Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Cirkusböckerna

Bok: ”The Circus 1870–1950

Förlag: Taschen www.taschen.com

För länge sedan nu, skrev jag undertecknad ett fantastiskt massiv roman om cirkusar och tivolier, en som blev på mellan tretusen och upp till fyratusen sidor, skulle vara den enda romanen jag skrev under mitt liv. Vilken sinnesnärvaro det tillskrev sig om och krävde, aldrig överträffat mig själv lika mycket som då. Det var ett annat århundrade. Den blev ohanterbar, jag klippte resolut ut femhundra sidor urval, fick den antagen hos h;ström då när ingen annan jävel ännu förstod att ansätta honom och skicka manus dit, när hans boksmak var viss, och han gav ett visst villkor för utgivningen, att mina ynka femhundra sidor skulle nerbanta på under hundrafemtio sidor till, helst hundratjugo och att alla cirkusar och tivoliner rök vägen stryka. På några veckor fanns inte en cirkus ckvar, en enda tivoliscen blev kvar där poëta rastar tre strävhåriga taxar på ett ställe fastän man inte får taga taxar till en tivoli, ansätts i vanlig ordning av psykopater, och vid den scenen innan berättas om det smärtsamma när en tivoli brinner ner och opphör, liksom en text försvinner, av en tivoli som det blev blott kvar några järnbitar sticka vassa ut ur en betongklimp. Av mitt ursprungliga manus finns det endast några datorfiler kvar i ett filformat som inte mera är överförbart och en dator som kanske ej startar mer, åtminstone med vanliga bruksbara program, och vem vill ens ha den fina cirkusboken, inte jag i varje fall att vidkänna, om än mer författare har jag ändå aldrig varit än när den skrevs, kunde slutligen inte knappt skilja på cirkus och tvioli ens. Och även för än längre sedan läste jag en gång en hel lång regnig höst en bok om en cirkus på vägen (4 x ”en” + än + även, betackar), den boken ville aldrig någonsin ta slut liksom min egen kärlek till Emma, uppvisning och dramatik ständigt påföljd. Minns inte mer vad boken hette, massiv den också, aldrig har jag heller haft ro att läsa något som är längre än ett äkta epos och denna var. Nu är jag undertecknad ändå rejält överträffad, det hände som egentligen kanske inte kan kunna komma hända. Det har kommit på min lott att recensera en cirkusbok. Boken heter ”The Circus 1870–1950” på Taschen förlag som ger ut ganska mycket otändaktigt pornografiskt material av dårfinkar, än märkligt nog är denna The Circus större än min cirkusbok hade varit (2 x ”än”). Den här cirkusboken är nästan en meter lång och väger enormt, kanske femton kgram, den har en egen kappsäck i grov kartong som sin förpackning, där har man den och kan gå omkring med den fastän till sin granne och inte är den ju heller hanterbar som coffeetablebook (icke särskrivet här), kartongkappsäcken har ock ett handtag tills den en dag låter ger vika och boken brakar ner på tilltån av. Jag har från tidigare också en likastor kappsäcksbok i en nära identisk kappsäck och storlek, så därför vill jag säkert en dag snart ännu ha en tredje kappsäcksbok vad det nu lider tredje gången gillt dessutom, och jag lider ju nästan alltid för den delen, utom när Emma nånting, ändå min andra egentligen första kappsäcksbok är ett anatomiskt faximillexikon från sjuttonhundrasvaret om kirurgiska ingrepp, också en härlig bok att se hur man skar upp människan och med vilka sinnrika instrument man utförde sitt på, och de var inte så helt okunniga på den tiden heller må sägas, skickliga hantverkare, och när var i tänderna kunde man bli uppskuren till bakom örat och hela käken bort, därtill överleva. Redux resonemanget, återgång till ämnet, om cirkusboken, alltså den är större än min vore varit om ifall min hade blivit en komplett cirkusbok av mig, den här består av härliga dåtida cirkusanslag, bildstoder (ock bildstod är väl en bild, inte statygrej väl, jo väl, nå), dekaler, planscher, otroligt underbart färggranna, ett färgsprak alltsammans hela boken, förutom planscher, och utvikbara planscher, finns foton och bilder på cirkusarna, text finns det inte mycket av till boken och lika bra, vad fan gör man med den till, finns nog för att glo på för det. Här hade man kunnat, eller kan fantisera om olika personligheter, eller ridåens bakom, göra sin roman och sitt epos om dårars framfart, avlöser den ena i den andra, aldrig den sinande källan, alltid kontra om en uppvisning. Här finns allt som hör en cirkus till, berömda storheter som gjort verklighet som ormtjusare, knivkastare, svärdslukare, eldslukare, och Son of the Devil av eldslukare som tog in elden och det brinnande helvetet i käften med en blåslampa, saxhanterare, ventrilokvistar, underbart vackra kvinnor och mest strykfula kvinnor, några med fyra ben och utväxter, prickskyttar, tyggiraffer, evigt många elefanter, spågummor, tyngdlyftare, zigenare, lejondomtörer, fusktrollkonstnärer, missväxter, maskeraddjur, älvor, tatuerade, drakar och kanonskjutande feta korta gossar, ännu kortare gossar i rocken, oerhört långa också av, strepetskonstnärer, en kenguru som boxar med yrkesboxare och vinner, positivhalare, jordnötsförsäljare, junglerare, människor som flyger, andra som landat still embonpointdamer, riktiga mångubbar, gröna män, etc:are, cirkusdirektörer i randigt, häroldar, en cirkus är alltid en cirkus, slår mig hur lika de stått sig blott lyxen anstår i att överträffa varje annan tänkbar om än med samma sak, som av den eviga romanens bestånd. Men några cirkusar hade manéer som överträffar allt, vad sägs om en mycket eldfnysande häst med självekande gnägg, eller fakiren som kunde hypnotisera en krokodil Mr Balcaman hindu animal hypnost, och av verkliga sjöjungfruar trioner och i the non-descript mysterious man an woman fish eller ett väldigt randigt lejon fastän nu finner jag undertecknad inte mera sidan vad det randiga lejondet gjorde utöver att var extrarandigt, eller är lejon alls randiga, nå detta var, och som med en bra bok, går alltid att upptäcka mera, världen är dårarnas och skall så förbli. Jag vill igen skriva en cirkusbok, men men, har för många oönskade manus redan inedita och har i varje fall i min kommande trilogi lyckats få en manege med papegoja i en ordlek om att inte ge upp kvinnan, eller vad det nu var för nåt men något, samt om hur det finska nöjesfältet Borgbackens storägare, portalfigur, grundare, eller vad han nu var, en fräck fd överste med halmhatt stal min sköldpadda när jag var liten. Men vete flygfisken när böckerna blir utgivna.

Skandinaviska Kennelkatalogen :: View topic - Tax

/ Här blev de Hammarénska romantaxarna en gång omnämnda.

Missa inte Ulrika Nielsens nya bok på h;ström. Jag har recension på Blaskan i sinom tid.

Musik

Alice Cooper — Along Came a Spider

Backyard Babies — Backyard Babies

Blaze Bayley — The Man Who Would Not Die & Scars on Broadway — Scars on Broadway

Bloc Party — Intimacy

Conor Oberst — Conor Oberst

Dr. Indies musiktips september 2008

George Jones — Burn Your Playhouse Down & I Lived to Tell It All

Glen Campbell — Meet Glen Campbell & The Very Best of Glen Campbell

J. D. Souther — Border Town: The Very Best of J. D. Souther

Korta musikrecensioner XLII

Langhorne Slim & The War Eagles — Langhorne Slim

Leoš Janáček — The Excursions of Mr. Brouček

Madonna 50 år

Melvins — Nude with Boots

Minilogue — Animals

Okkervil River — The Stand Ins

Primal Scream — Beautiful Future

Randy Newman × 3

Rodney Crowell — Sex and Gasoline

Ron Sexsmith — Exit Strategy of the Soul

Scar Symmetry — Holographic Universe

Silver Jews — Lookout Mountain, Lookout Sea & My Morning Jacket — Evil Urges

Simply Funk: 4 CDs of Essential Funk Classics

Sparks — Exotic Creatures of the Deep

Stereolab — Chemical Chords & The Verve — Forth

T.I. — Paper Trail

The Game — L.A.X. & Ice Cube — Raw Footage

The Subways — All or Nothing

Tony Joe White — Deep Cuts

Wolf Parade — At Mount Zoomer