Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Romaner

John Ajvide Lindqvist — Människohamn

Ordfront 2008

Daniel Woodrell — En helvetes vinter

Natur & Kultur 2008

Översättning: Eva Johansson

Jean Echennoz — Nollmeridianen

Fischer & Co 2008

Översättning: Peter Landelius

John Ajvide Lindqvist.Jag tycker om litteratur som kan klä in sina berättelser i en skräckgotisk sagoskepnad som har mörkret nära in på huden så den knottrar. Det är effektivt berättande från Sveriges bästa prosaförfattare inom gotiska skräcken. John Ajvide Lindkvist har lämnat de döda som går igen bakom sig liksom vampyrerna. Utan en fasa som är kryptiskt och bedövande, som lägger sig på psykologiska sinnet. Särskilt då två unga människor träffas i en liten skara tonåringar; de lever alla på den norra skärgårdsön Domarö i Roslagens famn. De växer upp men två av de unga Anders och Cecilia bildar familj och besöker ön. Deras gemensamma dotter Maja försvinner spårlöst ute på isen vid Gåvastens fyr. Det är den namnlösa fasa som tar deras dotter. Ett hotande hav som både ger och tar från människan. Allting går utför efter dotterns död. Men Anders återvänder till Domarö för att förstå, läcka sin själ och kanske har han inte givit upp sitt inre sökande efter dottern. Romanen är en av de bästa svenska romaner under minst fem år som jag har läst. Den är socialrealistisk och sagobetonad, en mörk saga i de nedre regionerna. En sorts berättelse August Strindberg skulle kunna ha skrivit om han levt i dag. Johan Ajvide Lindqvist utnyttjar stämningar, skuggor på ett alltför övertygande sätt. Romanen är ett konstnärligt aktstycke där prosan pulserar av brustna hjärtan och en fördämd djup innanliggande sorg. Med den här boken kliver han fram som svenska prosans bästa unga mästare. Låt honom komma in i stugvärmen hos oss alla, det behöver vi verkligen i en tid då litteraturen står på undantag inför en tråkig kommersiell avgrund.

Daniel Woodrell.Men det finns flera bra författare som utnyttjar det hårda karga livets egenskaper så att det ryker om det i naturens trädtoppar. Amerikanen Daniel Woodrell är bäst lämpad att beskriva de fattiga amerikanska småstäderna med rasism, fördomar, inavel och gränslös kärlek mitt i alltihopa. Hans spelplats är Ozarkbergen någonstans i USA: s utkanter. Där fattigdomen härbärgerar så finns nöden nära ända in i vår tid. För inga presidenter upplever dessa bergstrakter i sina tal eller via besök. Det är alltför ointressanta människospillror som bebor dessa områden. Daniel Woodrell skriver mycket tyngre än vad Tobias Wollf, Richard Ford eller Ernest Hemingway någonsin gjorde i sina böcker. Då jag vill påstå att Hemingway är väl hans närmaste influens. Kärvt språk och karg manlig stil i den rena litterära formen är det som gäller fullt ut. Precis som i sin förra roman Fel sida av järnvägen är det bistra människor som måste kämpa med att överleva. Särskilt när det gäller den handlingskraftiga sextonåriga dottern Ree Dolly som tvingas ta ansvar för två småbröder, en sinnesjuk mamma och försupen knarklangande fader. Fader måste befinna sig i domstolen, annars går borgen förlorad. Fadern hade pantsatt familjens ruckel till hus. Ree Dolly jagar rätt på sin fader. Men det är även en litterär resa mitt i den fattiga Gudsfruktiga Mellanamerika. Daniel Woodrell skildrar allting med öppet sinne och ger oss kärleksfullt inblick i denna främmande värld. En nyttig men ändå humanitär roman som ger bilder av ett annat Amerika.

Jean Echenoz är en frisk fläkt från Frankrike som först började översättas i Sverige under 2000-talet. Det är märkligt med tanke på att hans romaner började komma ut för 29 år sedan. Nu föreligger hans debutroman från 1979 i en svensk böjlig snygg översättning. Hans bok är en lek med deckare, thriller och glada äventyr. Tänk er en uppfinnare som tar sin flickvän och rymmer ut till en ö för att skapa underlag för sin egen uppfinning. Men hans före detta arbetsgivare vill ha tillbaka ritningar och se uppfinnaren död helst. En lönnmördare sänds ut för att finna både mannen/kvinnan plus ritningar. Men där stannar romanen upp för att den i grunden är en lekfull pastisch som man skall bli underhållen av i första taget och det blir du med råge, det lovar jag dig. Samtidigt måste man ta romanen på fullaste allvar. Denna roman utvecklas till en konstnärlig tavla eller blir en nedskriven filmisk novell. Med andra ord är det en underbar bok att läsa — med djupsinnet intakt.

Musik

Bo Kaspers Orkester — 8 & Viktoria Tolstoy — My Russian Soul

Brian Wilson — That Lucky Old Sun

Calexico — Carried to Dust & Giant Sand — proVISIONS

Daniel Johnston — indievärldens kultikon

Dimension Zero — He Who Shall Not Bleed & The Haunted — Versus

Dungen — 4; Mogwai — The Hawk Is Howling; Mercury Rev — Snowflake Midnight & Vetiver — Things of the Past

Gary Moore — Bad for You Baby

Glasvegas — Glasvegas & Death Vessel — Nothing Is Precious Enough for Us

Jackson Browne — Time the Conqueror

Jenny Lewis — Acid Tongue

Kings of Leon — Only by the Night

Korta musikrecensioner XLIII

Lambchop — OH (ohio)

Motörhead — Motörizer (Dr. Indie)

Motörhead — Motörizer (Dr. Rock)

Ne-Yo — Year of the Gentleman & Nelly — Brass Knuckles

Nine Inch Nails — The Slip

Nordpolen — På Nordpolen & Hello Saferide — More Modern Short Stories from Hello Saferide

P. F. Sloan — Here’s Where I Belong: The Best of the Dunhill Years 1965–1967

Poisonblack — A Dead Heavy Day & Zebrahead — Phoenix

Scars on Broadway — Scars on Broadway

Soulfly — Conquer

Strangers in Wonderland — Shadow

The Haunted — Versus

Tv on the Radio — Dear Science

Volbeat — Guitar Gangsters & Cadillac Blood (Miss Vampyria)