Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debattartikel

Snuskiga affärer i statssocialismens namn

Skulle du handla i en affär där du visste att vinsten gick till att understödja organiserad brottslighet? Inte det tror jag de flesta svarar, men lik förbaskat är det ju det vi gör men via skattsedeln. Häng med på en tur i u-landsbidragens underbara värld.

En minst sagt penibel rundtur ur socialdemokratiska ögon, då de alltid ridit högt på att man har solidariserat sig med mindre bemedlade länder på svenska skattebetalares bekostnad.

Till att börja med måste jag deklarera att jag på inget sätt är emot att hjälpa svältande och katastrofdrabbade i tredje världen, tvärtom så är jag för det. Men vad jag inte är för är när pengarna hamnar i fel fickor, eller används till fel ändamål då brukar det kallas missbruk och där avviker inte heller jag en enda tum. Grundprincipen måste vara att projekten dit pengarna ska gå, ska vara väl genomtänkta och väl genomförda så att pengarna alltid hamnar där de är tänkta. I efterhand måste alla pengar redovisas och kritik ska alltid leda till konsekvenser för framtiden i form av en förändrad syn på nya kommande projekt.

Tyvärr har det inte alltid varit så i socialdemokraternas värld, snarare tvärtom. Fel personer har stått som mottagare, fel projekt har understötts och pengarna har fått fel effekter.

Vi kan börja med den mer cyniska delen av u-landsstöd. Ibland när man beslutar sig för att ge sig in i ett projekt är det inte bara mottagarlandets bästa som givarländerna har för ögonen, ett faktum som också gäller Sverige. Det man gör är att se till att bidraget binds till den egna industrin så att mottagaren tvingas ta emot bidrag i form av material, givaren kan därmed dra nytta av situationen i form av fler arbetstillfällen och mer intäkter till staten i form av skatt som i sin tur kanske överstiger värdet av det skänkta. Alla vinner med andra ord, men bara i teorin tyvärr. Sverige har under många årtionden skickat material som jordbruksutrustning, rätt i teorin men helt fel i praktiken. Fel därför att en traktor pajar förr eller senare, man måste då ha tillgång till reservdelar och detta kräver en väl utbyggd infrastruktur för att kunna distribuera dessa. Det finns flertal exempel där de två sista stegen inte har fungerat, därför har traktorer blivit stående ute på landsbygden i Afrika bara för att rosta till ingen nytta för någon mer än för den som en gång sålde den.

Men det blir tyvärr värre än det föregående exemplet. Det finns i vissa exempel klara samband mellan svenskt bistånd och krig eller inbördeskrig. Historien om Stefan de Vylder och hans insatser för att rädda Etiopier från den egna regimen och de massmord som denna genomförde, skulle kunna vara en historia i Raul Wallenbergs anda men blev något annat tack vare svenska myndigheter och politiker det vill säga socialdemokrater.

Stefan de Vylder var diplomat i 70-talets Etiopien, ett land i allt större inre upplösning vid tidpunkten. Han skrev desperat hem till utrikes-departementet (UD) om hur regimens hantlangare, polis och militär, gick omkring med listor över människor som skulle skjutas om de påträffades. Resultatet blev ett massmord på den egna befolkningen och de som vågade opponera sig. Först möttes hans rapporter med en kompakt tystnad därför att Sverige parallellt med händelserna stödde regimen genom bistånd och då var det inte läge att börja kritisera inte. Efter flera framstötar belönades Stefan de Vylder med smäll på fingrarna för att han ställde sig på humanismens och demokratins sida. Till sist gick politikerna så långt för att sopa igen efter de egna misstagen, att när Stefan de Vylders faktaunderlag skulle läggas fram för politikerna i SIDA: s styrelse var rapporten tvättad, friserad och omskriven för att passa makthavarnas (sossarna!) intentioner bättre. När han trots detta uppenbara motarbetande fortsatte att skicka rapport efter rapport med ögonvittnesskildringar började sossarna tala naket maktspråk, man skvallrade till den Etiopiska regimen om Stefan de Vylders rapporter och ögonvittnesskildringar. Resultatet blev naturligtvis en fullständigt ohållbar situation för honom personligen och till sist fann han det säkrast att fly hals över huvud till säkerheten. Väl hemma fick tidningarna nys om historien och för ett tag fick sossar och sida löpa gatlopp i tidningsrubrikerna, men i vanlig svensk anda tog också mediatrycket slut och historien dog så småningom ut. Inte heller hände det något nämnvärt när herr och fru svensk gick till valurnorna, allt var som vanligt — en kompakt enpartistat där inget förändrades hur tokigt och uppåt väggarna det än var.

Det finns ytterligare exempel på med vilket förakt för demokratiska grundprinciper sossarna fortsatt att understödja förtryckarregimer på de svenska skattebetalares bekostnad. Robert Mugabe och hans fascistoida vänner i Zimbabwe är idag paria i världens media och bland politiker i väst. Trots detta har denne blodbesudlade tyrann fått härja fritt utan någon som helst inblandning eller indraget bistånd, att omvärlden vetat vad som pågått sedan 1983 då de första rapporterna trillade in har spelat mindre roll. Idag är det MDC som är måltavlan för Robert Mugabe, men en gång i tiden fanns en annan motståndare vid namn ZAPU. 1983 Inkom uppgifter också till svenska politiker att byar som stödde ZAPU utsattes för övergrepp. Det började med att militären tågade in, tvingade byborna att gräva massgravar där vissa tvingades ner och sedan sköts. De överlevande fick skotta igen gravarna trots att vissa fortfarande levde och till sist tvangs de att dansa på gravarna allt medan de sjöng Robert Mugabes lov. Ingen åtgärd vidtogs och pengarna till regimen fortsatte att trilla in som om inget hade hänt, än i denna dag fortsätter svensken att understödja en illegitim regim som för länge sedan har förlorat sin moraliska kompass trots löften om en annan inriktning på biståndspolitiken från framför allt moderaterna.

I fallet Uganda har svenska pengar gått rakt in i landets statsbudget och därmed indirekt hamnat på ett ovanligt snuskigt utgiftskonto betecknat ”barnsoldater”. I norra Uganda pågår sedan årtionden ett ovanligt blodigt krig mot en fanatisk och sinnesslö gerilla som kallar sig ”Herrens Armé” som vill skapa en stat grundad på de tio budorden, en slag fundamentalistisk kristen armé med andra ord. Problemet har alltid varit att denna armé gjort räder in från Sudan som varit deras bas, väl inne i Uganda har de våldtagit, lemlästat, kidnappat och bränt byar för lokalbefolkningen. Den Ugandiska armén har varit underbemannad, dåligt utrustad och dåligt utbildad och i kölvattnet har luckorna i deras led fyllts med barnsoldater. Därmed har också Ugandas regering överträtt FN: s regler men ingen socialdemokratiskt regering har tagit konsekvenserna och dragit in biståndet. Inte heller borgerliga regeringar har funnit anledning att ifrågasätta svenskens stöd till en regim som inte drar sig för att begå nästan lika nesliga brott mot den egna befolkningen, som armén man bekämpar. Därmed har svenska skattebetalare genom socialdemokraterna och andra blivit indirekta medfinansiärer till en av de snuskigaste hanteringarna som mänskligheten känner idag — användandet av barnsoldater.

Än i denna dag har inte en enda regering tagit konsekvenserna och dragit in bistånd till någon av de nämnda länderna, än mindre har någon regering framfört krav för att pengarna skulle fortsätta betalas ut och ännu mycket mindre har vi berättat att vi visste om vad som skedde. Naturligtvis har inte heller de som fortsatte att betala ut till de här vidrigheterna ställts till svars, än mindre har de fått några straff. Därför kunde metoderna som SIDA använt sig av fortsätta, och tvärtemot all logik kunde de fortsätta som om inget hade hänt och till och med utöka sitt snuskiga värv för det är nu vi kommer till den tredje kategorin fel använda pengar

Sida fortsatte att ösa pengar över allt och alla, inget var längre omöjligt och blotta tanken att man var ansvariga inför svenska folket för sina åtgärder, var i det närmaste löjeväckande. Makthavarna, det vill säga framför allt sossarna, hade i princip gett dem fria händer där de övergripande målen att fylla kvoten där hur mycket pengar man kunde skänka bort var viktigare än vad pengarna gick till. Därför blev det nu allt vanligare att pengar hamnade direkt i ledarnas fickor, diverse familjer i olika Afrikanska länder kunde skicka sina nära och kära till dyra Europeiska privatskolor på svenska skattebetalares bekostnad. Man kunde också avläsa hur de styrande i en allt högre grad kunde avsätta ovanligt mycket pengar till privata konton i Schweiz, Monaco och Lichtenstein. Lyxbilar och yachter kunde ses på den Franska Rivieran och medlemmar i ”utvalda” familjer kunde trots hemländernas fattigdom kosta på sig lite lyxkonsumtion. Jag menar, varför skulle döende och svältande lida av att en liten elit inom flertalet Afrikanska länder levde lyxliv på deras bekostnad för, de har och hade ju fullt upp med att överleva så det gör väl inte så mycket. Och för sossarna fanns ingen anledning att omvärdera politiken, ingen ställde ju dem inför ansvar eller röstade bort dem — de hade fått carte blanche för vilka vansinnigheter som helst. Svenska skattebetalare deltog alltså utan vetskap, till att ett maktfullkomligt parti såg till att andra maktfullkomliga på andra kontinenter kunde sko sig på bekostnad av dem som egentligen hade behövt pengarna, men som i vissa fall aldrig såg till dem.

Så Mona, när ska vi få se en sanningskommission som har till uppdrag att gräva upp alla lik och ställa alla de inblandade inför rätta, det vill säga alla de socialdemokratiska biståndsministrar och en och annan borgerlig som lät allt bero trots vetskapen om annat. När ska vi få se dessa inför domstol för indirekt stöd till krigsbrott. Kommer du att medverka till att dessa utlämnas till internationella domstolen i Haag för dessa brott och kommer du att se till att denna får all dokumentation som svenska myndigheter sitter på idag och som säkert lite lägligt är stämplade ”hemligt”. När ska du erkänna att ni förslösat och förött svenska skattebetalares pengar, att dessa ibland hamnat i fickorna på tyranner, korrupta och maktfullkomliga och att vi som folk tack vare er politik medverkat till tusentals människors död. När ska du och dina kamrater erkänna att ni haft dålig kontroll, dåligt omdöme och att ni och bara ni är skyldiga till att konflikter förlängts, att människor förtryckts och att medborgare mördats för att de hade ”fel” åsikt. När ska du erkänna att när ni nämner ordet ”solidaritet”, så menar ni egentligen solidaritet med en liten snuskklubb som kallas ”makthavare” och att dessa använt våra pengar på ett högst självvåldigt sätt, till saker de inte var tänkta och att ni som parti är medskyldigt och kanske till och med en av chefskonstruktörerna bakom ett svindleri utan gräns med svenska skattebetalares pengar som insats. Men den viktigaste frågan till dig Mona, måste ändå bli när socialdemokratin som rörelse kommer att betala tillbaka vad ni försnillat till det svenska folket så att vi kan använda pengarna på det sättet de var avsedda att användas på. För ingen enskild rörelse i Sverige har så mycket pengar som ni, när man räknar ihop era, LO: s och fackföreningsrörelsen sammantagna förmögenhet så våga inte påstå att ni inte har råd. Jag förstår att om du har modet att uttala dig alls om dessa frågor, vilket jag tvivlar på, så vill du så gärna framhålla de goda exemplen och de finns förvisso det förnekar jag inte, men det är de dåliga jag diskuterar och som jag vill ha svar på.

Dr. Da Capo

Musik

Bo Kaspers Orkester — 8 & Viktoria Tolstoy — My Russian Soul

Brian Wilson — That Lucky Old Sun

Calexico — Carried to Dust & Giant Sand — proVISIONS

Daniel Johnston — indievärldens kultikon

Dimension Zero — He Who Shall Not Bleed & The Haunted — Versus

Dungen — 4; Mogwai — The Hawk Is Howling; Mercury Rev — Snowflake Midnight & Vetiver — Things of the Past

Gary Moore — Bad for You Baby

Glasvegas — Glasvegas & Death Vessel — Nothing Is Precious Enough for Us

Jackson Browne — Time the Conqueror

Jenny Lewis — Acid Tongue

Kings of Leon — Only by the Night

Korta musikrecensioner XLIII

Lambchop — OH (ohio)

Motörhead — Motörizer (Dr. Indie)

Motörhead — Motörizer (Dr. Rock)

Ne-Yo — Year of the Gentleman & Nelly — Brass Knuckles

Nine Inch Nails — The Slip

Nordpolen — På Nordpolen & Hello Saferide — More Modern Short Stories from Hello Saferide

P. F. Sloan — Here’s Where I Belong: The Best of the Dunhill Years 1965–1967

Poisonblack — A Dead Heavy Day & Zebrahead — Phoenix

Scars on Broadway — Scars on Broadway

Soulfly — Conquer

Strangers in Wonderland — Shadow

The Haunted — Versus

Tv on the Radio — Dear Science

Volbeat — Guitar Gangsters & Cadillac Blood (Miss Vampyria)