Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Retro XLI

The Jack Nitzsche Story — Hearing Is Believing: 1962–1979

The Jack Nitzsche Story — Hearing Is Believing: 1962–1979.Aha, det här utsökta albumet med musik som musikgeniet Jack Nietzsche (1937-1995) var inblandad som kompositör, arrangör, producent och musiker är helt suverän kartläggning av en mans karriär. Framförallt började han som väldig ung spela med Sonny Bono på 50-talet och 60-talet. Han blev även en del av Phil Spetors team. Jack Nietzsche gjorde musiken till två av Phil Spectors tjejgrupper, The Ronettes sång Be My Baby och The Crystals fina He’s a Rebel. Vidare skrev han tillsammans med Sonny Bono den fina låten Needles and Pins åt Jackie DeShannon. Jack Nitzsche var även inblandad i produktioner åt The Monkes, The Searchers plus flertalet plattor med The Rolling Stones. Framförallt är han en del i Neil Youngs framgångar under flera år. Han var även medlem i Neil Youngs kompband i ett späckat 70-tal. Således kan man lugnt påpeka att Jack Nietzsches verkligen varit en aktiv man under sin levnad, med massor av olika sorters jobb inom musiken, Därför är det glädjande att det finns ett sådan pass bra samling med 26 låtar från hans olika roller. Skivan börjar med den finna egna låten The Lonely Surfers från 1963 och går genom en katalog av suveräna låtar helt enkelt. Jackie DeShannon, Bobby Darin, Doris Day, Graham Parker, Mink DeVille, Buffy Sainte-Marie, Marianne Faithfull eller Bob Lind — några ur skivan artister, som alla har haft med legenden Jack Nitzsche att göra — på eller annat sätt. Som sagt var är det en suverän samling.

Nicolette Larson — Nicolette 1978

Nicolette Larson.Tänk så bortglömd den underbara vackra ack så sorgligt bortglömda Nicolette Larson blivit i den moderna countryrockmusiken. Hennes mjuka popiga country finns framförallt på två fina skivor, den snygga mjuka soulpopiga Nicolette som gav henne en stor succé med hennes finaste sånger. Nicolette Larson — Nicolette.Men även den fullständigt bortglömda skivan från 1980 Radioland borde alla upptäcka. Den upptäckte jag själv något år senare efter det att radioprogrammet spelade spår från den skivan. Jag köpte även hennes vackra popplatta som ävenledes var debutplattan och en sagolik platta. Den blandade stilar från soulen, popen och några doser country fixeras klart och säkert framfört. En skiva som alla som älskar musik borde ta och införskaffa väldigt snabbt. Bättre och skönare musik kan du inte finna, jag lovar.

Glenn Frey — Solo Collection 1995

Glenn Frey — Solo Collection.När band tenderar upplösas så måste gruppens medlemmar börja med nya projekt, nya gruppbildningar eller så går man och börjar med att ta upp en klassisk solokarriär.

Sångaren Glenn Frey i Eagles blev en framgångsrik soloartist under 80-90-talen. Det blev en stor hit i filmen Beverly Hills Coop (Snuten i Hollywwod) med en låt som fortfarande håller väl, The Heat Is On. Tv-serien Miami Vice fick hela två bra sånger signerade till sig; Smuggler’s Blues och You Belong To The City. Det är bara några exempel på hur bra starka sånger Glenn Frey så väl behärskade. Det var tydliga relativt ytliga låtar som skilde sig skarpt från Eagles låtskatt. Den här lättsamma samlingen är vad som jag känner vad man behöver när det gäller Glenn Freys musik.

Hot Chocolate — Girl Crazy 1996

Hot Chocolate.Jag är ganska säkerpå om om du går till din garderob, där du förvarar dina gamla lp-skivor, så har du säkert några fina disco/hitsamlingar från 70-talet. Min syster hade flera stycken av dem. Då är det väldigt säkert att du har någon låt med Hot Chocolate med på din samling. För det bandet slog igenom på 70-talet med fina och bra rockdiscolåtar. Mina favoriter är givetvis deras största hits, You Sexy Thing 1975, So You Win again 1977 och till slut Every 1’s a winner 1978. De tre nådde hitlistorna. Men deras låtar under 80-talet däremot är inte så upphetsande eller speciellt bra. Dessa låtar har alla kännbara felen numera med delar av 80-talsmusiken, särskilt mainstreamlåtarna. Uppdaterade hemska syntar och alltför anonyma låtar. Men ledsångaren den färgade sångaren med flintskallen Erroll Brown, däremot har en skön avslappnad sångstil som jag alltid kommer att tycka om. Så jag vill gärna slå ett slag för den här fina discogruppen som står mellan rock och disco.

Tim Buckley — The Best of Tim Buckley 2006 Rhino-utgåva

Tim Buckley.Det ironiska med Tim Buckley är att han dog 28 år gammal i en överdos, hans genialiske son Jeff Buckley drunknade 1997. Två fullständigt onödiga dödsfall på två av rockmusikens bästa musiker som hade så mycket mera att ge världen. Tim Buckley kunde både spela folkrock och ge sig hän åt jazziga liksom souliga typer av låtar. På den här samlingen finns det mängder av hans absolut bästa låtar under sin alltför korta karriär. Herbie Cohen som var manager för Frank Zappas band Mothers Of Inventions fick träffa Tim Buckley genom Zappas kompband. Det var mest låtskrivaren Tim Buckley som blev det intressanta först. Men snart upptäcktes även hans sublima förmåga att tolka sina och andras sånger. Bland annat Fred Neils vackra Dolphins är alltför smäcker för att inte låta sig imponeras av. Naturligtvis innehåller samlingen även Tim Buckleys odödliga visa Song to the Sirens som har tolkats av bland annat Cocteau Twins på 80-talet. Den covern fick mig att upptäcka Tim Buckley och det var också den covern som gjorde mig överförtjust i Tim Buckleys musik. De vackra tonerna, fantasifullheten och kärleken till musiken handlar det om i grunden.

Tim Buckley föddes 1947 och avled 1975.

The Cars — Just What I Needed: The Cars Anthology 1995

The Cars — Just What I Needed: The Cars Anthology.Amerikanska punkscenen eller new wave gick åt ett håll och en grupp som The Cars som vandrade sina egna stigar, visade sig vara så mycket bättre än vad jag kommer ihåg de var. Jag frågade Dr. Rock om vad han tyckte om The Cars musik. Han menade de hade några fina hitar men mer än så var det inte. Vi minns MTV-hiten Drive som tog dem till hitlistorna. Det var därför roligt att införskaffa deras gamla samlings-cd från 90-talet. Där finns det betydligt mera av intressant musik än vad jag kunde tro. Powerpop och lite snygg mainstreamrock signerat Ric Ocasek framförallt, som ledande låtskrivare och sångare i bandet, var det hans sånger som gav The Cars lite starkare färger. Ric Ocasek och kompisen Ben Orr hade knappast punken som sin drivkraft utan deras målmedvetna satsning hade David Bowie, Roxy music och Lou Reed som stilideal, även om dessa artister influerade punken, så ville inte The Cars bli ett nytt Blondie. Utan här handlade det snare om att ge järnet i fina popmelodier som alla kunde tralla med i. The Cars musik blev kommersiell men ändå innehöll de drag av bra klassisk rock. The Cars förtjänar att kommas ihåg.

Bill Champlin — Burn Down the Night 1992

Bill Champlin.Bill Champlin är medlem sedan 1981 i Chicago, soloartist och låtskrivare av rang. Började sin tidiga karriär i ett band som han kallade för The Sons Of Champlin, vilket existerade under åren 1965-1977. Det är 80-talet som blev Bill Champlins storhetstid. En del duetter med Patti LaBelle och Brenda Russells fick mig att upptäcka hans egna kvaliteter. Man kan också säga att Bill Champlin fick ett fan i Björn Skifs bland annat. Den här plattan från 1992 är hans bästa skiva. Den handlar mycket om besvikelser i kärlek och den innehåller passningar till Chicagos egna skivor. En liten smärtsam rockig vuxenrockplatta som har allt av AOR och mogen softrock som man kan begära av en sådan skiva. Men jag diggar Bill Champlin fullt ut.

Marvin Gaye — Here My Dear Extended Edition 2007

Marvin Gaye — Here My Dear.Två cd-skivor ges ut i samband med nyutgåvan av Marvin Gayes vackra hymn till kärleken och livet på skivan Here, My Dear. Den här skivan har producenter och medarbetare mycket att förtälja om livet bakom inspelningen. Till skivan medföljer nämligen linenotes välfyllda av relevanta fakta om Marvin Gaye och själva arbetsprocessen bakom allting. När skivan spelades in så låg Marvin Gaye i skilsmäsa med sin ex-fru Anna, syster till Tamla Motows grundare Berry Gordy. Det var med andra ord ingen lättsam inspelning. Men när jag hör resultatet så bleknar alla andra problem. För närvaron, intensiteten och värmen blommar ut ordentligt. Det är musik bortom det mesta som man kunde höra 1978. Ett mästerverk i sin prydnad.

Musik

Al Green — Lay It Down

Andreas Scholl — Crystal Tears

Be Your Own Pet — Get Awkward

Beck — Modern Guilt

Cool Punk: The Taste of Musical Anarchy

Disturbed — Indestructible

Dorlene Love — Exile Deluxe

Dr. Indies musikmix XV

Eddie Bo — In the Pocket with Eddie Bo: New Orleans Rock & Roll, R&B, Soul & Funk Goodies 1955–2007 & Snatch and Grab It!: Rhytm & Blues Classics

Emmylou Harris — All I Intended to Be

Feber 3: Mats Olsson — Pubrock & Lennart Persson Folk/Rock

Bob Frank — Red Neck, Blue Collar; Willie Nelson — Things to Remember & Bruce Springsteen — The River

G-Unit — T.O.S. (Terminate on Sight) & David Banner — The Greatest Story Ever Told

Jesse Malin — On Your Sleeve

Jim Lauderdale — Honey Songs

Journey — Revelation

Judas Priest — Nostradamus

Kleerup — Kleerup & Booka Shade — The Sun & the Neon Light

Korta musikrecensioner XLI

Ladytron — Velocifero

Liquid Liquid — Slip in and out of Phenomenon

Michael McDonald — Soul Speak

Mississippi John Hurt — Avalon Blues: The Complete 1928 Okeh Recordings

Mötley Crüe — Saints of Los Angeles

Mudcrutch — Mudcrutch

Mystery Jets — Twenty One

N.E.R.D. — Seeing Sounds

Paul Weller — 22 Dreams

Peter Tosh — Honorary Citizien & Prince Buster — Fabulous Greatest Hits

Pugh Rogefeldt — Vinn hjärta vinn & Ray Davies — Working Man’ Café

REBaroque med Maria Lindal — Johan Helmich Roman: The Swedish Virtuoso

Solomon Burke — Like a Fire & Steve Winwood — Nine Lives

Steve Lukather — Ever Changing Times

Suzzie Tapper — Mirakel

Terror — The Damned Shamed; Alkaline Trio — Agony and Irony & Slipknot — All Hope Is Gone

The Black Angels — Directions to See a Ghost

The Chambers Brothers — Time Has Come: The Best of The Chambers Brothers

The Pigeon Detectives — Emergency

The Shortwave Set — Replica Sun Machine

Tiamat — Amanethes; Moonspell — Night Eternal; Paradise Lost — Anatomy of Melancholy; Deicide — Till Death Do Us Part & Flammentod — Chattenkrieg

Tomas Andersson Wij — En sommar på speed & Magnus Lindberg — Första & andra LP:n

Uriah Heep — Wake the Sleeper

Volbeat — Rock the Rebel/Metal the Devil