Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debattartikel

Reclaim the Brain

Reclaim the Street är den ovanligt korkade organisationen som vill återta gatorna till medborgarna och som tror att detta ska ske genom att slå sönder butiker, råna dessa och terrorisera medborgare som bor på ort och ställe. Senast var de inbjudna till den socialistiska happening som hölls i Malmö ch också där visade Reclaim The Street sitt rätta ansikte när de gick ut på gatorna och slog sönder halva centrum. Frågan har därmed ställts på sin spets, hur naiv ska man fortsättningsvis vara inom svensk vänster? Och hur länge ska svensk vänster fortsätta bjuda in en organisation som på ett så brutalt och naket sätt visar vad som är deras verkliga agenda och därmed göra sig till plattform för brottslighet?

Arrangör efter arrangör har fått erfara samma sak, Reclaim The Street tolkar inte en inbjudan som en möjlighet till att genomföra en fredligt manifestation där ordet är metoden för att föra ut sitt budskap. Nej tvärtom så tolkas en inbjudan så att organisationen har fått tillstånd av inbjudaren att slå sönder allt i sin väg, en metod man visat sig synnerligen framgångsrik inom för övrigt. Under denna falska flagg har organisationen hittills tillåtits att bjudas in vilket bara det borde vara olagligt eller kriminellt naivt, skuldens skugga faller därmed tungt även på dem som spelar med i detta spel det vill säga arrangörerna. När ska dessa fatta och när ska de dra de rätta slutsatserna, så att en organisation som Reclaim The Street isoleras. Är det kanske till och med så illa ställt att arrangörerna ger sitt tysta medgivande därför att de i grunden sympatiserar med de metoder Reclaim The Street tar till, egendom är ju stöld för många inom svensk vänster så varför inte slå sönder skiten och slå ett slag för det socialistiska samhället. Det kanske är så illa att det i själva verket är så att det vi ser är svensk vänsters verkliga ansikte, lite anmärkningsvärt är det att konstatera att också organisationer som kallar sig demokratiska som till exempel SSU deltar i samma forum utan att protestera det minsta mot att man inbjuder en extremistorganisation som är kända som bråkmakare. När inte arrangörerna ser till att protestera mot Reclaim The Streets metoder eller att låta bli att bjuda in dem, ska vi få höra åtminstone deltagande organisationer göra det arrangörerna inte gör. När ska vi få höra SSU deklarera att så länge Reclaim The Street är inbjudna avböjer de att komma till forumet, när ska vi få höra att man helt och fullt tar avstånd från denna terrororganisations våldsmetoder och till sist när ska vi få se de goda krafterna inom svensk vänster göra enad front i denna fråga. Utan ett avståndstagande är ni nämligen tysta kolaboratörer eftersom ni legitimerar Reclaim The Street med er tystnad, ett faktum som kastar långa skuggor också på dem som bara står och tittar på. Till Reclaim The Street kan varje ansvarskännande svensk bara säga att det är dags att döpa om er organisation, får jag vara så djärv att jag föreslår Reclaim The Brain.

Men problemet stannar inte där, det finns en deltagare till i fallet Malmö som ännu inte ställts till svars och denna organisation är polismyndigheterna.

Missförstå mig rätt, jag tror att de enskilda polismännen på gatorna gjorde vad de kunde. Jag är dessutom övertygad om att de ville skydda människor och egendom och att de därmed hade goda intentioner i sinnet Vad som däremot inte tycks fungera lika bra, var ju den polisledning som mer än en gång visat vilken disfunktionell skräpledning den är. Hade jag en sådan arbetsledning skulle jag omedelbart säga upp mig. Tänk dig att få order om att inte ingripa när uppenbara brott begås mitt framför ögonen på dig, tänk att få order om att bara passivt stå och se på när värden för miljarder förstörs och stjäls och det finns till och med uppgifter om att ledningen tillät att människor som fångats på ”fel” sida misshandlades framför passiva poliser. Om minsta lilla gryn av sanning finns i dessa uppgifter, kan jag bara bekräfta vad jag länge misstänkt — svensk polis står sig slätt i den utvecklingen som tagit fart under de senaste åren och de har helt enkelt från ledningens sida resignerat. Polisen vet om att de är underbemannade, underbetalda, dåligt utrustade, dåligt ledda dåligt rustade för att möta samhällsutvecklingen och dåligt understödda av politiker och sin egen myndighet och kan därför bara göra en sak, ta till defensiva metoder för att inte bli helt överkörda.

Som vanligt har ledningen i efterhand försökt släta över sitt eget misslyckande med floskler som ”takisk reträtt”, ”den större bilden” och så vidare för att rättfärdiga det faktumet och släta över att man inte hade resurserna. Vi som medborgare ska alltså inte bara våldtas av våldsverkare, vi ska dessutom behöva stå ut med rena lögner från en inkompetent polisledning som desperat letar efter ursäkter som slätar över det egna misslyckandet.

Slutsatserna av det misslyckade ingripandet i Malmö kan bara bli ett, politiker i alla läger måste förstå att rejäla lyft i polisens ekonomiska resurser måste till. Pengarna måste specifikt gå till att stärka personalresurserna, förbättra den tekniska kompetensen då det t ex framkommit att dataspaning sköts av polismän som inte till fullo förstår hur internet fungerar(!), förstärka utrustning och kunskapen om denna och till att se till att poliser arbetar som poliser igen dvs anställa civil personal att sköta det administrativa då mycket av en polismans tid idag går åt till att sköta administrativa uppgifter istället för att var ute på gator och torg. Pengarna måste definitivt också gå till att förbättra polisbefälens arbete på alla nivåer för få myndigheter tycks idag fungera så dåligt som polisen och mycket av deras problem tycks bero på en ibland inkompetent ledning som hellre skyddar sitt eget renome än medborgarna de är satta att skydda. Den eller de som inte inser att detta måste göras, kommer i själva verket vara de som i framtiden kommer att omnämnas som de som bidrog till att det öppna svenska samhället gick mot sin egen grav.

Dr. Da Capo

Musik

Bo Kaspers Orkester — 8 & Viktoria Tolstoy — My Russian Soul

Brian Wilson — That Lucky Old Sun

Calexico — Carried to Dust & Giant Sand — proVISIONS

Daniel Johnston — indievärldens kultikon

Dimension Zero — He Who Shall Not Bleed & The Haunted — Versus

Dungen — 4; Mogwai — The Hawk Is Howling; Mercury Rev — Snowflake Midnight & Vetiver — Things of the Past

Gary Moore — Bad for You Baby

Glasvegas — Glasvegas & Death Vessel — Nothing Is Precious Enough for Us

Jackson Browne — Time the Conqueror

Jenny Lewis — Acid Tongue

Kings of Leon — Only by the Night

Korta musikrecensioner XLIII

Lambchop — OH (ohio)

Motörhead — Motörizer (Dr. Indie)

Motörhead — Motörizer (Dr. Rock)

Ne-Yo — Year of the Gentleman & Nelly — Brass Knuckles

Nine Inch Nails — The Slip

Nordpolen — På Nordpolen & Hello Saferide — More Modern Short Stories from Hello Saferide

P. F. Sloan — Here’s Where I Belong: The Best of the Dunhill Years 1965–1967

Poisonblack — A Dead Heavy Day & Zebrahead — Phoenix

Scars on Broadway — Scars on Broadway

Soulfly — Conquer

Strangers in Wonderland — Shadow

The Haunted — Versus

Tv on the Radio — Dear Science

Volbeat — Guitar Gangsters & Cadillac Blood (Miss Vampyria)