Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Bluesrock/Hårdrock

AC/DC — Black Ice

AC/DC — Black Ice.AC/DC är ute med en ny platta, och det var ju inte igår, närmare bestämt åtta år sedan sist. Så liksom med Metallicas skiva så var AC/DCs skiva efterlängtad. Men AC/DC anlitar ju en skicklig producent, Brendan O’ Brien, så det låter 2000 tal. Eller som AC/DC alltid har låtit. I.a.f sedan Back to Black albumet.

Man slipper det hemska stenkakeljudet som florerar på Metallicas senaste skiva. Här finns det rymd, och ljudet flödar fritt med breda ljudspektra. Trummorna låter trummor och inte som när man lirar trummor på Gevalias gamla hederliga kaffeburkar.

AC/DC är ju ett band som skulle kunna turnera i ett flertal år med sina gamla klassiker, och spela för utsålda hus utan problem. Men de väljer att släppa en ny skiva, all heder till dem. Hur låter den då?

Man känner sig genast hemtam och luftguran plockas genast fram, varför ändra på ett vinnande koncept. Från första riffet i Rock ’n’ Roll Train till sista anslaget i Black Ice så är det fullt AC/DC ös. Fast i spår fyra ”Anything Goes” får jag väldiga John Fogerty vibbar, låten är väldigt poppig, medryckande och tillhör faktiskt en av de bästa låtarna på plattan, för den är så oAC/DC’isk. Plattan innehåller väl inte precis några låtar som kommer att bli odödliga hits som ”TNT” eller ”Highway to Hell” men helhetsintrycket blir ändå helt O.K. Gillar du AC/DC spring och köp, nästa platta vet man ju inte när den kommer.

Jag ger den € € € +

Biljetterna till deras konserter i Stockholm till våren såldes slut på 11 minuter, och Blaskanredaktionen blev utan biljetter, stor sorg.