Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Essä

Polens litterära hopp — Olga Tokarczuk

Olga Tokarczuk.Tidskriften Ariel har blivit det magasin som försöker få oss svenskar förstå magin i en författare från min generation, som kan utöva magisk realism i samma anda som de stora latinamerikanska författarna vi vant oss vid att de kunde återskapa. För på något sätt är de tre volymer med hennes romaner och noveller Spel på många små trummor (2002) Daghus, natthus (2005) och till sist Gammeltida och andra tider (2006) givit oss drömska men realistiska berättelser som påminner mig starkt om hur surrealism lätt kan påverka — influera samtidens författare trots decennierna där i mellan. Men hennes noveller är fantastiska. Berättelsen om författaren som upptäcker en person som liknar sig själv är ett mäktigt stycke att läsa. På en kort novell som är mästaren Franz Kafka värdigt. Det är en metaberättelse i sig själv. Vi läser en författare (Olga Tokarczuk) som skriver om en författare i en bok som skriver en bok och upptäcker sig själv och är kanske romankaraktär i en annans berättelse.

En fiktion gör en konstruktion av sig själv. Det är ett mästerligt framskapad av författaren.

Hon är född 1962 och har med sina berättelser fått en unik position i Polen. Jag faller för hennes noveller som verka upphäva tiden och rummet, för när hennes karaktärer rör sig inom vår begränsade universum, så sväller händelserna över tidens mått och trösklar. Det är ett tillstånd mellan det vakna livet och en konstant punkt där vakenheten över till ett harmoniskt sövande drömlandskap. Evigheten fryses fast i hennes litterära landskap och allting går långsamt, eftertanke och laddade tankebilder gör hennes romaner till filosofiska små konstverk.

Jag ser hennes romaner som metaforer för en upplösning av det gamla Europa/Polen till övergång till moderna Europa. Vi rör oss i senmodernismens högkultur och det är där Olga Tokarczuk fixerar sina berättelser.

Man kan nästan ana hur böckernas konstruktioner bygger upp dagens värld för att i texterna låta gamla tiders normer skymta förbi.

Hennes romaner låter berättelserna växla om i tempo och långsammare takt. En maklig författare som har landsbygdens tempo, den verbala långsamma vandringen så att jag kan fördjupa mig och liksom smälta texterna väldigt långsamt. Man kan behöva lära sig att läsa långsammare liksom man kan ha behov att lära sig äta långsammare. Olga Tokarczuk är oerhörd begåvad berättare och hennes böcker lyfter upp mig på ett plan där jag kan känna mig intelligentare. Man blir lite bättre som människa och man lever nära livet. Det är i min värld bara gudabenådade författare som klarar av sådant.

Musik

Bo Kaspers Orkester — 8 & Viktoria Tolstoy — My Russian Soul

Brian Wilson — That Lucky Old Sun

Calexico — Carried to Dust & Giant Sand — proVISIONS

Daniel Johnston — indievärldens kultikon

Dimension Zero — He Who Shall Not Bleed & The Haunted — Versus

Dungen — 4; Mogwai — The Hawk Is Howling; Mercury Rev — Snowflake Midnight & Vetiver — Things of the Past

Gary Moore — Bad for You Baby

Glasvegas — Glasvegas & Death Vessel — Nothing Is Precious Enough for Us

Jackson Browne — Time the Conqueror

Jenny Lewis — Acid Tongue

Kings of Leon — Only by the Night

Korta musikrecensioner XLIII

Lambchop — OH (ohio)

Motörhead — Motörizer (Dr. Indie)

Motörhead — Motörizer (Dr. Rock)

Ne-Yo — Year of the Gentleman & Nelly — Brass Knuckles

Nine Inch Nails — The Slip

Nordpolen — På Nordpolen & Hello Saferide — More Modern Short Stories from Hello Saferide

P. F. Sloan — Here’s Where I Belong: The Best of the Dunhill Years 1965–1967

Poisonblack — A Dead Heavy Day & Zebrahead — Phoenix

Scars on Broadway — Scars on Broadway

Soulfly — Conquer

Strangers in Wonderland — Shadow

The Haunted — Versus

Tv on the Radio — Dear Science

Volbeat — Guitar Gangsters & Cadillac Blood (Miss Vampyria)