Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rock

Primal Scream — Beautiful Future

Primal Scream.Bandet har slutat att göra bra låtar med bra melodier som var framåtsträvande utan nu förvaltar Primal Scream sitt pund istället. Det är istället för ett band som bevakar framtidens musikfåror numera ägnar sig åt att dribbla bort sitt majestätiska estetiska musik. Primal Scream var Englands bästa politiska band som förenade socialism med dansant rockmusik. Jag älskade varenda skiva, singel eller konsert med Primal Scream. Bobby Gillespies musik/texter knockade mig varenda jävla gång när någon låt fick mig att leva upp igen. Bobby Gillespies började sin rockkarriär som trumslagare i Bröderna Reids band The Jesus And The Mary Chain. Deras ilskna noiseartade oväsenrock levde Booby Gillespies för under det tidiga 80-talet. Han hann ändå med att starta upp Primal Scream tillsammans med själsfränden Andrew Innes. Det var en av rockmusikens bästa indiekonstellationer som fick kontrakt av det ledande indiebolaget Creation. Men det var under tid då Primal Scream sökte sin stil och fann den nya rocken när acid/housekulturen slog igenom i England. Grupper som The Stones Roses, Happy Mondays och Primal Scream var tveklöst mina hjältar, som jag aldrig verkade tröttna på.

Primal Scream — Beautiful Future.Men den tiden är förbi och känns mest avlägset nuförtiden. Dessutom tar Bobby tillbaka mycket av det han skrev och tyckte under här tiden i nya intervjuer med pressen. Det är något som jag tycker är tragiskt. För hans kreativa känsla är förlorad och det material som Primal Scream släpper 2008 är inte så bra. Stundtals är skivan undermålig medan några få låtar lyckats åtminstone för stunden påverka mina sinnen. Jag hade sett fram emot Primal Screams nya skiva och hade hoppats på att den skulle vara som vanligt; en gudomlig uppenbarelse. Fast det blev istället en trasig och oinspirerande skiva. Låtarna är saggiga och trots att det finns en del typiska rocklåtar som har kraftfullhet men trots den tuffare musiken blir det aldrig bra musik fullt ut. Det blir lite antiklimax eftersom skivans kvalitet sänks av att låtarna saknar den geisten som Primal Scream alltid haft på sina skivor. Det här har snarast blivit Primal Screams säkert mest misslyckade album; trots att den har svenska producenter bakom sig delvis och Primal Scream har arbetat väldigt länge på sin skiva. Det fungerar bara inte alls med den nya skivan. Det är sanningen.

Musik

Alice Cooper — Along Came a Spider

Backyard Babies — Backyard Babies

Blaze Bayley — The Man Who Would Not Die & Scars on Broadway — Scars on Broadway

Bloc Party — Intimacy

Conor Oberst — Conor Oberst

Dr. Indies musiktips september 2008

George Jones — Burn Your Playhouse Down & I Lived to Tell It All

Glen Campbell — Meet Glen Campbell & The Very Best of Glen Campbell

J. D. Souther — Border Town: The Very Best of J. D. Souther

Korta musikrecensioner XLII

Langhorne Slim & The War Eagles — Langhorne Slim

Leoš Janáček — The Excursions of Mr. Brouček

Madonna 50 år

Melvins — Nude with Boots

Minilogue — Animals

Okkervil River — The Stand Ins

Primal Scream — Beautiful Future

Randy Newman × 3

Rodney Crowell — Sex and Gasoline

Ron Sexsmith — Exit Strategy of the Soul

Scar Symmetry — Holographic Universe

Silver Jews — Lookout Mountain, Lookout Sea & My Morning Jacket — Evil Urges

Simply Funk: 4 CDs of Essential Funk Classics

Sparks — Exotic Creatures of the Deep

Stereolab — Chemical Chords & The Verve — Forth

T.I. — Paper Trail

The Game — L.A.X. & Ice Cube — Raw Footage

The Subways — All or Nothing

Tony Joe White — Deep Cuts

Wolf Parade — At Mount Zoomer