Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Indie

Daniel Johnston — indievärldens kultikon

Daniel Johnston.Han var länge musikens doldis som hade mentala problem väldigt länge men som ändå spelade in sin musik på vanliga kassettband i slutet av 70-talet. Det var nog bara den närmaste bekantskapkretsen som först uppmärksammade hans underfundiga amatörmässiga låtar med dåligt pianospel. Men ändå var Daniel Johnston född 1961 en kille som fick samma status som en jobbig artist liksom andra erkända instabila artister såsom Roky Erickson, Brian Wilson och den numera avlidna Sidney Barrett från Pink Floyd. Daniel Johnston var länge en doldis tills MTV gjorde ett program om hans musik i mitten av 80-talet. Då plötsligt blev doldisen en ikon för den alternativa rockvärlden. Sonic Youth, Butthole Surfers och Nirvanas Curt Cobain hade alla sin kärlek till Daniel Johnstons hemmasnickrade kassetter. Plötsligt fick han göra skivor. Men själv kände jag inte till hans existens förrän jag såg att Curt Cobain hade en t-shirts med hans namn på. Men det skulle ändå dröja fram till slutet av 1999 då jag fick en del låtar av en vän med Daniel Johnston.

Det var när hans namn blev ett märkligt fenomen inom indie och alternativa musikvärlden som många ville turnera med en av rockens trubbigaste figurer. Särskilt relevant blev det när spelade Jad Fair från Half Japanese och Butthole Surfers egen guru Paul Leary blev medmusikanter tillsammans med Daniel Johnston. De som sett Daniel Johnston live vet att hans konserter kunde bli lite hipp som happ på grund av hans sinnesjukdom. Men Daniel Johnston kunde konsten att ändå ro i land sina inspelningar och klarade av att ge konserter. När jag själv fick chansen att lyssna på ep-skivor, kassetter, cd och singlar av diverse slag — så formades bilden av ett geni på att låta klumpiga inspelningar och vansinniga utflykter bli en del av hans galna musikaliska arv, då blir han den mest spännande artisten jag vet. Roky Ericksons like skulle jag vilja påstå.

Musik

Bo Kaspers Orkester — 8 & Viktoria Tolstoy — My Russian Soul

Brian Wilson — That Lucky Old Sun

Calexico — Carried to Dust & Giant Sand — proVISIONS

Daniel Johnston — indievärldens kultikon

Dimension Zero — He Who Shall Not Bleed & The Haunted — Versus

Dungen — 4; Mogwai — The Hawk Is Howling; Mercury Rev — Snowflake Midnight & Vetiver — Things of the Past

Gary Moore — Bad for You Baby

Glasvegas — Glasvegas & Death Vessel — Nothing Is Precious Enough for Us

Jackson Browne — Time the Conqueror

Jenny Lewis — Acid Tongue

Kings of Leon — Only by the Night

Korta musikrecensioner XLIII

Lambchop — OH (ohio)

Motörhead — Motörizer (Dr. Indie)

Motörhead — Motörizer (Dr. Rock)

Ne-Yo — Year of the Gentleman & Nelly — Brass Knuckles

Nine Inch Nails — The Slip

Nordpolen — På Nordpolen & Hello Saferide — More Modern Short Stories from Hello Saferide

P. F. Sloan — Here’s Where I Belong: The Best of the Dunhill Years 1965–1967

Poisonblack — A Dead Heavy Day & Zebrahead — Phoenix

Scars on Broadway — Scars on Broadway

Soulfly — Conquer

Strangers in Wonderland — Shadow

The Haunted — Versus

Tv on the Radio — Dear Science

Volbeat — Guitar Gangsters & Cadillac Blood (Miss Vampyria)