Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Essä

Bengt Anderberg i salig åminnelse

Bengt Anderberg.Lustigt att ingen skribent orkade med att skriva en större artikel om den hedniska spränglärda Bibelkritiska Bengt Anderberg när han nyligen avled. Jag tycker att det är förbannad trist på grund av hans romaner sedan 40-talet är märkliga och smått parodiska. Han verkar driva kärleksfullt med sina karaktärer i sina romaner och det blir därför lekfulla målande porträtt av verkligheten. Hans märkliga roman Kain som utgavs av Bonniers 1948 är en dystopisk roman om ett krig — vilket krig det handlar om vet jag inte men det är tydligen ett modernt krig; det kan vara en symbolisk berättelse om omoralen i krigshandlingar som de andra världskriget innehöll av förintelse av människor.

Romanen har en desertör i huvudrollen som begått ett dubbelmord under sin flykt undan krigets vedervärdiga tröttsamma krig. Han flyr och försöker gömma sig i skogar och utbrända mindre städer. Han möter en ung flicka som han vandrar tillsammans med. Det är en ramberättelse som också har insprängda berättelser om en författares vedermödor. Det är en växelsång som överglappar varandra men förstärker berättelserna på ett nödvändigt sätt som är beroende av varandra. Man kan nästan säga att Kain är en roman som förenar flera parallella skenberättelser till en sammanhängande historia där ingen intrig kan vara utan den andra delen. Han skriver en skicklig och tjänstefull antikrigsroman som töjer på krigets vansinne genom att slå sönder krigets meningslösa retoriska virvlar genom att se igenom, skärskåda det tragiska i krigets mekanismer.

Men Bengt Anderberg skrev även mera jordnära romaner under 40-talet som min favoritbok från 1946, den om sjömannen Nisse — Nisse Bortom. Den har de små människorna i ramhandlingens fokus. Ett lapptäcke överkörd av småtjuvar, alkoholiserade kvinnor, dryga människor men det är de mindre bemedlade som får sin egen röst i kollektiv form liksom i subjektiva personliga rörelsemönster.

Det som jag aldrig tänkt på är vilken naturlyriker Bengt Anderberg kan vara. Hans bok Fritt efter naturen är ett bra exempel på hur Bengt Anderberg börjar förena vår natur med lärda utsvävningar i diverse ämnen; men allting hänger ihop i hans aforismer och små essäer. Jag är även djupt förälskad i Bengt Anderbergs två böcker Under molnen och En förtrollad värld för att han bildar en frihetsfond i en obildad epok. Här finns humanism och skeptisk kärleksfull Bibelkritik sammanförd briljant på ett nyckfullt fast intellektuellt redigt påseende. Båda böcker är något av Bengt Anderbergs signum. De väl utförda studierna men ändå fångar han upp sina ämnen och koncentrerar sig på de intelligenta resonemang han för i land.

Jag läser Bengt Anderbergs roman Amorina som är en storsatsning från 1999, en roman där sexualiteten är ständigt närvaren i hans berättelser. Jag måste påpeka att sexualiteten är de mest relevanta dragen i hans böcker — för det var på sätt han väckte upp ett slumrande Sverige där man förfasades över frispråkligheten i hans böcker. Just denna erotik ligger som ett raster över hans författarskap; blir reliefen man kan mäta alla hans böcker med. Han tecknar de mänskliga begären utan att skämmas för sig.

Det är en författare som jag tycker varje man och kvinna borde läsa för att få något roligt att upptäcka som kan göra livet mera uthärdligt.

Han blev 88 år gammal.

R.I.P. önskar Dr. indie med redaktion.