do Us Part & Flammentod — Chattenkrieg

Tomas Andersson Wij — En sommar på speed & Magnus Lindberg — Första & andra LP:n

Uriah Heep — Wake the Sleeper

Volbeat — Rock the Rebel/Metal the Devil