Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Mystery Jets — Twenty One
B.B.B.

Skivbolag: Sixsevennine

80-talet är tillbaka

Mystery Jets är det indiebandet från Twickenham i London som i år har släppt sitt andra fullängdsalbum som kort och gott heter Twenty One. Bandet består av fem medlemmar och har genomgått en del förändringar från starten, men nu har en fastare ensemble formats. Dom är inte helt okända hemma i Storbritannien, men har kanske inte nått samma status på våra breddgrader än. Medlemmarna har i intervjuer i tidningar berättat att målsättningen med deras musik är att återupprätta anseendet för 80-talsmusik och det märks inte minst på den nya skivan som innehåller en hel del element i musiken från detta årtionde.

Musiken är en slags hybrid mellan många olika stilar. Rock, pop, funk men framför allt Brittisk 80-tals mainstream är definitivt en del av huvudingrediensen i slutkompotten. I musiken går att höra ekon av både The Smiths, Spandau Ballet, Talking Heads, Kaya Goo Goo och många fler. Men av jämförelsen kan man tro att det låter som vilken grupp som helst, så är icke fallet. Tvärtom så låter det som få andra skivor jag har hört förut. Det är helt enkelt väldigt originellt och annorlunda där man visserligen känner igen vissa infall, men för det mesta känner att den här gruppen verkligen har hittat ett unikt sound. Det är experimentellt, det är ibland schematiskt men däremot aldrig ointressant och definitivt inte dåligt.

Det är å andra sidan inte så att i varje fall jag tycker att skivan engagerar mig nämnvärt. Missförstå mig rätt, det är ingen dålig skiva men det känns inte som om det kittlar till någonstans i kroppen och därför infinner sig inte heller något pervoleende vilket känns som ett stort minus för slutbetyget. Det är kanske så att de många och långa 80-talsreferenserna tar ut sin rätt till sist. För det beror nog tyvärr rätt mycket på personliga referenser, tycke och smak helt enkelt. Själv tycker jag att det är sjukt mycket musik från detta omdiskuterade årtionde som helt enkelt sög getbajs och att det finns få ljusglimtar. Det kan vara så enkelt att jag inte kan göra en objektiv bedömning på grund av att jag mest känner att 80-talets musik bör lämnas ifred och inte grävas upp igen.

Men nog om mina egna dubier, det är som sagt absolut ingen dålig skiva. Jag skulle vilja beteckna den som ”bra” men inte mer. En trea känns rätt naturlig eftersom det inte kittlar, men inte heller stöter bort mig.

Trots min kritik måste bandet få lite cred för att de mitt i 80-talssoppan försöker göra något eget med hjälp av de verktyg de har att arbeta med. Det är faktiskt rätt skönt att trots allt kunna konstatera att det inte bara är en lite lätt överflödig nostalgitripp man lyssnar på, utan också ett experiment med det sound som utgör 80-talsfundamentet som tillsammans bildar något nytt. Trots allt ett bravo för den biten som är rätt imponerande. Men som sagt, mer än en trea tycker jag nog inte denna platta är värd trots allt. En av de märkligaste skivorna är det i varje fall rent känslomässigt. Den attraherar inte mig men den får mig inte att må dåligt, den är imponerande men ändå nyskapande med all 80-talssvulstighet och den är på sätt och vis bra men inte så bra att jag springer omkring och jublar.

Dr. Da Capo

Musik

Al Green — Lay It Down

Andreas Scholl — Crystal Tears

Be Your Own Pet — Get Awkward

Beck — Modern Guilt

Cool Punk: The Taste of Musical Anarchy

Disturbed — Indestructible

Dorlene Love — Exile Deluxe

Dr. Indies musikmix XV

Eddie Bo — In the Pocket with Eddie Bo: New Orleans Rock & Roll, R&B, Soul & Funk Goodies 1955–2007 & Snatch and Grab It!: Rhytm & Blues Classics

Emmylou Harris — All I Intended to Be

Feber 3: Mats Olsson — Pubrock & Lennart Persson Folk/Rock

Bob Frank — Red Neck, Blue Collar; Willie Nelson — Things to Remember & Bruce Springsteen — The River

G-Unit — T.O.S. (Terminate on Sight) & David Banner — The Greatest Story Ever Told

Jesse Malin — On Your Sleeve

Jim Lauderdale — Honey Songs

Journey — Revelation

Judas Priest — Nostradamus

Kleerup — Kleerup & Booka Shade — The Sun & the Neon Light

Korta musikrecensioner XLI

Ladytron — Velocifero

Liquid Liquid — Slip in and out of Phenomenon

Michael McDonald — Soul Speak

Mississippi John Hurt — Avalon Blues: The Complete 1928 Okeh Recordings

Mötley Crüe — Saints of Los Angeles

Mudcrutch — Mudcrutch

Mystery Jets — Twenty One

N.E.R.D. — Seeing Sounds

Paul Weller — 22 Dreams

Peter Tosh — Honorary Citizien & Prince Buster — Fabulous Greatest Hits

Pugh Rogefeldt — Vinn hjärta vinn & Ray Davies — Working Man’ Café

REBaroque med Maria Lindal — Johan Helmich Roman: The Swedish Virtuoso

Solomon Burke — Like a Fire & Steve Winwood — Nine Lives

Steve Lukather — Ever Changing Times

Suzzie Tapper — Mirakel

Terror — The Damned Shamed; Alkaline Trio — Agony and Irony & Slipknot — All Hope Is Gone

The Black Angels — Directions to See a Ghost

The Chambers Brothers — Time Has Come: The Best of The Chambers Brothers

The Pigeon Detectives — Emergency

The Shortwave Set — Replica Sun Machine

Tiamat — Amanethes; Moonspell — Night Eternal; Paradise Lost — Anatomy of Melancholy; Deicide — Till Death Do Us Part & Flammentod — Chattenkrieg

Tomas Andersson Wij — En sommar på speed & Magnus Lindberg — Första & andra LP:n

Uriah Heep — Wake the Sleeper

Volbeat — Rock the Rebel/Metal the Devil