Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

Och Europa kröp

Europa har en skrämmande historia av att krypa inför det obehagliga istället för att ta tag i det. Brittisk och Amerikansk underrättelsetjänst visste om godstågen som gick till de olika utrotningsläger som satts upp enbart för att gasa ihjäl så många judar, zigenare och slaver som det någonsin gick, Fransmän och Italienare hjälpte Tyskarna i deras värv och skickade ännu fler. När Serberna anföll en suverän stat i form av Bosnien valde Europa att försöka prata förstånd via diplomatins kanaler vilket bara ledde till förståelsen hos Serberna, att Europa aldrig aktivt skulle stoppa dem. Inte ens när massakern vid Srebrenica blev uppenbar hade Europa förstånd att förstå att det finns gränser som man aldrig får passera. Splittringen mellan EU s olika medlemsstater hade spelat Serberna rakt i händerna, gett dem den tidsfrist de behövde och därmed beseglades cirka 10. 000 muslimska mäns och pojkars öde och vi var alla kollektivt ansvariga för att våra politiker så fegt valt att stoppa huvudet i sanden.

Den enda staten som den gången ställde sig upp till försvar för mänskliga värden var USA, och tacka gud för att de fanns för den Europeiska soppan visste inga gränser den gången.

Man skulle kunna förledas att tro att vi lärt oss någonting av dessa händelser och fler, men ack vad vi bedrar oss om vi försöker dunka oss för bröstet i den frågan. Nej, snarare är det så att vi håller på att upprepa samma misstag en gång till just nu i dessa dagar.

Man kan tycka att en organisation som EU borde vara en garant för att förhindra att sådant här händer, men vi har byggt den drömmen på gungfly när ett enda land kan blockera alla beslut. Det räcker alltså med att ett land anmäler en avvikande åsikt så är det kört, det är just därför Europa behöver en konstitution så vi slipper den situationen EU satt i när krisen i Bosnien förlamade allt samarbete och inte ens när en fullskalig massaker ägde rum kunde länderna ena sig. För nu tornar nästa utmaning upp sig och denna är Rysslands flagranta övergrepp på Georgien.

Lite bakgrund först, sedan Sovjetunionens fall har krafter i statsledningen i Moskva känt att de aldrig kunnat acceptera det faktumet att vissa av de före detta medlemsrepublikerna strävat efter och uppnått självständighet. Vissa delar av det forna imperiet har stuckit extra mycket i ögonen som till exempel Georgien, de Baltiska staterna och Ukraina. Att dessa stater uppnått självständighet har varit och är oacceptabelt hos dessa krafter och därmed har man sått det första fröet i en destruktiv sådd. Det är samma tänkande som låg bakom till exempel Hitlers expansiva idéer om ”lebensraum”, som gick ut på att Tyskland hade rätt att expandera på andra staters bekostnad för att skaffa det Tyska folket utrymme för en ljusare framtid. Det är också samma paranoide tänkesätt som Hitler gav prov på då han skapade ”Dolkstötsteorin”, som byggde på att en internationell judisk konspiration mot Tyskland låg bakom Versaillefördraget och det som hänt Tyskland efter första världskriget. I Moskva heter det dock att det är USA med allierade som uppmuntrat länder som Georgien att bryta sig fria. Sagt och gjort planen är riggad för det spel som nu tar vid i Moskvas värld för att tvinga Georgien på knä och därmed underkasta dem Moskvas vilja. Det första steget är att uppmuntra och understödja att de två erkända delarna av Georgien Abchazien och Sydossetien, bryter sig loss. Under vaga förespeglingar som motsättningar mellan de olika etniska grupperna som inte existerar, hjälper Ryssland så de två delarna att bryta sig loss. Genom att militärt hjälpa dessa två utbrytarregioner och till och med låtsas vara fredövervakande med militär närvaro i provinserna, har Moskva hjälpt och understött denna söndringsprocess. Steg två: Provocera en uppenbarligen både lättlurad och revanschsugen ledare för ett litet fattigt och dåligt militärt förberett land, att gå till anfall mot dessa två utbrytarprovinser och det ser genast ut som om de Ryska styrkorna kommer till undsättning snarare än en armé som anfaller. Som en legitim ”beskyddare” av minoritetsfolkens intressen kan nu Moskva inleda befästandet och kanske till och med ockupationen av delar av Georgien.

I nästa tredje steg ökar man trycket på dess statsledning att frivilligt avgå och underkasta sig Moskvas vilja, kanske till och med att acceptera ett införlivande i Ryssland av ”egen fri vilja” läs framtvingad. Och till denna punkt har vi nått idag, det sista att framtvinga en legitim regims avgång och ett helt lands ockupation vet vi inget om i nuläget, istället får framtiden utvisa vad som kommer att ske.

Så var håller då EU hus. Ett illavarslande tecken fick vi som medborgare när unionens nuvarande ordförandelands president i konfliktens inledning flög direkt till Moskva för ett spontant möte mellan Sarkozy och Medvedev. Där intygade Sarkozy inför kameror och med Medvedev vid sin sida, att Ryssland hade ett ”legitimt intresse” i regionen och att Ryssland hade ”rätten att skydda sin minoritetsbefolkning”. Med andra ord sände han en helt felaktig signal till både Moskva och oss medborgare, för jag håller inte med. För ska Moskva och dess hantlangare förstå vinken finns bara en sak att göra, tala klarspråk och sätt hårt mot hårt där till och med möjligheten för att sätta in eller hota med militära motdrag måste finnas med i arsenalen. Så långe vi bara pratar, viker oss för Moskvas vilja när de börjar vifta med oljevapnet och använder undflyende fraser om Moskvas rätt, så länge får vi också vänja oss vid att Moskva kommer att se möjligheten till att ta och ta igen. Återigen har alltså EU: s inre splittring satt käppar i hjulet och möjliggjort för en angripare att ro sin smutsiga viljeyttring i land. Kvar står vi oeniga och handfallna och gör ingenting för att försvara de ideal som fred, demokrati och respekt mellan länder som vi hyllar så högt i andra sammanhang. Att vi snabbt förvandlas till hycklare när vi kan prata om hur Kina bryter mot yttrandefrihet och minoriteters rätt, när vi samtidigt håller mun om vad som händer runt hörnet hos en granne tycks inte beröra vare sig Svenskar eller några andra Européer. Lik förbannat är det just det vi just blivit, för genom att tala om ideal som senare kommer på skam för att blidka ett land som förser oss med olja är inget annat än hyckleri på en högre nivå. Som vanligt finns det dock länder som har slutat prata och handlar istället, eller väljer att tala ett mer öppenhjärtigt språk där en hel del sanningar meddelas till Moskva i form av förtäckta hot. Dessa två som är de enda som hittills använt fredens och frihetens röst till att göra något istället för att ägna sig åt munväder är Israel och USA. Israel har levererat vapen till Georgien, och USA har använt ett ovanligt öppenhjärtigt och fränt språkbruk helt öppet vilket chockat och upprört Moskva — bravo och hurra är allt jag säger. Heder till dessa två då det språket de talar, är det enda språk regimen i Moskva tycks förstå. För övrigt en regim som har visat sitt rätta ansikte på mer än ett sätt under denna kris. Bakom staffagefiguren Medvedev som ska föreställa president, återfinns samma skumraskfigurer anförda av Putin som fortfarande är de som innehar den egentliga makten. Hur ska man annars kunna förklara stackars Medvedevs förvirrade miner, när han ger order om ett trupptillbakadragande och det enda som händer går att beskriva med ett enda stort ”ingenting”.

EU: valhänta hanterande av krisen gör nu att Ryska ögon riktas bortanför Georgien mot Ukraina som man anser vara en legitim del av Ryssland, och mot Polen som i dagarna kommit överens om en robotsköld med USA som Ryssland starkt emotsätter sig. I förlängningen ligger också länder som Estland, Lettland och Litauen i farozonen, det enda som kanske kan rädda dom är deras medlemskap i EU. Men då måste också EU i fortsättningen tala med en röst, inte låta sig underkuvas av maktspråk från Ryssland och leva upp till sina egna ideal. EU och dess medborgare måste också vara beredda på att fred och frihet måste försvaras med militära medel om så behövs.

Sverige går inte ur denna kris utan skuld. Vi har haft framför allt socialdemokratiska regeringar som under ett årtionde så grovt har missförstått tecknen som funnits att läsa för var och en. Genom att nedrusta och omstöpa försvaret till något som enklast går att beskriva som en kostsam papperstiger, har man kringskurit vår möjlighet till en säkerhetspolitik värd namnet. Nu får vi betala priset i form av åratal framöver med en ökande osäkerhet då situationen i omvärlden radikalt har förändrats över en natt och Sverige är som vanligt taget på sängen. Då vi skulle ha behövt behållit den dåvarande nivån på försvare, har vi istället genom socialdemokratisk försorg fått en situation där vi inte skulle kunna försvara ens vårt eget territorium om så behövdes. Men det slutar inte där, också den borgerliga regeringen har hittills fört samma misslyckade politik och därmed bara blivit en förlängning av det socialdemokratiska misslyckandet. I klarspråk: inled en upprustning nu, vi lever inte längre i ett närområde präglat av fred och goda intentioner länder emellan. I synnerhet Ryssland har vuxit till en regional stormakt som inte har vårt bästa för ögonen och detta synsätt måste få konsekvenser även här. Kvar som vapen efter våra misslyckade Svenska politikers valhänta framfart där missgreppen är många, är symbolfrågor vilket jag tror man ler åt ironiskt i Moskva. Svaret från Sverige har hittills nämligen varit att ställa in det militära utbytet mellan länderna. När jag ser denna åtgärd förstår jag det Ryska hånflinet, för att besvara en örfil över samtliga Européers kinder med en så verkningslös åtgärd är skrattretande.

Det tål att tänka på, men inför framtiden måste de Europeiska staterna lära sig läxan någon gång. Ändra konstitutionen så att ett land inte längre kan blockera ett beslut, majoritetsbeslut ska kunna räcka för att ro ett beslut iland. Med andra ord sluta bjäbba om konstitutionens vara eller icke vara — den är en nödvändighet NU.

Börja tala med en röst inte flera när det passar den egna agendan, är vi en union ska vi också ställa upp så pass mycket att de egna snöda nationella intressena får stå tillbaka för det större gemensamma. Om inte denna princip kan accepteras, är det inte heller någon idé att hålla på med den parodi som Sarkozy i veckan gjorde EU till.

Europas befolkning måste förstå att om man vill tala maktspråk där omvärlden lyssnar, måste man vara beredd att backa upp dessa ord annars faller de platt till marken. Tyvärr innebär ett sådant maktspråk i alla lägen militära insatser dvs. vi måste få ett gemensamt försvar, annars kan Putin och hans patetiska pack fortsätta att härja som om inget har hänt.

Den fjärde läxan som måste läras handlar om att vi inte kan säga en sak men mena en annan hela tiden. Säger vi att vi vill verka för fred, demokrati och frihet så måste vi också mena det. Vi kan inte fortsätta att uttala dessa vackra fraser, för att senare när allt ställs på sin spets dra oss undan och mumla något om att detta kanske bara gäller vissa. Just nu är vi nämligen mycket duktiga på just detta, som inte går att beteckna som något annat än hyckleri.

Heja USA och heja Israel som har gjort det enda rätta, fy till Sarkozy och hans eftergiftspolitik. Chamberlain försökte samma sak på 30-talet gentemot Hitler med känt resultat. Han kom hem med det ena avtalet efter det andra där bläcket knappt hunnit torka innan Hitler brutit mot dess innebörd. Ryska ledare har alltid handlat om maktspråk och maktambitioner när det har handlat om förhållandet gentemot andra länder, Putin och Medvedev är inget undantag från denna regel. Det är hög tid att anpassa sig till denna sanning både på ett nationellt plan och i ett EU-perspektiv.

Dr. Da Capo

Musik

Alice Cooper — Along Came a Spider

Backyard Babies — Backyard Babies

Blaze Bayley — The Man Who Would Not Die & Scars on Broadway — Scars on Broadway

Bloc Party — Intimacy

Conor Oberst — Conor Oberst

Dr. Indies musiktips september 2008

George Jones — Burn Your Playhouse Down & I Lived to Tell It All

Glen Campbell — Meet Glen Campbell & The Very Best of Glen Campbell

J. D. Souther — Border Town: The Very Best of J. D. Souther

Korta musikrecensioner XLII

Langhorne Slim & The War Eagles — Langhorne Slim

Leoš Janáček — The Excursions of Mr. Brouček

Madonna 50 år

Melvins — Nude with Boots

Minilogue — Animals

Okkervil River — The Stand Ins

Primal Scream — Beautiful Future

Randy Newman × 3

Rodney Crowell — Sex and Gasoline

Ron Sexsmith — Exit Strategy of the Soul

Scar Symmetry — Holographic Universe

Silver Jews — Lookout Mountain, Lookout Sea & My Morning Jacket — Evil Urges

Simply Funk: 4 CDs of Essential Funk Classics

Sparks — Exotic Creatures of the Deep

Stereolab — Chemical Chords & The Verve — Forth

T.I. — Paper Trail

The Game — L.A.X. & Ice Cube — Raw Footage

The Subways — All or Nothing

Tony Joe White — Deep Cuts

Wolf Parade — At Mount Zoomer