Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Biofilm

My Blueberry Nights

Regi av Wong Kar-Wai

My Blueberry Nights.Att göra slut med sina val, oavsett om de handlar om vänskapsrelationer, kärleksförhållanden eller att ta ansvar för sina livsmönster, i grund och botten handlar det om att göra avslut eller kunna säga att det här inte duger längre. Nya beslut fattas och man förändrar sig och den personlighet man är därför att förändring är nödvändig. Mitt liv kanske måste förändras ordentligt för att det behövs. För på något sätt är det temat i filmen, att göra ett värdigt avslut av sin gamla misslyckade kärlek. Man går vidare, bryter gamla mönster. Norah Jones spelar tjejen, Elizabeth som vill göra slut på sitt förhållande på grund av att han bedragit henne med en annan kvinna. Men hon måste rent mentalt göra slut med honom. Hon tillbringar många sena nätter (hon kan inte sova ordentligt) på ett café och äter blåbärspaj. Där samtalar hon med caféägaren, charmigt spelad av Jude Law, de samtalar nätterna igenom — skapar en intimitet som inte baseras på sexualitet utan medmänsklighet. Sedan drar hon iväg på en sorts resa genom USA och arbetar på barer/caféer. Hon möter trasiga existenser som får henne inse att livet är till för att levas och levas ut.

Norah Jones.Filmen är tjusig filmad och har en långsam puls och det beror på att regissören är den fina kinesiska filmaren Wong Kar-Kai som debuterar i USA med en pärla som påminner starkt om hans In Mood for Love. Den har skiftningar i skådespelarnas gester, ansikten och skådespelarnas tempoväxlingar är oerhörd subtila i varje gest de gör. Filmens estetiska bildföring är slående och filmen är en långsam skön film med många alltför begåvade insatser. Visst finns det stunder där tempot tas ned men dess ojämna yta är ändå tillräckligt imponerande då det finns scener som är oerhört starka — framförallt David Straitharn som är den nedsupne polisen som ständigt längtar efter sin unga hustru som har separerat från honom; det blir ett destruktivt svartsjukedrama av det hela. Men vår hjältinna lär sig saker på sin roadtripp hela tiden genom det avlånga landet, framförallt att värdesätta nya möjligheter och ett nytt liv. Filmen har en enkel ton genom allting, avskalad, simpelt men dock välspelad. Sådant görs det för lite av i dagens filmklimat.

Filmen är trevlig och får 3 @@@

Musik

Bo Kaspers Orkester — 8 & Viktoria Tolstoy — My Russian Soul

Brian Wilson — That Lucky Old Sun

Calexico — Carried to Dust & Giant Sand — proVISIONS

Daniel Johnston — indievärldens kultikon

Dimension Zero — He Who Shall Not Bleed & The Haunted — Versus

Dungen — 4; Mogwai — The Hawk Is Howling; Mercury Rev — Snowflake Midnight & Vetiver — Things of the Past

Gary Moore — Bad for You Baby

Glasvegas — Glasvegas & Death Vessel — Nothing Is Precious Enough for Us

Jackson Browne — Time the Conqueror

Jenny Lewis — Acid Tongue

Kings of Leon — Only by the Night

Korta musikrecensioner XLIII

Lambchop — OH (ohio)

Motörhead — Motörizer (Dr. Indie)

Motörhead — Motörizer (Dr. Rock)

Ne-Yo — Year of the Gentleman & Nelly — Brass Knuckles

Nine Inch Nails — The Slip

Nordpolen — På Nordpolen & Hello Saferide — More Modern Short Stories from Hello Saferide

P. F. Sloan — Here’s Where I Belong: The Best of the Dunhill Years 1965–1967

Poisonblack — A Dead Heavy Day & Zebrahead — Phoenix

Scars on Broadway — Scars on Broadway

Soulfly — Conquer

Strangers in Wonderland — Shadow

The Haunted — Versus

Tv on the Radio — Dear Science

Volbeat — Guitar Gangsters & Cadillac Blood (Miss Vampyria)