Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Countryrock/trubardurrock

Bob Frank — Red Neck, Blue Collar 2008

Willie Nelson — Things to Remember 2001

Bruce Springsteen — The River 1980

Bob Frank — Red Neck, Blue Collar.Så mycket musik som jämt och ständigt strömmar ut ur min dator, stereo eller mp3-spelare, musik som jag älskar eller passionerad förälskar mig i. Jag lever musik, andas musik och njuter av musik. Kvinnor med stort K och musik med stort M; det är mina flöden i det liv som jag lever på jorden. Så när nya skivor dyker upp som jag kan förälska mig och hoppas att de lever kvar länge nog för att livet skall bli så mycket ljusare. Så det finns tre skivor som jag lyssnar på och som givit mig kickar under sommaren.

Bob Frank.Bob Frank är veteranen som började spela hederlig folkmusik för att skapa sina egna världsbilder under det tidiga 60-talet. Han ville avvika från bob Dylans tolkningar och sätt att sjunga amerikanska folksånger. Bob frank hamnade i det militära, en vända i Vietnam blev det till slut. När Bob Frank återvände till det civila så fortsatte han att anföra sina egna sånger och blev en röst vid sidan om Bob Dylan. På 70-talets inledning blev Bob Fransk kompis det underfundiga geniet Jim Dickinson inblandad i Bob Franks musik. Det är även så att Jim Dickinson berättar litet kort i innerpåsen på den nya skivan om sin vänskap med Bob Frank under åren som de odlade på sitt manliga sätt. Jim Dickinson har även medverkat som producent på Bobs nya skiva. Den är mera politisk laddat i texterna än vad Bob Frank varit förut. Det verkar som dagens samtida debatt för eller mot Bush präglar en annars så neddämpad skiva. Den är ren och arrangeras på så sätt att musiken blir enklare i tonlägen och musiken får leva upp som staffagefigurer, bakgrunder till de bärande texterna. För det är texterna som levererar budskapen. På så sätt är det en viktig skiva med stor relevans.

Willie Nelson.Samlingen med olika sånger från Willie Nelson innehåller både sötma och salt. Framförallt är det låtskrivaren Willie Nelson som framträder och sångernas bärkraft är stor i den mening, att de betyder någonting för Willie; personligen. Han säger själv att han måste känna för en sång om den är värd att sjungas in eller värd att spelas offentligt — Willie Nelson vill verkligen kunna stå för sina sånger. Men så var det hans dröm att få spela och skriva sånger. När Hank Cochran, själv låtskrivare, lockade dit Willie till Nashville så var det som låtskrivare hans slog igenom som. Jag tycker verkligen om det mesta Willie Nelson släppt under åren. Jag såg att man har remastrad med färskt ljudåtergivning. Fem skivor har man givit ut i en liten box. Den samlingen återkommer jag till i septembernumret för en recension. Men under tiden kan du lyssna på den här läckra samlingen, där titelspåret är klart bäst och finast.

Bruce Springsteen.Bruce Springsteen behöver knappast någon form av introduktion eftersom han är ”The Boss” med allt och alla. Men det är ljuvligt att återigen lyssna på hans vackra och rockiga platta The River från det magiska året 1980. Det var det året jag köpte albumet i en av Stockholms skivhandlare. Jag minns att det var en mörk sen höstdag. Mörkret hade fallit och jag längtade efter att få beträda mitt rum för att kunna ägna dagen åt att spela skivan. Det var kallt ute, löven hade sedan länge fallit ned på marken. Jag minns då hur jag njöt av livet som 15 åring, när titelspårets mörka ballad, långsamt berättade en vacker opolerad berättelse om floden man levde vid. Man skaffar sig barn och bygger upp en familj vid unga år. Det är sista spåret på ena skivan. (Det är en dubbelskiva)

När man plockar fram andra skivan så öppnas den med min favoritlåt Point Blank och där utspelas det en morbid kärlekssång där döden är slutfasen i en kärlekshistoria. De är sådana sånger som gör att jag liksom flera andra förälskar oss i Bruce Springsteens sånger. Den största hiten är ändå Hungry Heart och den tidstypiska uramerikanska allsångslåten Indepedence Day som slog knock på omvärlden. Det var den här skivan som blev stommen och grunden för de två konserter som Bruce Springsteen gav i Stockholm 1981. Jag var på den ena konserten och faktiskt visade det senare att redaktionens Dr. Rock hade befunnit sig på den andra konserten. Min första Bruce Springsteenupplevelse som senare blev flera andra upplevelser av The Boss.

Musik

Al Green — Lay It Down

Andreas Scholl — Crystal Tears

Be Your Own Pet — Get Awkward

Beck — Modern Guilt

Cool Punk: The Taste of Musical Anarchy

Disturbed — Indestructible

Dorlene Love — Exile Deluxe

Dr. Indies musikmix XV

Eddie Bo — In the Pocket with Eddie Bo: New Orleans Rock & Roll, R&B, Soul & Funk Goodies 1955–2007 & Snatch and Grab It!: Rhytm & Blues Classics

Emmylou Harris — All I Intended to Be

Feber 3: Mats Olsson — Pubrock & Lennart Persson Folk/Rock

Bob Frank — Red Neck, Blue Collar; Willie Nelson — Things to Remember & Bruce Springsteen — The River

G-Unit — T.O.S. (Terminate on Sight) & David Banner — The Greatest Story Ever Told

Jesse Malin — On Your Sleeve

Jim Lauderdale — Honey Songs

Journey — Revelation

Judas Priest — Nostradamus

Kleerup — Kleerup & Booka Shade — The Sun & the Neon Light

Korta musikrecensioner XLI

Ladytron — Velocifero

Liquid Liquid — Slip in and out of Phenomenon

Michael McDonald — Soul Speak

Mississippi John Hurt — Avalon Blues: The Complete 1928 Okeh Recordings

Mötley Crüe — Saints of Los Angeles

Mudcrutch — Mudcrutch

Mystery Jets — Twenty One

N.E.R.D. — Seeing Sounds

Paul Weller — 22 Dreams

Peter Tosh — Honorary Citizien & Prince Buster — Fabulous Greatest Hits

Pugh Rogefeldt — Vinn hjärta vinn & Ray Davies — Working Man’ Café

REBaroque med Maria Lindal — Johan Helmich Roman: The Swedish Virtuoso

Solomon Burke — Like a Fire & Steve Winwood — Nine Lives

Steve Lukather — Ever Changing Times

Suzzie Tapper — Mirakel

Terror — The Damned Shamed; Alkaline Trio — Agony and Irony & Slipknot — All Hope Is Gone

The Black Angels — Directions to See a Ghost

The Chambers Brothers — Time Has Come: The Best of The Chambers Brothers

The Pigeon Detectives — Emergency

The Shortwave Set — Replica Sun Machine

Tiamat — Amanethes; Moonspell — Night Eternal; Paradise Lost — Anatomy of Melancholy; Deicide — Till Death Do Us Part & Flammentod — Chattenkrieg

Tomas Andersson Wij — En sommar på speed & Magnus Lindberg — Första & andra LP:n

Uriah Heep — Wake the Sleeper

Volbeat — Rock the Rebel/Metal the Devil