Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Världsförändrare

Ebba Grön-boxen inklusive dvd-filmen Ebba the Movie 2008

Jag är precis 13 år gammal och har tagit mina första stapplande steg mot punken, jag ville bli en del av det nya som sköljde över Sverige — självaste punken. Jag hade köpt 1978 Sex Pistols på singel och The Clash två första album. Jag upptäckte fler och fler punkband som blev delar av mitt liv under den här tiden. Man fick andra likasinnade polare och man började hänga ute på stan. Man tog pendeltåget från Trångsund in mot staden för att hänga på gallerian eller Sergelplattan. Det gick lika bra att sitta hemma hos någon polare för att lyssna på nya punksinglar eller bläddra i andras albumsamlingar. Blandkassetter blev det främsta vapnet i förmedlande av sina musikskatter. Så började jag upptäcka motsatta könet. Man blev lite småkär i de första söta punkflickorna som man lärde känna på ett nytt sätt. Det var en härlig tid. Punkrörelsen i Sverige byggde liksom övriga länders punkscener på en gör-det-själv-estetik. Man fixade egna spelplatser, replokaler, egna nätverk och spelade hellre än bra. Men det fanns band som var genuina musiker och gjorde bra skivor vilket gav punken dess spretiga känsla av professionella band åtminstone om man tänker i spelmässiga termer till band som knappt kunde finslipa sina låtar — men sådant gav man oftast blanka fan i. För det var ändå närvaron, intensiteten och energin. Fast det ironiska i Sverige var att punken delvis blev en fortsättning på proggrörelsen medan den engelska och amerikanska punken blev ett uppror mot både symfonirocken och hippierörelsens politiska ideologi. Det fanns en stark anarkistisk ådra av att vi skiter i allt.

Den svenska punken i Stockholm hade två heliga ställen som blev våra tidiga nav som man besökte för att se liveuppträdanden och träffa andra pounkare. Det var kulturföreningen i Handen som startade upp Ultrahuset och så var det spelklubben Oasen i Rågsved som Fjodor, Gurra och Thåström var med och grundade i mitten av 70-talet. Just dessa ställen minns jag fortfarande tydligt. I Ultrahuset härbärgerade Tompa Eken. Han blev en sorts fadersfigur som bjöd på hembakta bullar under flera års tid fram till Ultrahuset lades ned efter en brand i slutet av 80-talet. Orsaken var att kommunen ville riva huset efter det den blivit punkens bästa samlingshus — det ironiska med allting var att huset brann ned en natt innan det skulle rivas 1988 (jag tror att det är rätt årtal) så istället fick punkarna ett nytt ställe under det tidiga 90-talet som fick heta Hunddagis i folkmun. Det stället försvann efter cirka 5 år.

Bandet som skulle bli en stor del av mitt liv hette The Haters för att bli Ebba Grön. Enligt legenden togs namnet efter polisen hade ett kommandoord som var just Ebba Grön. 1978 i en replokal föddes världens bästa svenska rockband någonsin — Ebba Grön.

Jag hörde talas om bandet från nya punkare som både runt Gubbängen, Hökarängen, Farsta, Bandhagen eller Rågsved. Jag såg Ebba Grön 1978 på ungdomsgården i Rågsved vintern 1978, det var en fullständig knock för jag trodde inte sådant fanns i Sverige. För det energi, kraft och fullständiga förstörelse av fin etikett, kan man inte tänka sig. För mig som var en tretonårig pojkspoling, kunde jag knappt andas, det blev en fullständig chock. Joakim Thåström på sång, Fjodor på bas liksom sång och Gurra som hamrade våldsamt på sitt trumset blev en atombomb på scen. Herregud tänkte jag då. Tänk att musiken kunde vara så jävla bra. Jag fick en sådan blodsmak för Ebba Grön så jag såg dem igen på Jarlateatern där även Skabb spelade och senare vid radioinspelningen på Långholmen. Det var inledningen till min fullständiga besatthet och kärlek, ja jag var kär i Ebba Grön. Jag andades Ebba Grön, jag levde för Ebba och blödde för Ebba. Så kunde fortsätta fram till min sista konsert 1982 på Skeppsholmen. Då var sagan snart slut och Ebba sände ut sin pressinfo om att de lagt ned sitt band för evigt. Jag grät nästan den dagen. En stor del av deras musik hade blivit en del av mitt liv, så nu hade det till slut tagit slut. Men livet gick vidare.

Boxen är en ny uppdaterad version av en tidigare box. Nu finns det även en liten bok av Aftonbladets journalist Tore S Börjesson — som berättar historien om Ebba Grön från början till dess slut. Framförallt handlar det om tre barndomsvänner som ville skapa något, de var förbannade på samhället och kände sig nära anarkismen. De ville massakrera det borgliga samhället genom basebollsrock som kunde omförvandla den rena råa ilskan till en mera ilsken punk. Ebba Grön korsade The Clash, Sex Pistols och Ramones i en enda svensk dynamisk trio. Deras två första skivor är oöverträffade svenska rockplattor som utan tvekan slår det mesta av den svenska rocken kommit ut. Jag har svårt att värja mig för den musik jag nu lyssnar på som finns på boxen. Boxen innehåller tre skivor med deras klassiska låtar plus outgivna kasserade sånger plus den fjärde cd-skivan innehåller lysande olika sorter liveframträdanden. Två guldtorn är deras livecover på The Clash White Riot och den råa punkattacken Now I Wanna Fuck Your Dog. Den har en vitalitet som leder mig rakt till till Iggy Pop & The Stooges främsta egenskaper inom musiken.

Deras tre skivor We’re Only in It for the Drugs 1979, Kärlek & uppror 81 och till sist Ebba Grön 1982 — tre milstolpar där man kunde spåra både blod, kärlek, ångest, ilska och en massa elak förstörelselusta. Det var exakt så man kunde känna sig som ung punkare, en aggressiv känsla över att världen var skit, politiken var skit och allting borde förändras till någonting tyckte jag då. Men ingen visste till vad? Nåväl när Johan Donners film Ebba the Movie hade premiär så vallfärdade vi alla punkare till biograferna för beskåda det band som betydde så mycket för oss alla och var under den här tiden större än livet själv. Jag upplevde det faktiskt så — Ebba Grön förhöll sig till oss fans på det sättet att på konsert suddades scenen och publiken ut och blev delar i varandra. Filmen finns med som extra dvd i boxen, den är vacker och visar en energin från Ebba Grön under den här tiden. Fjodor, Gurra och Thåström jobbade hårdare än någonsin. På slutet tillkom Stry Terrarie vars grupp Garbochock precis lades i malpåse och Stry blev en del av musikaliska motorn. Så började tröttheten komma fram till slut. Fjodor tröttnade på turnélivet och ville varva ned. Thåström ville vidare och tog med sig Stry till Rymdimperiet som slopade ordet Rymd som första del i gruppnamnet och blev enbart Imperiet.

Fast det är en annan historia som jag får berätta vid tillfälle.

Som sista ord vill jag säga att det är den mest fantastiska box över en svensk grupp jag någonsin har hört. Min kärlek till Ebba Grön finns med för evigt i mitt hjärta.

www.thastrom.se | Ebba Grön

Musik

Al Green — Lay It Down

Andreas Scholl — Crystal Tears

Be Your Own Pet — Get Awkward

Beck — Modern Guilt

Cool Punk: The Taste of Musical Anarchy

Disturbed — Indestructible

Dorlene Love — Exile Deluxe

Dr. Indies musikmix XV

Eddie Bo — In the Pocket with Eddie Bo: New Orleans Rock & Roll, R&B, Soul & Funk Goodies 1955–2007 & Snatch and Grab It!: Rhytm & Blues Classics

Emmylou Harris — All I Intended to Be

Feber 3: Mats Olsson — Pubrock & Lennart Persson Folk/Rock

Bob Frank — Red Neck, Blue Collar; Willie Nelson — Things to Remember & Bruce Springsteen — The River

G-Unit — T.O.S. (Terminate on Sight) & David Banner — The Greatest Story Ever Told

Jesse Malin — On Your Sleeve

Jim Lauderdale — Honey Songs

Journey — Revelation

Judas Priest — Nostradamus

Kleerup — Kleerup & Booka Shade — The Sun & the Neon Light

Korta musikrecensioner XLI

Ladytron — Velocifero

Liquid Liquid — Slip in and out of Phenomenon

Michael McDonald — Soul Speak

Mississippi John Hurt — Avalon Blues: The Complete 1928 Okeh Recordings

Mötley Crüe — Saints of Los Angeles

Mudcrutch — Mudcrutch

Mystery Jets — Twenty One

N.E.R.D. — Seeing Sounds

Paul Weller — 22 Dreams

Peter Tosh — Honorary Citizien & Prince Buster — Fabulous Greatest Hits

Pugh Rogefeldt — Vinn hjärta vinn & Ray Davies — Working Man’ Café

REBaroque med Maria Lindal — Johan Helmich Roman: The Swedish Virtuoso

Solomon Burke — Like a Fire & Steve Winwood — Nine Lives

Steve Lukather — Ever Changing Times

Suzzie Tapper — Mirakel

Terror — The Damned Shamed; Alkaline Trio — Agony and Irony & Slipknot — All Hope Is Gone

The Black Angels — Directions to See a Ghost

The Chambers Brothers — Time Has Come: The Best of The Chambers Brothers

The Pigeon Detectives — Emergency

The Shortwave Set — Replica Sun Machine

Tiamat — Amanethes; Moonspell — Night Eternal; Paradise Lost — Anatomy of Melancholy; Deicide — Till Death Do Us Part & Flammentod — Chattenkrieg

Tomas Andersson Wij — En sommar på speed & Magnus Lindberg — Första & andra LP:n

Uriah Heep — Wake the Sleeper

Volbeat — Rock the Rebel/Metal the Devil