Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Indierock

Calexico — Carried to Dust

Giant Sand — proVISIONS

Calexico — Carried to Dust.Varför jag skriver om dessa två grupper är att de båda banden hänger ihop sedan länge och gör en sorts ökenindie med countryrocken i grunden. Lambchop och Tindesticks med sina respektive sångare Kurt Wagner och Stuart Staples ligger nära Calexico och Giant Sands musikaliska ådror. Fyra band som kan sägas dela indierock med countryinslag. Calexicos sångare Joey Burns och hans kompanjon John Cavertino är grunden i deras skapande, och brukar servera bra ökenrock. John Cavertino är medlem i Giant Sand och spelar trumma i gruppen. Så där har vi de båda gruppernas gemensamma länk. Men den här gången når inte Calexico riktigt fram därför att deras musik saktar in för mycket. Joey Burns & John Cavertino lockar inte mina kroppsliga delar att börja bli glad då låtarna hamnar i töcken av lättja. I normala fall skulle jag älska deras subtila konstnärliga bravader. Men så icke i detta fall, här traskar de båda i träskor och låter sig fastna i tjäran. Man målar inga stora visioner eller formulerar säkra starka racketlåtar som de förr gjorde. Det är sorglig när stora grupper som Calexico inte nyttjar sina talanger helt och fullt ut. En skiva som jag önskar vore bättre. Och då menar jag det verkligen, utan att förlora hoppet att Calexico på nästa skiva skall göra avtryck hos mig igen.

Giant Sand — proVISIONS.Däremot Giant Sand med dess grundare Howe Gelb gör en skiva som redan i första spåret andas Leonard Cohen. Det handlar om Howe Gelbs röst som har samma andliga dignitet som Leonard Cohen har när han skapar sina vackra hymner till kvinnan. (Tänk om jag själv skulle kunna förföra kvinnor med sådana sånger) Hela skivan har suverän intoning och romantiken flödar friskt på av svarta ballader med tända ljuslågor i fönstren, ljus som leder min själ rätt på färden mot slottet. Prinsessan väntar ivrigt på barden skall ankomma på natten. Giant Sand gör förtjusande musik som behagar med apostrofer och gåtfulla låtar insvepta i dimmornas mantlar. Howe Gelb preciserar sina sånger och sjunger dem med en stark mörk innerlig manlig röst. Så låter ett levande konstverk som en människa med blod, kropp och livfullhet har åstadkommit med skönare stämmor än vad gemene man kan tänka sig. Ett imponerande mästerverk från Howe Gelbs låtskrivarpenna.

Musik

Bo Kaspers Orkester — 8 & Viktoria Tolstoy — My Russian Soul

Brian Wilson — That Lucky Old Sun

Calexico — Carried to Dust & Giant Sand — proVISIONS

Daniel Johnston — indievärldens kultikon

Dimension Zero — He Who Shall Not Bleed & The Haunted — Versus

Dungen — 4; Mogwai — The Hawk Is Howling; Mercury Rev — Snowflake Midnight & Vetiver — Things of the Past

Gary Moore — Bad for You Baby

Glasvegas — Glasvegas & Death Vessel — Nothing Is Precious Enough for Us

Jackson Browne — Time the Conqueror

Jenny Lewis — Acid Tongue

Kings of Leon — Only by the Night

Korta musikrecensioner XLIII

Lambchop — OH (ohio)

Motörhead — Motörizer (Dr. Indie)

Motörhead — Motörizer (Dr. Rock)

Ne-Yo — Year of the Gentleman & Nelly — Brass Knuckles

Nine Inch Nails — The Slip

Nordpolen — På Nordpolen & Hello Saferide — More Modern Short Stories from Hello Saferide

P. F. Sloan — Here’s Where I Belong: The Best of the Dunhill Years 1965–1967

Poisonblack — A Dead Heavy Day & Zebrahead — Phoenix

Scars on Broadway — Scars on Broadway

Soulfly — Conquer

Strangers in Wonderland — Shadow

The Haunted — Versus

Tv on the Radio — Dear Science

Volbeat — Guitar Gangsters & Cadillac Blood (Miss Vampyria)