Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Insändare: Jack Edstrand

Intervju med Leif Andrée

”Skådespeleri är som sprinterlopp”

Leif Andrée har precis spelat in sina sista scener i TV-serien "Livet i Fagervik" för SVT med premiär i höst, han har en stor roll i långfilmen "Flickan" som går upp på svenska biografer till jul och medverkar i TV4 satsningen "Oskyldigt dömd" med start i oktober. I sin sommarstuga utanför Stockholm, med en dags ledighet, inför bland annat väntande filminhopp i Tyskland jämför den högproduktive skådespelaren sin egen yrkeskårs prestationer med sprinterlöparnas.

— Du har ett gigantiskt auditorium och du har en handfull sekunder att visa vad du går för, hela din kapacitet, om all träning gett resultat, även om vi i film- och TV-produktion har förmånen med omtagningar så är det ögonblicken, det omedelbara som ska fångas, säger Andrée med stor inlevelse och passion.

Han ringer upp mig inför tagningarna av sista scenerna i den planerade långköraren med sin signifikativa andan i halsen-röst och bokar intervjun till enda luckan i veckoprogrammet.

— Vi har just fått veta att SVT beslutat sig för att följa upp de första 12 avsnitten i "Livet i Fagervik" med lika många till, avslöjar Leif Andrée inte utan en viss glädje och förtjusning. Han medger:

— Vi skådespelare är frilansare. Självklart är vi beroende av nya uppdrag med vidhängande inkomster. Nu tillhör jag ju den priviligerade gruppen som alltid haft arbete i överflöd men jag känner aktörer och aktriser som är överlyckliga över varje jobb de får.

Livet i Fagervik har till största delen spelats in i Mariefred. Handlingen utspelar sig i ett litet samhälle. En ung advokat, gestaltad av Henrik Johansson, återvänder för att överta sin pappas byrå. Leif Andrée spelar den alkoholiserade bagaren Svante som har en lindrigt förståndshandikappad dotter att dra försorg om. I sina korta presentationer av pågående projekt understryker den karismatiske skådespelaren:

— Manuset till "Flickan" var bland det bästa jag någonsin läst. Så långmält och finstämt. Även där karaktäriserar jag den bekymrade fadern. "Flickan" lämnas av sina biståndsarbetande föräldrar i sin partajande fasters vård och hon får klara sig själv. Jag är pappa till hennes kamrat i filmen.

Långfilmen som har biopremiär i december har, bland andra namnkunniga skådespelare, välkände och populäre Shanti Rooney, känd från bl a Vägen ut, i en av huvudrollerna.

— I "Oskyldigt dömd" med Persbrandt i huvudrollen gör jag bara ett litet gästspel, förklarar Andrée.

Leif Andrée beskriver sin vistelse i Sundsvall, åren 1974-82, som en flykt. I själva verket värvades han tillsammans med Dan Larsson och en tränare till Sundsvalls Simsällskap som under många år hade mycket stora framgångar såväl nationellt som internationellt.

— Jag växte upp i en familj med problem. Jag var 16år och ville bort helt enkelt. Jag simmade med viss framgång och såg min chans då det satsades stort på simningen i Sundsvall. Att jag blev kvar så pass länge berodde på min medverkan som trummis i punkbandet Pizzoar och så började jag delta i Teaterverkstans projekt i sena tonåren.

Bakgrunden till Leifs satsning på skådespelaryrket är inte helt utan dråpliga inslag. I motsats till vad man kan föreställa sig i modern tid, var den unge Leif Andrée en spädlemmad pojke som helst lekte med tjejer.

— Jag var svagast i klassen men också dess clown. Redan som nioåring, på frågan om framtida yrkesambitioner, ville jag bli skådis eller, hör och häpna, regissör och kameraman i porrfilmsprojekt. Jag gillade tjejer. Det var aldrig fråga om "tjejpest", du vet, för mig inte, drar sig den numera välväxte skådespelaren till minnes med ett skratt.

Till ett Jesusspel i skolan blev en av "stjärnorna" i föreställningen sjuk och Leif blev tillfrågad om han kunde tänka sig ersätta skolkamraten.

— Jag var ju en liten parvel och skulle gestalta Herodes. Manteln var en meter för lång för mig och jag trasslade in mig och snubblade och kronan så mycket för stor att de fick fylla ut platsen för mitt huvud med sockor och strumpor. Till min mest dramatiska och avgörande replik, som jag skulle säga med stor auktoritet, så pinkade jag ner mig. Dessbättre dolde min enormt mycket för stora mundering hela fadäsen. Men efter det här debaclet blev jag teaterbiten. Jag satte ihop en liten teatergrupp som uppförde egna skådespel på fredagarnas roliga timmar, återger Andrée.

Som förhållandevis nyetablerad skådespelare fick Leif snabbt etiketten skurk och psykopat, inte minst i samband med hans genombrott "Kaninmannen".

— Stämpeln tvättades helt bort i samband med att jag jag gjorde en roll i julkalendern 1997. Numera gör jag väldigt ofta snälla pappan-roller, summerar han men erkänner i samma andetag:

— Helst av allt skulle jag vilja spela Bond-skurk. Det är oerhört roligt att vara svin i film, TV och teater. Jag vet inte om det faller sig naturligt på något vis. Vi har det inneboende i våra undermedvetna…

I Sverige är det totala antalet skådespelare så pass begränsat att alla känner alla. Producenter och regissörer ringer de skådespelare de vill ha till sina produktioner, för de vet redan vilka de är och känner till aktörernas rutin och repertoar.

— Man får rollerna mot bakgrund av kompetens i Sverige. Det funkar inte som i Hollywood, på lägre nivåer, att man genom "kontakter" kan ta genvägar eller så. Här erbjuds man ett jobb av en produktionsledning men jag har en agent som sköter löneförhandlingen, redgör rutinerade och ständigt anlitade Leif Andrée och säger inte utan en viss cynism:

— Alla kan inte spela i landslaget…

Regissören och skådespelaren Lennart Hjulström har fungerat som en mentor i den gamle punkarens skådespelarkarriär.

— Han har gett mig lugn, trygghet och harmoni. En självsäkerhet i agerandet jag inte hade naturligt i början.

JACK EDSTRAND

Fakta:

Leif Andrée, 50, är skådespelaren som vi känner igen från filmer som Bang bang orangutang och i rollen som Bill i Pelle Svanslös. Han har haft ett framgångsrikt yrkesliv som skådespelare, men samtidigt plågas han än i dag av sin panikångest, även om det har blivit bättre.

Leif har fyra barn, två tvillingflickor, Yrsa och Vilda, som är 21 år gamla och två tvillingpojkar som är fyra år gamla.

Han har även jobbat som personlig assistent i unga år. Leif Andrée har varit engagerad vid Teater Galeasen, Riksteatern, Chinateatern, Unga Riks, och Stockholms stadsteater

Filmografi i urval
1989 — Kvinnorna på taket
1989 — 1939
1989 — Kaninmannen
1990 — BlackJack
1992 — Min store tjocke far
1998 — Sista kontraktet
1999 — Tomten är far till alla barnen
2000 — Hur som helst är han jävligt död
2000 — Livet är en schlager
2004 — Lilla Jönssonligan på kollo
2005 — Vinnare och förlorare
2006 — Wallander — Jokern
TV-produktioner i urval
2005 — Lasermannen
2003 — C/o Segemyhr
2002 — Stora teatern (TV Serie)
2001 — Beck — Mannen utan ansikte
1999 — Eva & Adam
1998 — Rederiet
1997 — Pelle Svanslös
1991 — Harry Lund lägger näsan i blöt!

Övrigt

Leif Andrée har medverkat i en del musikvideor, bland annat av Weeping Willows och Fireside. Leif spelade trummor i Sundsvallspunk-bandet Pizzoar 1979-1981.

Musik

Alice Cooper — Along Came a Spider

Backyard Babies — Backyard Babies

Blaze Bayley — The Man Who Would Not Die & Scars on Broadway — Scars on Broadway

Bloc Party — Intimacy

Conor Oberst — Conor Oberst

Dr. Indies musiktips september 2008

George Jones — Burn Your Playhouse Down & I Lived to Tell It All

Glen Campbell — Meet Glen Campbell & The Very Best of Glen Campbell

J. D. Souther — Border Town: The Very Best of J. D. Souther

Korta musikrecensioner XLII

Langhorne Slim & The War Eagles — Langhorne Slim

Leoš Janáček — The Excursions of Mr. Brouček

Madonna 50 år

Melvins — Nude with Boots

Minilogue — Animals

Okkervil River — The Stand Ins

Primal Scream — Beautiful Future

Randy Newman × 3

Rodney Crowell — Sex and Gasoline

Ron Sexsmith — Exit Strategy of the Soul

Scar Symmetry — Holographic Universe

Silver Jews — Lookout Mountain, Lookout Sea & My Morning Jacket — Evil Urges

Simply Funk: 4 CDs of Essential Funk Classics

Sparks — Exotic Creatures of the Deep

Stereolab — Chemical Chords & The Verve — Forth

T.I. — Paper Trail

The Game — L.A.X. & Ice Cube — Raw Footage

The Subways — All or Nothing

Tony Joe White — Deep Cuts

Wolf Parade — At Mount Zoomer