Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Endagsfestival

Where the Action Is
Stora Skuggan/Universitet

Dr. Indie och Miss Vampyria var på plats som Blaskans utsända recensenter. Håll till godo.

Mando Diao

Mitt förhållande till Gustaf Noréns grupp Mando Diao har varit omväxlande under åren. Framförallt så älskade jag verkligen Mando Diao första ep-skiva med deras larmiga garagerock som andades 60-tal så långt örat kunde uppfatta deras musik. Deras första fullängdsplatta var en svensk motsvarighet till The Sonics 60-tals-garagerock. Men så svajade deras rock och jag tappade fokus på deras musik. Först förra året gjorde dom ett bra album igen. Så såg jag deras livekonsert som Musikbyrån hade spelad in här i våras, på tv, blev imponerad av deras energi. Den energin fick jag och Miss Vampyria uppleva igen. Indekonstellationen Mando Diao gjorde en kanonkonsert. De förstärktes med blåsinstrument och alltihopa transformerades till en hejdlös partysvängig konsert som slog knock på Blaskans redaktion. Mando Diao visade verkligen upp sig från sin bästa sida. Den här konserten vill jag minnas länge. Den hade en fin förmåga att förtrolla oss med fina låtar och snygga arrangemang. Konserten med Mando Diao gav mersmak på deras framtida konserter.

4 @@@@

Dinosaur Jr

Dinosaur Jr.Det är stort… väldigt stort — åtminstone i min värld. Återföreningen av Lou Barlow och J Mascis i Dinosaur Jr är större än störst. Deras kompakta gitarrväggar där man hör skönheten under dess disharmoni. Låtarna är briljanta pärlor som förenar styrka med en behaglig attack mot fulheten i världen. J Mascis röst uppfattar jag inte alls vara så gnällig som han kan låta på skiva. Men här är allting fruktansvärt bra och allting klickar perfekt.

Jag tänker att det tagit lång tid från det att J Mascis lämnade sitt hardcoreband Deep Wound för att bilda Dinosaur Jr.

Det var en tid som också innebar skivkontrakt på Black Flags eget skivbolag SST. Men det var länge sedan det hände. Det kom med andra ord en våg av bra undergroundrock på 80-talet. En genration av band fick mig att bli lyckligare än någonsin. För mitt i 80-talets uslaste hårrock (Poison, Skidrow och annat vidrigt) så kom Buffalo Tom Sonic Youth, Mudhoney, Melvins, Meat Puppet, The Pixies och andra bra band som en räddning i nöden, på den tiden. Om vi går tillbaka till nutiden och konserten.

Dinosaur Jr knäckte mig nästan på den här konserten. Det var otroligt stilfullt att få se dom för första gången i mitt liv. En storslagen rockattack som jag kommer att minnas hela mitt liv. Det fanns bara vacker brutal stenhård taggtrådsmangel rakt igenom med undersköna låtar. Allting kändes rätt och musiken är bland det finaste som kommit fram på flera år.

Om Gud finns, så var det han som gav oss Dinosaur Jr för att rädda våra svaga själar. Han lyckades med det uppdraget, väl.

5 @@@@@

The Hellacopters

Stilfull och värdig avskedskonsert som fick Dr. Indie att uppföra sig som om det vore en spelning för den hårda kärnan av garagerockälskare. Men bra och simpel rock ’n’ roll utan skyddsnät eller förfiningar vilket jag uppskattar. Nicke Andersson och hans pluton visade sin coolaste sidas igen, och lyckligare blev jag när min stora personliga hjälte Dregen (Vem annars) dök upp och avslutade konserten med skitgrymma rockstänkare från The Hellacopters karriär.

Så spelade The Hellacopters avslutningsvis världens bästa svenska rocklåt genom tiderna; (Gotta Ge Some Action Now) — bara sådant gjorde deras sista spelning till en storslagen enkel avskedskonsert.

4 @@@@

The Hives

Howling Pelle Almqvist är sig själv som vanligt och äger scenen totalt med klass, stil och charm. The Hives krossar allt motstånd och avlossar hur många bra låtar som helst. Punk/garagerocknerven dör aldrig ut och det gör undertecknad bara glad i hågen. Det är snyggaste rockbandet igen i farten. Konserten med The Hives uppvisar inga överraskningar utan allt är som vanligt, det vill säga en jävla bra spelupplevelse.

4 @@@@

Dirty Pretty Things

Bandet är helt okej med en räcka schysta låtar men inte så spännande live. Ni kan säkert redan historien om hur The Libertines splittrades för en del år sedan. Det handlade om Pete Dohertys knarkproblem och hur han gjorde inbrott hos vännen Carl Barat (En av portalfigurerna i Libertines tillsammans med Pete Doherty) Carl Barat gick vidare till sitt nya band Dirty Pretty Things. Konserten med bandet blev lite lagom jämtjock och precis så stillsam som man kan tänka sig det kunde bli. Några bra låtar men de flesta blev lite avslagna under vissa ögonblicket. En trevlig konsert.

3 @@@

Förövrigt så var det bra konserter. Foo Fighters och Queen Of The Stoone Age gjorde superbra ifrån sig. Se Miss Vampyrias recensioner.

Musik

Al Green — Lay It Down

Andreas Scholl — Crystal Tears

Be Your Own Pet — Get Awkward

Beck — Modern Guilt

Cool Punk: The Taste of Musical Anarchy

Disturbed — Indestructible

Dorlene Love — Exile Deluxe

Dr. Indies musikmix XV

Eddie Bo — In the Pocket with Eddie Bo: New Orleans Rock & Roll, R&B, Soul & Funk Goodies 1955–2007 & Snatch and Grab It!: Rhytm & Blues Classics

Emmylou Harris — All I Intended to Be

Feber 3: Mats Olsson — Pubrock & Lennart Persson Folk/Rock

Bob Frank — Red Neck, Blue Collar; Willie Nelson — Things to Remember & Bruce Springsteen — The River

G-Unit — T.O.S. (Terminate on Sight) & David Banner — The Greatest Story Ever Told

Jesse Malin — On Your Sleeve

Jim Lauderdale — Honey Songs

Journey — Revelation

Judas Priest — Nostradamus

Kleerup — Kleerup & Booka Shade — The Sun & the Neon Light

Korta musikrecensioner XLI

Ladytron — Velocifero

Liquid Liquid — Slip in and out of Phenomenon

Michael McDonald — Soul Speak

Mississippi John Hurt — Avalon Blues: The Complete 1928 Okeh Recordings

Mötley Crüe — Saints of Los Angeles

Mudcrutch — Mudcrutch

Mystery Jets — Twenty One

N.E.R.D. — Seeing Sounds

Paul Weller — 22 Dreams

Peter Tosh — Honorary Citizien & Prince Buster — Fabulous Greatest Hits

Pugh Rogefeldt — Vinn hjärta vinn & Ray Davies — Working Man’ Café

REBaroque med Maria Lindal — Johan Helmich Roman: The Swedish Virtuoso

Solomon Burke — Like a Fire & Steve Winwood — Nine Lives

Steve Lukather — Ever Changing Times

Suzzie Tapper — Mirakel

Terror — The Damned Shamed; Alkaline Trio — Agony and Irony & Slipknot — All Hope Is Gone

The Black Angels — Directions to See a Ghost

The Chambers Brothers — Time Has Come: The Best of The Chambers Brothers

The Pigeon Detectives — Emergency

The Shortwave Set — Replica Sun Machine

Tiamat — Amanethes; Moonspell — Night Eternal; Paradise Lost — Anatomy of Melancholy; Deicide — Till Death Do Us Part & Flammentod — Chattenkrieg

Tomas Andersson Wij — En sommar på speed & Magnus Lindberg — Första & andra LP:n

Uriah Heep — Wake the Sleeper

Volbeat — Rock the Rebel/Metal the Devil