Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Politisk bok

Peter Bratt — Med rent uppsåt

Peter Bratt.Det finns en otäck känsla av att maktens parti, den statsbärande socialdemokratin till slut hade växt ihop med makten — det maktkritiska partiet hade till slut bara börjat förvalta makten istället för att självkritiskt kritiserad maktens i sig själv. Denna panik för partisplittring och konkurrens från dåvarande kommunistpartiet gjorde att socialdemokratins inre kärna började redan under 40-talet registrera kommunister inom fackföreningsrörelsen, Tage Erlander anställde Thede Palm som militära underrättelsetjänstens chef. Men partiet byggde sakta upp en egen spioncentral som kallades för Informationsbyrån — i folkmun kallad för IB. Olof Palme med förflutet inom den militära underrättelsetjänsten föreslog sin egen skolkamrat Birger Elmér som chef för IB. Från början var det ett nätverk av trogna socialdemokratiska LO-ombudsmän som spionerade på sina egna kamrater för att finna kommunister inom leden. Men snart övergick IB med att registrera även kritiska arbetares åsikter om den centralisering som skedde inom fackföreningsrörelsen. All opposition inom arbetarrörelsen måste stävjas. IB började under åren begå brott, inbrott, olaglig avlyssning, infiltrering av radikala rörelser. IB bakades in inom den militära underrättelsetjänsten. IB fanns inte officiellt. Utan pengarna kom från finansministerns eget kansli och kanaliserades genom bulvanbolag som inte skulle kunna spåras. IB kunde göra vad de ville. Det var den händelsen när denna organisation avslöjades som vi alla kunde bli varse de olagliga skumrasktaffärer som påbörjades med IB och fick sitt tragiska avslut efter Palmesmordets märkliga Ebbe Carlsson-affär. Socialdemokratiska etablissemanget gjorde allt för att stoppa alla under sökningar kring sina grundlagsvidriga affärer.

Jan Guillou och Peter Bratt.Peter Bratt som kom från en rik borglig familj där farfar var den legendariska grundläggaren av statliga vin och spritmonopolet och motbokens införande i Sverige — Ivar Bratt. Fadern var SAF-direktören Lennart Bratt. Det handlar om en familj där sonen Peter Bratt blev duktig i skolan men ändå hamnade stundtals i strid med sin fader. Peters systrar gifte sig med outsiders från USA och Sverige. Man kan lugnt säga att Peter Bratt är killen som växte upp i en högborglig familj och blev till slut en vänsteraktivist som skrev modern svensk historia.

Det som jag finner intressant är hur Peter Bratt kämpade med dålig självförtroende i många fall under sitt liv. Hans moraliska perspektiv satte folket i centrum och det äckliga är hur han flera gånger ville avslöja makten och socialdemokratins propaganda i samhället, den fristående journalistiken censurerade sig själva stundtals därför att man inte ville stöta sig med makten helt enkelt. Peter Bratt började först som bokredaktör på 60-talet på både Bonniers och Gidlunds förlag. Via den kom han till statliga televisionen och enhet som hette kallades för TRU. Det var ett utbildningsprojekt som hade egna samarbeten med LO och socialdemokratin. När Peter Bratt ville göra kritiska dokumentärer om LO’s centralisering och den demokratiska underskott som arbetarna upplevde när deras klubbar och avdelningar blev storavdelningar. Avståndet mellan arbetare och fackligt ombud blev sämre. Men LO’s styrelse blev mäkta upprörd över Peter Bratts reportage så att han avyttrades mer eller mindre. Fast snart kom hans tid då en god barndomsvän och lumparkompis från armén tolkskola, Håkan Isacson, en man med tung moral avslöjade över några öl att han arbetade med hemlig militärunderrättelsetjänst där Birger Elmér var chef. Håkan Isacson berättar för en alltmera häpen Peter Bratt som då inte hade något arbete — om inbrott på östeuropeiska institutioner i Stockholm, infiltrering av vänsterrörelser, olaglig avlyssning och registrering av vänstermänniskor. Grundlagsvidriga brott mot folket var socialdemokraternas hemliga del i spelet om den politiska makten. Ingen opposition mot sossarna ville de veta av. Peter Bratt hade via sina kontakter med Jan Stolpe fått en sorts anställning som frilansare på Jan Myrdals tidskrift Folket i Bild Kulturfront. Det var där han blev vän med Jan Guillou. Snart började Peter Bratt forska i Håkans berättelse. Det blir artiklar och en bok om IB. När boken släpps börjar militären, sossarna och underättelsetjänsten sina dementimaskiner. Det slutar med att både Jan Guillou och Peter Bratt blir åtalad i en bedrövlig politisk rättegång för spioneri. Peter Bratt vägrar senare att överklaga fängelsedomen och Jan Guillou tar den fajten. Jan Myrdals tidskrift anser att även Peter Bratt borde vara en sann martyr för kampens sak.

Peter Bratt kommer ut ur fängelset och skriver en bok om upplevelserna. Han upplever senare innan han hoppar av Folket i Bild kulturfront att tidningens kamp mot censur inte gällde deras egen tidskrift. Konstnären Lars Hillersberg gör ett nidporträtt på Myrdal och den vägrade tidskriften att publicera. Det gjorde att Peter Bratt till slut bröt med tidskriften.

Jan Guillou och Bratt gick varsin egen väg efter IB-affären. Peter Bratt började på DN där han blev inblandad i avslöjandet av hur flera politiker utnyttjade unga prostituerade flickor. En bordellmamma som dessutom hade polska underrättelsetjänsten intresse av samma bordell. Leif G.W Persson som var sakkunnig åt rikspolischefen Carl Persson hade ett pm där det avslöjades att socialdemokratiska justitieministern Lennart Geijer var kund där. Peter Bratt och Leif G.W. Persson var kompisar och det var där historien började. Sossarnas dementimaskin gick igång och Peter Bratt råkade ännu en gång ut för hur Sveriges statsminister öppet ljög om sin ministers medverkan. Idag vet vi att Lennart Geijer var skyldig till beskyllningen.

Peter Bratt är en känslig man som hade dålig självförtroende i vissa tillfällen och hans alkoholism blev alltmera störande för sin familj och sin omgivning, Han skriver om de behagliga sidorna liksom om allting som upplevdes som jobbigt. Det är en suverän och avslöjande bok som jag måste rekommendera alla som är intresserad av vår svenska samtida historik.

På denna länk finns det en intervju med Peter Bratt — FORES-intervju: Peter Bratt om IB och FRA | Fores

Musik

B. B. King — One Kind Favor & Seasick Steve — I Started Out with Nothin’ and I Still Got Most of It Left

Blackmore’s Night — Secret Voyage

Brian Eno & David Byrne — Everything That Happen Will Happen Today

Britney Spears — Circus & Akon — Freedom

Division of Laura Lee — Violence Is Timeless

DragonForce — Ultra Beatdown (Miss Vampyria)

Eagles of Death Metal — Heart On (Miss Vampyria)

Edguy — Tinnitus Sanctus

Frida Hyvönen — Silence Is Wild & Anna Ternheim — Leaving on a Mayday

Girlschool — Legacy & T.N.T. — Atlantis

Grand Magus — Iron Will

Guns N’ Roses — Chinese Democracy

Jonathan Richman — Because Her Beauty Is Raw and Wild

Korta metalrecensioner

Korta musikrecensioner XLV

Lindsey Buckingham — Gift of Screws

Ludacris — Theater of the Mind

John McLaughlin — Industrial Zen; Jonas Kullhammar Quartet — Son of a Drummer & Djeli Moussa Diawara & Bob Brozman — Ocean Blues: From Africa to Hawaii

Musikkommentarer X

Pain — Cynic Paradise (Miss Vampyria)

Per Gessle — Party Crasher

Psapp — The Camel’s Back

Queen + Paul Rodgers — The Cosmos Rocks

The Bronx — The Bronx; D.O.A. — Northern Avenger; Bloodshot — Murder the World & Khold — Hundre år gammal

The Decemberists — Always the Bridesmaid: A Singles Series

The Fireman (Paul McCartney) — The Electric Arguments

The Soundtrack of Our Lives — Communion

Timbuktu — En High 5 & 1 Falafel

Ulf Lundell — Omaha

Vic Chesnutt, Elf Power and The Amorphous Strums — Dark Developments

Vivian Girls — Vivian Girls