Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

På papier-machékurs

Så härpass, hur det kom sig han det extremt eminente textrådet S:t Hammarén-Äijämöinen har varit på lyxpapier-machékurs. Han har alltid haft en hemlig drömsk fascination för metoden ifråga, även om det bara [blott] delvis kan vara fråga om en metod, utan att sig nånsin det vågat sej på den, åsyftande att, och det aldrig heller funderat hur närmare kring hurpass den fungerar göre ut, men låtit i öra sant så fantastiskt att man av löjligt och urlöjligare avispapier ave kan få hårda härdfina saker, nästan lika fint som att man kan resa en bärstjälk ungefär och utförligt upp, från således inget till massa vidare, hur oavsäges sett han lånade en gång i fornstora dagar en bok, ett praktverk om möbler den, boken var typ en meter hög, 55 cmeter bred och tio,5 cemter tjock, alltså en ganska stor bok, bar den genom en hel liten stad till bilen där man fick parkera gratis vid en kyrka, plus 20 tunnare böcker bars med det samma, då när han ännu läste böcker det detvillsäga på den tiden, och i boken fanns förekomma bl.a.bilder på så himla vackra urförtjusiga lyxpapier-machérökbord (icke knäckebröd) med morkajmanstandintarsia standard på tidningar och tänder således alltså låg, ingen läpp heller, så fint för herremän till sina biblioteksfåtöljer talt gjorda av regelrätta dårar eller dåre och sina handslangare eller lärjungar, änglar tårar, hur av hellre än det som var stomme för fascinationen vete säga blivet, fortsätta och hängt med och kvar, sedan dess. Nog är det sant säga något lite löjligt icke urlöjligre att ett herr textråd förmätet skall gå på kurs göra, kurser som varken befattas av eller omfattas hos textråd, de rådbetitlade män gör upp stora handlingar större än något enskilt linjera för sitt område samhällelig god vers, sig föregångare enbart och gör aldrig sidosteg nedan, stor last med det om, så nästan löjligare blir än när den lyxnaivistiska konstnären Alice Kaira gick på terapi när blivit extrakärring och gjorde en fruktansvärt ful och i tafattaste mening enkel byst i lera som textrådet råkade se hemma hos en annan dam vilken fått den i present och han textrådet som inte då ännu var textråd skrattade nästan ihjäl sig över, när fick se av osjälvständigt, icke eget var, sådana likadana och bättre som textrådet Hammarén kunde göra av havslera när han var fem år i världen på jorden gul vid havet Blå med tjocka många löjor och smärre fiskar, och en såldes på någon mark till den nu döde violinbyggaren, inte fisk utan en byst, och konstnär Alice Kaira som var, snarast varit fruktansvärt duktig konstnär på att måla vanvettiga fartyg (kanské fanstyg) som aldrig kan klara av vatten sågs med om dem, härtill hennes tåg finns, järnvägsknutars som skrynglas bergsväggens sista stopp brant nertill och därtill sägas av hennes clowner som är löjligt clowniska direkt, eller alternativ [exempel] två, när den surrealistiske stormästern Seppo Arina gjorde en lyxpapier-machédocka och kallade henne Sanomalehtisaatana, alltså Tidningssattssatstygnkjoltyget i emigent översättning, eller ävensättning om så, till saken höres då att herr Arina var fruktansvärt ledsen på över landets konsthovkritiker dr E.J.Vehmas i översättning doktor Icke vetemjöl, för så kan man faktiskt heta patronymt på urpurfinska, eller vem lyxkattfjant det nu handlade om nog hovkritiker alltid ock, oavsett oavseende in i det som var Sanomalehtisaatnas täcka kön sammetsnässlan som fick en brasklapp av honom Arina med dockans namn Sanomalehtisaatna, alltså Tidningssättssatstygnkjolotyget och officiellt på utställningen kallades den för endast Sanomalehtinainen, enbart Tidningskvinnan och bestodh av allvärldens löjliga kritikurklipp som var nerplöjdt i superlyxpapier-machémassan, blivit rest till en vacker docka eller lyxdocka, oavsett han Arina var ledande surrealistig tavelkonstnär, inte masstorkare eller dockförstörare, icke så ärevördighet då skolad, och lite av samma nu med det vårt eminente textrådet doktor Hammarén, som i sanning borde skriva världens underbaraste romaner om hur kärlek skola ljusna den urskognaste allra delen av eremitaget i Blekingen förgulningen skenet där där hon kära föreställer världen honom fel, älskar ju henne, parentes här innan fortsättningen, eller icke, ingen självreklamsnutt, stor ironi, vem köpte inte Arinas docka om inte en förnäm tidningsredaktör i hufvudstaden, jo helt sant allt, ”så fungerar konsten som bäst” sa Arina för textrådet, och textrådet sa svar att gulnade inte hon Sanomalehtisaatana och en satan kan väl för satan icke få gulna, svarade mästern att han målade/drog över henne med det billigaste mest gulbara skitgolvlack som han bara kunde uppbringa i hela stan, jaha dåså sa Hammarén till det, vad annars säger en med munnen täppt av tankar, nog var väl rätt i varje fall då, och ni glöm slutsatsen, sedan kom salgerdrottningen Zarah Leander och köpte två tavlor av Arina på Strindbergs fina lyxgalleri i H:fors, och sa åt honom galleristen att hon vill ha härutöver clowntavla av honom mäsern Arina, åhtminstone med ett cirkusmotiv i varje fall det, som han hälsade tillbaka henne till att inte målar några jävla clownar alls det, att världen är redan kluwnar differant, eller hur det nu är med den saken fastän inte är och ändå äro, förhåller, men men detta dennna åsyftande passus ingår hämta häremot i det som var innan paus, puss, otextrekalmen själv, återgång allt fortsättning till satsen här gick gör, för tyngdpunkt istället går han (förflyttnadne Hammarén) på lyxpapier-machékurs, åh nerfallen, så med svansen mellan benen sedan i Skåne han, buuuu stackarn, alltså han också löjlig med det, åhja, som nog var nog så roligt (kursen) och fint än för det, inte den slutsats här heller ändå, ingen slutsats alls för med denna text, bara text och sak, h:ström Text & Kultur borde ändå heta h;ström Text & Sak, dock skall ett textråd vara sina fingrar ohellre hjärna, tolkas rätt sagt korrekt, och hur det nu förhöll sig håller, papier-maché blir jättestarkt bärande, blir man förresten drogad eller full av de där limmen och smeten man blandar den med vidare, tror så, först fumlig säkert, sedan går hjärnan ogärna eller lite hellre, och slutsatsen blir någon annan sats, och var blev man, för hélvété, till lyxkursen hade herr textrådet eminent med sig sig själv, vilket till en början var avgörande och viktigt, senare mindre viktigt, slutligen nästan inte alls viktigt och till sist visste han inte om det ändå var viktigt fastän trodde, eller snarare anade, sedan antog, sedan slutade gissa, och blev vid blev, oblyg eller icke, och inred oförståndet, för det pro primanuelle, hade han med sig en pennvässare från slutet av 1800-svaret, se foto lägre ner, eller hade han den inte med utan sen heller istället gjorde den i lyxpapier-maché, oavsett tillgjordh, tillfinnandes, den fantas, och varför den av anledning höra, jo, eller heter det ja, javisst, jovisst Hundhufvudstadsbladet citerade (9.6.) honom eminente råtextrådet här precis från den nu nernedlagda Tidningen Kulturen papper, bra papier-machétidning medelst (skiten _) ”Runeberg var en dåtida snobb och en rektor som piskade sina skolfuxar disciplar djäknar”, jo för fan, det gjorde han urskiten Runebergh, så bra att citera en sägande man som säger sägandets säga utsagt fastän nära de hundrefemtio år försent är, men förresten som citatet fortsätter ”Textrådet Stefan Hammarén i sin [(/sic sin)]) artikel ”Made in Finland” i det senaste [sista] numret av tidningen [Tidningen] Kulturen Papper, och vad ankommer, de glömde ju bort det bästa i original om Runeberg vilket sades, att han var bög, eller var det ”smygbög” sagt, äh, sak samma om än hade varit rättare sagt citatet, nog, återgångsresonemang, kling, poängen här delvis tillbaka till, vad är djäknas främsta kännetecken förutom finnar, alltså karbunklar när inte ädelsten, jo de basade över forntidens pennvässare, vilka var fina tyska maskiner på Runebergs blomstertid nu krympa penn, innan vissningstiden, vansinnesdåd, om än historieförvanskning, Runebergs finniga fjantar hade endast bläck emedan tyska lyxungar hade fått gula eller träfärgade blyertspennor, sådant av pennvässaren hade förvisso textdirektören S:t Hammarén med sig eminent medhava, eller om han gjorde den istället, upp till eder läsaren avgöra vilkendera, och denna pennvässare har fabrikat ”Guhl & Harbeck, Hamburg, Alleinice Fabrikantén” och eftersom tysk självfallet, en översättning bestämt på sin plats är som, ”Gul & Hårbabysammetsromersk_nässla Humbungh nånting (alltså på oanständigare eufemism är rättfram tveklöst lika otvivelaktigt ”fitta”, och om enda oklarthet oklanderlighet råder rådes läsa två X lyxlexikografen bäste Bengt Dagrins Stora fula ordboken om betydelsen bäst, eller kanske inte eg. om betydelsen eller om bibetydelsen, men (ordboxs)förklaringen till den i varje fall, alltså den oanständiga härligordet leve, och var blev vi alla bortplockade bär tappade busken förbrukade tanke hand tand, tja, nja, nä, jo, den där tyska fabriken kan ni googlera på om så önskas, här avstår reciprocidenten det käfta, vill inte veta mer om den, inte idag vid skrivandets huvudbry hårväxt, men vad skall reset en sådan pennvässares papier-maché innehålla för tidningar, förstås citatet ifråga utan att veta slutsatsen, förstås förstås sista Tidningen Kulturen, förstås förståförståssiga mängder recensioner, och mängder hundhufvudstadsbladshufvuden, och hundlushufvustadsbladhshufvuden oklokt, vilket det hade den eminente textrådsmannen medhavet blått, och så var det bara att åhdla in blott, plöja ner i texten, mer och mera, ytterligare brasklappar också, se på foto &:så hur han har handen där, penetration nästan om något, och på en tidningspapier-machélapp skrev han fabrikatet på pennvässaren, på en annan en vacker dikt till henne ckärleken, och på det sättet förenades sluten slutet det fulaste med det vackraste, nej det vackraste med det fulaste, hela världen en blomstertid nu är är (om den bara vore, att plocka, anplocka, vandra, varandra, varann, famn). Sedan när den var klar, alltså färdig, morpigmenterades den, bli som svartkajman till färg, vete fint och matt det också kunna, och därpå när torkat fick den en guldbård, mycket vacker spetsad, spetsfundighet åhberopad med, vad annars ens ett, sedan lackades det med ”spritlack för musikinstrument” (istället för Öllack für Musikinstremente)n vilken kanske inte gulnar tillräckligt bra som var en återbörd från den döde violinbyggarens fädernemarks utskott. Sedan fick gick det eminente textrådet ett avgångsbetyg från, och bar den bort och la den på sitt skrivbord och där står den nu i sina dagar så länge den nu står sedan, vete flygfisken ens icke det bär, förkorta penn förlängd säg. Kugghjulsvevens tandtag [handtag] är förresten gjort av en otroligt tjock patronhylsa, men den förklaringen kan endast läras ut på fortsättningskurser kanské.

Och hur få säga sin kärlek mera till sist, måste den döljas hemligt meddlanden, gömma den i papier-maché så att ingen (ens hon) ser den nånsin någonsin mer?

/ Spökskrivaren egen, sig.

Musik

Al Green — Lay It Down

Andreas Scholl — Crystal Tears

Be Your Own Pet — Get Awkward

Beck — Modern Guilt

Cool Punk: The Taste of Musical Anarchy

Disturbed — Indestructible

Dorlene Love — Exile Deluxe

Dr. Indies musikmix XV

Eddie Bo — In the Pocket with Eddie Bo: New Orleans Rock & Roll, R&B, Soul & Funk Goodies 1955–2007 & Snatch and Grab It!: Rhytm & Blues Classics

Emmylou Harris — All I Intended to Be

Feber 3: Mats Olsson — Pubrock & Lennart Persson Folk/Rock

Bob Frank — Red Neck, Blue Collar; Willie Nelson — Things to Remember & Bruce Springsteen — The River

G-Unit — T.O.S. (Terminate on Sight) & David Banner — The Greatest Story Ever Told

Jesse Malin — On Your Sleeve

Jim Lauderdale — Honey Songs

Journey — Revelation

Judas Priest — Nostradamus

Kleerup — Kleerup & Booka Shade — The Sun & the Neon Light

Korta musikrecensioner XLI

Ladytron — Velocifero

Liquid Liquid — Slip in and out of Phenomenon

Michael McDonald — Soul Speak

Mississippi John Hurt — Avalon Blues: The Complete 1928 Okeh Recordings

Mötley Crüe — Saints of Los Angeles

Mudcrutch — Mudcrutch

Mystery Jets — Twenty One

N.E.R.D. — Seeing Sounds

Paul Weller — 22 Dreams

Peter Tosh — Honorary Citizien & Prince Buster — Fabulous Greatest Hits

Pugh Rogefeldt — Vinn hjärta vinn & Ray Davies — Working Man’ Café

REBaroque med Maria Lindal — Johan Helmich Roman: The Swedish Virtuoso

Solomon Burke — Like a Fire & Steve Winwood — Nine Lives

Steve Lukather — Ever Changing Times

Suzzie Tapper — Mirakel

Terror — The Damned Shamed; Alkaline Trio — Agony and Irony & Slipknot — All Hope Is Gone

The Black Angels — Directions to See a Ghost

The Chambers Brothers — Time Has Come: The Best of The Chambers Brothers

The Pigeon Detectives — Emergency

The Shortwave Set — Replica Sun Machine

Tiamat — Amanethes; Moonspell — Night Eternal; Paradise Lost — Anatomy of Melancholy; Deicide — Till Death Do Us Part & Flammentod — Chattenkrieg

Tomas Andersson Wij — En sommar på speed & Magnus Lindberg — Första & andra LP:n

Uriah Heep — Wake the Sleeper

Volbeat — Rock the Rebel/Metal the Devil