Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Hårdrockspecial

Korta hårdrocksrecensioner

Metalium — Incubus Chapter VII

Metalium — Incubus Chapter VII.Det här bandet består av Chris Caffery (Savatage +soloskivor) och Mike Terrana som erbjuder speedmetal och stora doser av heavy metal. En del vill nog deklarera att deras musik är renodlad powermetal. Men det är relativt mäktig metal som håller bättre än Chris Cafferys soloalster eller Savatages verk. Det är snarare mäktig och stark material som de båda spelar och sjunger utan att skämmas. Jag måste tillstå att Metalium har sedan debuten 1999 gjort en hederlig metallisk tjänst som kan rubba min världsbild, åtminstone för stunden. Enda nackdelen är att musiken kan bli för monoton och låter blir svåra att separera. Men den håller i längden trots min enda invändning.

Se för övrigt Dr. Rocks och Dr. Indies olika recensioner på Chris Cafferys soloplattor — Chris Caffery — Faces | Chris Caffery — Pins and Needles

Trivium — Shogun

Trivium — Shogun.I England var man lite överspänd och vill så gärna se 2000-talets nya hopp inom trashen vara Trivium. Men själv tycker jag att deras låtar är lite för episka och lite lagom okej med små doser av blytunga riffs men knappast spektakulära utan bara lite sådär okej. Så nej Trivium är inte nästa Metallica utan når väl till fotknölen. Fast det bästa spåret är titellåten Shogun på minst 12 minuters längd. Episk trashmetal är vad det är. Men utan någon direkt länk till klassikerna inom genren.

Gojira — The Way of All Flesh

Gojira — The Way of All Flesh.Tänk er ett franskt band som är politisk korrekt och spelar in låtar om planetens framtid och har en grön ekologisk politisk vision. Magstarkt och dumt kanske de flesta metalheads tycker. Tvärtom det är det mest vågade jag hört inom den tyngre metalgenren. Gojiras nya skiva innehåller både blackmetal med deathmetalinslag. Men det blommar ut och är verkligen bra. Bandet skjuter av ett tungt artilleri mot människans behandling av vår jord och hur vi förvaltar vår vackra blåa planet. Ett utmärkt band med bra texter att tillhandahålla till övriga världen.

Se senaste numret av Close Up där intervjuade min favoritskribent Jonn Jeppsson Gojira angående deras nya alster.

Cradle of Filth — Goodspeed of the Devil’s Thunder

Cradle of Filth.Bandet fortsätter sina vällustiga vandringar i dödsångestens trädgårdar och harvar på med sin symfoniska blackmetal. En kvinnlig vän röst fyller ut några låtar för att sedan mest tar över av en mörk sångstämma tillhörande Dani Filth. Men efter flera sånger blir deras estetiska musik enerverande tom och trött, men klichéer stapplade på varandra. Cradle Of Filth är ett band som drar sina låtar åt ett litet lagom mörkt håll men saknar något med styrka att backa upp sin musik med. En blek saga från grottans inre utan att kunna skrämmas, gadden faller bort.

Unearth — The March

Många börjar yra om band som Lamb Of God eller The Black Dahlia Murder när det skall tycka till om Unearth. Själv älskar jag deras nya skiva med den här vassa aggressiva hardcorestuket i Agnostic Fronts anda. Men det är lika mycket deathmetal som något annat jämföra med. Arg röst och halvt om vrålande bister känsla i Trevor Phipps röst. En stark vokalist som skulle platsa i Hüsker Du eller Fugazi; sådant gör min tankevärld så mycket vackrare. Unearth är bland det bästa jag hört på många år.

Ammotrack — Ammotrack

Ammotrack.Slå ihop ett par killar som gärna mixar klassisk hårdrock med garagerock så vips har vi en klon till The Hellacopters fast de lutar mera åt Dank Jones hårdrock. Oemotståndligt och det är grabbrock som går ut på att sätta på brudar i mängder. Jag älskar det här för det svänger grymt bra.

Artas — The Healing

Artas — The Healing.Mums Österrikes nya trashhopp stavas Artas och deras debutplatta släpps i år — och vilken debutplatta måste jag säga. Den knäcker allt motstånd, river muren, bräcker helvetets demoner med fulländad trashmetal. Så borde nästan alla låtar i världen få vara. Svängremmen är intakt och livet börjar på allvar då jag vandrar omkring med ett ösigt thrasmetalgäng som klår det mesta av i dag.

Sonata Arctica — Deliverance

Finska powermetalbandet Sonata Arctica släpper ett nytt trist album som är alltför lättuggad för min smak medan redaktionens Dr. Rock nästan får ståfräs vid tanken på bandets episka gitarrbaserade powermetalmedaljonger de hänger på folket runt halsen. Sonata Arctica kan jag verkligen stå över för det finns inget mera tråkigare än lättsam metal som man kan säga att p4 kan spela utan att skrämma iväg de snälla tanterna.

Sonata Arctica — Winterheart’s Guild | Konsert — Ride the Sky; Epica & Sonata Arctica

The Forensic — The Becoming

The Forensic — The Becoming.Blackmetal och deathmetal i ett enda parti och mörkret blir demonisk; plötsligt slänger bandet ihop mörka bra spår med ilskna vrål. Musiken är suverän och träffar hela tiden rätt med sina attacker vilket gör att inget på skivan står still — allting är i rörelse. En psykopatisk känsla lägrar sig över deras blastbeat och sången diggar jag verkligen. Ännu ett band att lägga till mina favoriter.

Tragedian — Dreamscape

Titta det snöar där ute och titta vad vi får hitskickat till vår redaktion? Jovisst ännu ett eländigt gitarronanerande powermetalband som faktiskt erkänner att det är Yngve Malmsteens Rising Force som influerad bandet i fråga. Kan inte powerbandmetalgängen söka nya fåror. Det här är bara för skittrist musik. Jag misstänker starkt att det bara kan vara redaktionens egen Dr. Rock som går igång på sådant elände. Det finns faktiskt bra powermetalband. Men Tragedian tillhör definitivt inte den tappra skaran.

Aggressive Chill — Aggressive Chill

Aggressive Chill — Aggressive Chill.Ny svensk helvetesmetal som släpper sitt första album och det är alldeles bra nysvetsat musik. Jag skulle vilja kalla det för heavy metal med trashmetal inbakad i en grungenerv. En bra sångare förgyller alstret och man kan ana ett tyngre Soundgarden i möjligaste mening. Man hamrr och slår virveln åt skogen. Men svänget och metallen är strålande frisk. Jag är fullständigt knäckt av deras musik. Bra som fan helt enkelt.

Within Temptations — Black Symphony

Två cd-skivor med stor pampig orkester och operasång inspelad live på en konsert blir för mastigt för min smak. Jag tycker att skivan ger ingenting utan att man vill visa hur vackert sångerskan sjunger. Hollands storheter Within Temptations brukar jag gillar men nu blir det mest folkloristisk musik i samma stil Clannad med Enya i spetsen. En metalisk version av operarock. Visst är det smått vackert. Men jag har redan tröttnad på skivorna. Det är en totalt onödig inspelning för enbart hardcorefansen. Vi övriga lägger av att lyssna på den efter ett par låtar.

Lars Eric Mattsson — Dream Child

Lars Eric Mattsson — Dream Child.Så till sist bland mina hårdrockrecensioner har vi kommit fram till gitarristen Lars Eric Mattsson med en tradition långt tillbaka till 80-talets hårdrockscen. Melodisk progressiv stentråkig metal är vad vi får av den här killen. Jag kan inte tänka med någon vedervärdigare skiva än den här skräphögen. Vacker kvinnoröst och en tom malande gitarr; det verkar vara höjden av Lars Eric Mattssons spel. En fegare skiva har jag nästan inte lyssnat på. Dr. Rock skulle nog gå ned på knäna av bara ren lycka av att höra att killen upptäcktes 1985 av producenten Mike Varney. En hejare på att lansera Yngve Malmsteen och Marty Friedman. Ja ni ser varför Dr. Rock skulle ramla ihop av ren lycka. Gitarrbaserad power metal är Dr. Rocks favoritvin.

Musik

Bo Kaspers Orkester — 8 & Viktoria Tolstoy — My Russian Soul

Brian Wilson — That Lucky Old Sun

Calexico — Carried to Dust & Giant Sand — proVISIONS

Daniel Johnston — indievärldens kultikon

Dimension Zero — He Who Shall Not Bleed & The Haunted — Versus

Dungen — 4; Mogwai — The Hawk Is Howling; Mercury Rev — Snowflake Midnight & Vetiver — Things of the Past

Gary Moore — Bad for You Baby

Glasvegas — Glasvegas & Death Vessel — Nothing Is Precious Enough for Us

Jackson Browne — Time the Conqueror

Jenny Lewis — Acid Tongue

Kings of Leon — Only by the Night

Korta musikrecensioner XLIII

Lambchop — OH (ohio)

Motörhead — Motörizer (Dr. Indie)

Motörhead — Motörizer (Dr. Rock)

Ne-Yo — Year of the Gentleman & Nelly — Brass Knuckles

Nine Inch Nails — The Slip

Nordpolen — På Nordpolen & Hello Saferide — More Modern Short Stories from Hello Saferide

P. F. Sloan — Here’s Where I Belong: The Best of the Dunhill Years 1965–1967

Poisonblack — A Dead Heavy Day & Zebrahead — Phoenix

Scars on Broadway — Scars on Broadway

Soulfly — Conquer

Strangers in Wonderland — Shadow

The Haunted — Versus

Tv on the Radio — Dear Science

Volbeat — Guitar Gangsters & Cadillac Blood (Miss Vampyria)