Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Artikel

Sverige är fantastiskt II

Visst är Sverige fantastiskt, visst kan jag hålla med om det. Var annars kan skumma företag finna en bättre fristad än hos oss och det är ju bra — eller inte. Eller var annars kan man hitta ett mer villigt folk att rösta på det som säger sig vara en sak, men som inte inser att konsekvenserna blir allt annat än de som var tänkta. Det är naturligtvis socialdemokratin jag talar om, som återigen visat att de står för en politik som går stick i stäv med det dom säger sig vilja göra. Man påstår nämligen att man vill ha en balans mellan välfärdsstaten och de skatter som dras in för att finansiera denna, och de kostnader som svenska företag har om man jämför med de konkurrerande företagen utomlands.

Resultatet talar dock ett helt annat språk. På ett år har antalet företag som etablerar eller har etablerat sig i Sverige men som är registrerade i skatteparadis som Jersey, ökat med 26 %. Detta finns nu rapporterat till alla intresserade och till dem som föredrar att sticka huvudet i sanden och låtsas som om inget ont finns att lära av studien. Samma krafter skyller väl antagligen på att det är svenskt näringsliv eller någon annan högerradikal organisation som varit framme och ljugit ihop alltihop igen, men tyvärr kommer rapporten från skatteverket självt så där stöp den villfarelsen.

Det behövs ingen hjärnkirurg för att konstatera att denna utveckling i allt högre grad rycker undan förutsättningarna för en välfärdsstat i framtiden. Detta är med andra ord ett konkret exempel på hur det sjuka skattesystem vi har i detta land i allt högre grad gör det rakt motsatta mot vad som var tänkt, det vill säga att det sakta äter upp möjligheten till att ha ett samhälle baserat på någon välfärd alls i framtiden. En rolig detalj i sammanhanget är att till och med barnens oskyldiga Junibacken i Stockholm är som bolag registrerat på kanalöarna och som samtidigt leds av en inom kultursfären så känd person som Staffan Götestam. Samma kulturknuttar brukar ju annars traditionellt stå till vänster om vänstern i alla andra sammanhang, men tydligen har vissa delar inom sektorn nyktrat till och blivit pragmatiska när det gäller skatterna.

Jag är dock personligen inte den första att pekar finger och säga fy och usch när jag läser om denna nya trend. Tvärtom tycker jag med tanke på vad skatterna i detta land skapar, att det är en moralisk skyldighet för varje företag att minimera kostnaden och att detta beteende är ett typexempel på just detta. Så länge svensken inte inser att det måste ske en förändring och så länge svenska politiker är korkade nog att inte göra något åt saken är det något vi får leva med helt enkelt. Så länge vi har sjukt höga skatter kommer vi också vara ett land som attraherar just dessa företeelser.

Det jag på mitt sedvanliga tillkrånglade sätt säger, är att om vi inte i det här landet förstår att också vi måste anpassa oss till de länder som ligger runt om oss också på skatteområdet så kommer Sverige att förlora arbetstillfällen som försvårar välfärdsstatens fortlevnad. Om man sedan lägger till att vi också förlorar skatteintäkter är valet inte svårt. Men det är nu socialdemokratin kommer in.

Den hittillsvarande retoriken pekar på att inget kommer att hända utan tvärtom kommer man att på många områden cementera högskattepolitiken. Tittar man på hela paketet med de små extremistpartier vi kommer att få på köpet om sossarna vinner nästa val, visar detta en entydig bild — tre partier som envist fortsätter att hävda att högskattesamhället inte har skadat någon eller någonting. Trots detta ser vi nu nästan dagligen hur det faktiskt förhåller sig tvärtom.

Om klantborgarna någon gång emellanåt får regeringsmakten så kan man antingen inte genomföra de nödvändiga sänkningarna för att den gemensamma hjärntvättarvänstern står och skriker att man gynnar de redan rika, eller så är man så fantastiskt fega att man backar undan från att göra det som måste göras. Svensken sossefierad som han och hon tydligen är om man tittar på väljarsiffrorna, tycks tro på retoriken och tycker gladeligen att lite skatt har väl aldrig skadat någon. Men tyvärr, det är just det den gör. Och det är tyvärr inte så mycket företagen som den vanlige lille medborgaren som tar mest stryk i form av färre arbetstillfällen, högre skatt som man inte på samma sätt som andra med kunskap i skattelagstiftning kan undanhålla staten helt lagligt, eller sämre valuta för våra surt inbetalade skattepengar i form av mindre välfärd. Företagen klarar sig oftast genom att antingen flytta inom landet till exempelvis glesbygdskommuner där man kan få etableringsstöd och andra typer av stöd, eller som tidigare nämnt, registrera företaget i skatteparadis eller helt enkelt helt sonika förlägga verksamheten utomlands där kostnaden är lägre. Det är nämligen så kapitalism fungerar, ju lägre kostnad ju större chans att verksamhet förläggs just där. Det är med andra ord till sist som vanligt den vanliga lilla människan som drar den största nitlotten. Detta är dock inget som bekymrar socialdemokratin, så länge de kan fortsätta leva högt på att det är de och endast de som är de äkta försvararna av välfärdsstaten, så är ju allt frid och fröjd och så länge de kan fortsätta att hävda att de står på de små människornas sida trots att politiken de för gör samma grupper till förlorare så kan man fortsätta som om ingenting hade hänt. Vi har med andra ord en situation där alla har pissat in sig hörn, sossarna kan inte sänka skatter för det ser ut som om man gynnar andra än kärnväljarna och dessutom samarbetar man med patenterade nejsägare på området och borgarna kan inte göra det heller för då heter det genast att man gynnar de rika. Men lik förbannat är just skattesänkningarna på alla områden just det som behövs och så länge vi fortsätter att dra allt i långbänk med dumdryg ideologi som argument, så länge kommer vi också att alltmer bli ett land av förlorare. Att högskattepolitiken leder till det rakt motsatta, det kommer man ju inte att behöva betala priset för förrän decennier från nu så vem bryr sig, inte sossarna i varje fall. Men tro mig, gör vi inget nu så kommer det här landet att inte kunna upprätthålla den höga ambition det hittills haft. Den som med andra ord säger ”rädda välfärden” borde i samma andetag säga ”sänk skatterna”, men hör vi någon som säger detta? Inte sossarna och definitivt inte de andra små extremisterna man eventuellt tar med sig vid en valseger 2010, så mycket är säkert. Tvärtom har Lars Ohly, den lille smygkommunisten och tillika skattekramaren begärt att skatten ska höjas för de högsta inkomsterna till 60 %. Gissa vad som kommer hända då, det tål att tänka på. Det som borde hända vore att någon ställde sig upp och sa att ”vi måste hitta alternativa vägar att finansiera och förbättra välfärden”. Istället får vi alltså Höj eller vi fegar ur.

Borgarna vill visserligen men måste samtidigt tassa omkring i filttofflor, och därför händer alltför lite på området. Visserligen har man sänkt inkomstskatterna på ett föredömligt sätt, men med alltför lite. Man har också deklarerat att man vill sänka skatten för de sämst ställda pensionärerna, men återigen blir det totala beloppet alltför lågt för de flesta. Till sist har Maud Johansson gjort ett utspel om sänkt bolagsskatt, och det är väl bra men är inte förankrat hos de andra partierna så ingen vet i nuläget hur det kommer att utformas, vad det kommer att ge i reda pengar eller hur det ska finansieras. Så på den punkten återstår att se. Den som väntar tålmodigt kanske kommer att få se en sänkning så småningom som kanske omfattar den enorma summan av 7,50 per företag och år för att inte reta upp de redan radikalförvrängda vänsteranhängarna vars idéer får Maoister att rodna av avund som finns hos vissa grupper där ute.

Ska man sammanfatta situationen är det alltså så att vi har två sidor i svensk inrikespolitik som fäktas med gummisvärd. Den ena sidans gummisvärd tycks vara skattesänkningar som är så små att de knappt är värda namnet, och den andra sidans gummisvärd tycks bestå av ett oåterkalleligt löfte om att höja skatterna på vissa områden som till exempel på inkomstskattesidan trots den skada det alltså bevisligen gör. Med andra ord är positionerna så låsta att inget av det som måste komma ut, just nu ens diskuteras. Visserligen kommer enligt Mona inte sossarna att höja fastighetsskatten, men med skattefundamentalisten Lars Ohly vid sin vänstra sida är detta ett löfte som jag inte ser som seriöst innan jag får långtgående garantier. Det är med andra ord samma inpissade hörn som nu börjar lukta riktigt mycket ammoniak, och för varje gång vi ser effekterna av det sjuka skattesystemet så har det blivit alltmer bråttom att göra något. Trots det händer istället alltså näst intill inget, eller alltför lite för att ändra det som jag tidigare varnat för, nämligen att välfärdsstaten ska börja visa de sjukdomssymptom som just nu byggs upp med hjälp av idiotisk högskattepolitik.

Sverige är fantastiskt, det håller jag med om. Där vi borde ha initiativ finns med andra ord bara samma gamla slitna fraser som ”höj skatten”, eller ”vi sänker skatten, men bara med 3,50”. Det är med andra ord bara ytterligare ett bevis på det politiska träsk som nu synbarligen börjar avteckna sig, inte lösningen vi ser.

Så jag som vanligt några frågor till dig Mona, när ska också socialdemokratin inse att skatter kan göra större skada än nytta och börja sänka dessa? När ska ni erkänna att ni inte har en susning om hur skatterna hittills slagit och att de har skapat så kallade kreativa lösningar där de ni säger er måna om, är de som i slutänden är förlorarna på er idiotisk politik? När ska du erkänna att det inte bara är företag, utan också privatpersoner som tack vare er misslyckade politik förvandlats till vad vanliga människor kallar ”skattefuskare” men som jag kallar vardagshjältar, då de bara gör det sossarna egentligen vill att vi ska göra, nämligen fuska med allt? När ska också du Mona, erkänna att vi inom en snar framtid står inför en situation där vi kommer att få ut allt mindre av vårt välfärdssystem tack vare att svinnet ökar från systemet för varje år som denna missriktade politik fortsätter?

Dr. Da Capo

Musik

Al Green — Lay It Down

Andreas Scholl — Crystal Tears

Be Your Own Pet — Get Awkward

Beck — Modern Guilt

Cool Punk: The Taste of Musical Anarchy

Disturbed — Indestructible

Dorlene Love — Exile Deluxe

Dr. Indies musikmix XV

Eddie Bo — In the Pocket with Eddie Bo: New Orleans Rock & Roll, R&B, Soul & Funk Goodies 1955–2007 & Snatch and Grab It!: Rhytm & Blues Classics

Emmylou Harris — All I Intended to Be

Feber 3: Mats Olsson — Pubrock & Lennart Persson Folk/Rock

Bob Frank — Red Neck, Blue Collar; Willie Nelson — Things to Remember & Bruce Springsteen — The River

G-Unit — T.O.S. (Terminate on Sight) & David Banner — The Greatest Story Ever Told

Jesse Malin — On Your Sleeve

Jim Lauderdale — Honey Songs

Journey — Revelation

Judas Priest — Nostradamus

Kleerup — Kleerup & Booka Shade — The Sun & the Neon Light

Korta musikrecensioner XLI

Ladytron — Velocifero

Liquid Liquid — Slip in and out of Phenomenon

Michael McDonald — Soul Speak

Mississippi John Hurt — Avalon Blues: The Complete 1928 Okeh Recordings

Mötley Crüe — Saints of Los Angeles

Mudcrutch — Mudcrutch

Mystery Jets — Twenty One

N.E.R.D. — Seeing Sounds

Paul Weller — 22 Dreams

Peter Tosh — Honorary Citizien & Prince Buster — Fabulous Greatest Hits

Pugh Rogefeldt — Vinn hjärta vinn & Ray Davies — Working Man’ Café

REBaroque med Maria Lindal — Johan Helmich Roman: The Swedish Virtuoso

Solomon Burke — Like a Fire & Steve Winwood — Nine Lives

Steve Lukather — Ever Changing Times

Suzzie Tapper — Mirakel

Terror — The Damned Shamed; Alkaline Trio — Agony and Irony & Slipknot — All Hope Is Gone

The Black Angels — Directions to See a Ghost

The Chambers Brothers — Time Has Come: The Best of The Chambers Brothers

The Pigeon Detectives — Emergency

The Shortwave Set — Replica Sun Machine

Tiamat — Amanethes; Moonspell — Night Eternal; Paradise Lost — Anatomy of Melancholy; Deicide — Till Death Do Us Part & Flammentod — Chattenkrieg

Tomas Andersson Wij — En sommar på speed & Magnus Lindberg — Första & andra LP:n

Uriah Heep — Wake the Sleeper

Volbeat — Rock the Rebel/Metal the Devil