Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Prosa

Magnus William-Olsson — Jag talar till de döda

W&W 2008

Magnus William-Olsson.En svindlande vacker bok som talar till de dödas själar i en rad med svepande känsliga berättelser som riktas mot vänner och döda stora kulturpersonligheter som har betytt någonting för den estetiskt tilltalande poetens hjärteslag. Magnus William-Olsson för en monolog, förlåt en sorts dialog med de döda. Han vill berätta och få dessa personer att förstå sina bevekelsegrunder. Många av hans texter är smärtsamma och alltför emotionellt laddade med ögonblick som tillåter oss att ta del av de mest smärtsamma personliga livsavgörande tankar som kretsar kring kärlek och död. Men på ett sätt att jag förstår en mans plågsamma kärlek till sina kvinnor i livet, men även erkänner han sin dragning till de manliga vackra dragen i en man, då han bekänner sig som poet med en kvinnas själ inom sin manlighet. Det är nästan magiska texter som blåser rakt igenom min själ så att jag inte kan värja mig mot affekterna. Stiliga texter som bränner fast tanken så att jag tar min tid att läsa och njuta av en fantastisk bok som man bara måste läsa. För vackrare och skönare prosa kan jag knappast läsa utan att bränna mig på dess intensiva sorgliga låga, en låga som aldrig slutar bränna fast texterna i mitt sinne. Magnus William-Olsson är alltför smärtsam att läsa därför att han vädjar till adressaterna att de skall förlåta honom. Det är vår bräckliga mänskliga form han gestaltar i sina brev. Poeten utlämnar sig åt mig som läsare, det blir att öppna ett varigt sår och få såret att läka igen. En stark humanistisk bok som du läser då och då. Texterna behöver inte läsas i en följd, utan ta en text och läs den sakta; drick upp den och låt texten smälta in i själen. För du kan lätt överdosera Magnus William-Olsson annars. Boken är subtil uppbyggt med en litterär konstruktion som balanserar på tunna fragment av mänsklig godhet. Jag kan inte tänka mig en bättre bok att ge bort till någon man älskar som människa. En hoppfull emotionell bok nära mig. Jag kan äntligen andas och känna den friska vinddragen igen från mitt öppna själsliga fönster.

Musik

Bo Kaspers Orkester — 8 & Viktoria Tolstoy — My Russian Soul

Brian Wilson — That Lucky Old Sun

Calexico — Carried to Dust & Giant Sand — proVISIONS

Daniel Johnston — indievärldens kultikon

Dimension Zero — He Who Shall Not Bleed & The Haunted — Versus

Dungen — 4; Mogwai — The Hawk Is Howling; Mercury Rev — Snowflake Midnight & Vetiver — Things of the Past

Gary Moore — Bad for You Baby

Glasvegas — Glasvegas & Death Vessel — Nothing Is Precious Enough for Us

Jackson Browne — Time the Conqueror

Jenny Lewis — Acid Tongue

Kings of Leon — Only by the Night

Korta musikrecensioner XLIII

Lambchop — OH (ohio)

Motörhead — Motörizer (Dr. Indie)

Motörhead — Motörizer (Dr. Rock)

Ne-Yo — Year of the Gentleman & Nelly — Brass Knuckles

Nine Inch Nails — The Slip

Nordpolen — På Nordpolen & Hello Saferide — More Modern Short Stories from Hello Saferide

P. F. Sloan — Here’s Where I Belong: The Best of the Dunhill Years 1965–1967

Poisonblack — A Dead Heavy Day & Zebrahead — Phoenix

Scars on Broadway — Scars on Broadway

Soulfly — Conquer

Strangers in Wonderland — Shadow

The Haunted — Versus

Tv on the Radio — Dear Science

Volbeat — Guitar Gangsters & Cadillac Blood (Miss Vampyria)