Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Roman

Carsten Jensen — Vi, de drunknade

Bonniers 2008

Carsten Jensen.Årets mest episka danska roman är resenären och författaren Carsten Jensen som kan som få förmå att skapa en fascinerande krönika om havet och sjömännens värld under 1800-talet. Berättelsen om sjöstaden Marstal och dess invånare centraliseras via tre manliga människoöden som har det gemensamma att de handlar om havet och kriget. Det är sjömännens värld och kvinnorna som är hemma och undrar om deras män skall överleva havet. Först har vi Laurids och hans familj. Han går till havs och blir sjöman i det korta kriget mellan Tyskland och Danmark som skedde 1848, samma år som Europa drabbades av politiska uppror och Marx & Engel skrev Kommunistiska manifestet. Laurids överlever ett krigsskepp som sprängs i luften. Han firas som hjälte efter några månaders fångenskap i Tyska arméns försorg. Han går till sjön igen och försvinner bort från familjen. Hans yngste son Albert växer upp och misshandlas av den fruktansvärde läraren. Barnen hatar läraren. Men Albert växer upp och går till sjöss. Han blir borta i många år och åker världen runt. Han finner sin försvunne far men återvände besviket hemåt igen. Han blir vid ålderns höst skeppsredare och får se första världskrigets fasa. Han träffar änkan Klara Friis som har en son, Knud Erik. Den sonen går också till sjöss och får uppleva andra världskrigets djävulska andedräkt, därför han blir kapten på ett ångfartyg som går i konvoj. Hans skepp hotas hela tiden av tyska ubåtar.

Det är grunden till en märklig och flytande rapp berättat historia som låter historiens vidslag flaxa över en grym och orättvis värld, där kampen för överlevnad, fysisk likväl som psykisk. Romanen är en tidstypisk stor bok som på mer än 700 sidor får fram stora härliga starka karaktärer röra sig i välkända miljöer som ändå känns avlägsna på grund av att tiden förändrar landskap och geografiska platser. Carsten Jensen kan man säga ha skrivit den största överraskningen i år när det gäller beprövade berättarbegrepp och litterära kvalificerade episka situationer. Det är en roman som tar fram realismen men ändå behåller fantasins fantasmagori intakt. Naturligtvis kan vi jämföra hans roman med den latinamerikanska litterära snillenas magiska realism, där myterna bor granne med verkligheten — de möts, stöts, stöps till en charmig tragedi över mänskligheten fromma och beklagliga livsvillkor på den värld vi är tillsatta att leva tillsammans på.

Till slut kan jag övertyga läsarna om att boken är ett konstnärligt verk som vi kan säga utgöra nobelpris i framtiden.