Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

Bidragsberoende bossar

Krisens iskalla grepp griper nu vilt omkring sig. Från än det ena hållet och än det andra kommer krisrapport efter krisrapport som i vissa fall talar om hur företag står på ruinens brant. Med dessa rapporter kommer oron för den egna framtiden, de egna jobben och den egna ekonomin för de enskilda anställda som redan har, eller kommer att drabbas av de varsel som oundvikligen kommer i kölvattnet på dessa rapporter.

Inom vissa sektorer, till exempel fordonsindustrin, som debatteras hett i dessa dagar med Volvos och Saabs respektive trångmål som nu drabbar de båda tillverkarna med full kraft, beror krisen helt enkelt på att dessa dels inte tillverkar bilar någon vill köpa och dels på att deras ägare har tagit klantiga beslut som nu drabbar också dessa. Det är alltså en kris som i många stycken bara kan skyllas på Volvo och Saabs ledningar eller på de ägare som från USA dirigerat två märken de inte förstått sig på eller behandlat styvmoderligt och därmed tagit fel beslut som nu får konsekvenser. Det är helt enkelt en bunt amatörer som satts att administrera stora välkända märken som i många fall är världsomspännande. Ett system som gått bra så länge allt har varit frid och fröjd, det är det inte längre och detta måste få konsekvenser. Chefernas bisarra ersättningar måste regleras och anpassas till den verklighet också dessa lever i även om de i vissa fall inte tror det att döma av de vidlyftiga ersättningar dessa kunnat kvitterat ut, lönerna och ersättningarna måste på ett helt nytt sätt spegla den ekonomiska verklighet de företag lever i som de är satta att administrera osv. Men det är nu falsksången blir alltmer uppenbar för i varje fall mig.

Samma idioter som tidigare har kört företagen i botten med sitt kortsiktiga tänkande, står nu i kö för att se till att vi skattebetalarna blir de som ska rädda dessa havererade jättar. De vill alltså ha skattebidrag som är tänkta att gå till utbildning och omsorg, för att se till att spåren efter deras klantighet sopas igen. En mycket märklig tanke om ni frågar mig. Överallt i världen samlas nu köerna för denna bisarra dans kring skattepengarna och politikerna har ofta inget val eftersom det i slutänden handlar om arbetstillfällen för den egna befolkningen.

Också i Sverige har dessa tendenser börjat synas, där framför allt Saab och Volvo nu alltså krisar ordentligt och därför i det tysta för samtal med regering och övriga politiska etablissemang. Ett företag som har upp till elva år gamla modeller där marknaden kräver nya och ett annat som har för stora och törstiga modeller där marknaden kräver bränslesnåla bilar, vill alltså att deras misstag ska kosta svenska skattebetalare miljardbelopp. För att göra saker än värre står nu de ägare som stod bakom dem och som tagit hem Saabs och Volvos vinster i goda tider för att täcka sina egna förluster och tvår nu sina händer inför den amerikanska kongressen och lovar att göra sig av med dessa i stället för att ta sitt ansvar. En svindlande tanke såväl som en fullständigt upp och nervänd logik som får tanken att riktigt gå i spinn. Men när dansen kring köttgrytorna är som ystrast, tävlar väl samma danspartners om att gå som längst i sin totala cynism för att blidka hemmaopinionen och de egna politikerna som bara ser egna intressen men glömmer andras antar jag.

Denna politiska form av lokalpatriotism vars enda syfte för övrigt är att tillfredsställa en både skrämd och oroad hemmaopinion, drabbar också oss här i Sverige. För i detta land har vi dessvärre drabbats av en politisk kraft vars ansvar för skattepengar och hur dessa har och ska användas inte har visat sig ha någon större bärkraft vare sig nu eller då. Samma politiska kraft har istället utmärkt sig för att ha kastat pengarna omkring sig vilt omkring sig både till nytta men alltför ofta till onytta också. Socialdemokratin är dess namn och deras strategi i krisens spår går ju inte att ta miste på, svensken ska inte bara ställa upp med skattepengar utan ska för många år framåt äga och täcka de förluster dessa företag oundvikligen kommer att göra i framtiden kanske till och med för lång tid framöver. Kostnaden för skattebetalarna kommer uppgå till hundratals miljarder vilket inte bekymrar vare sig Mona Lasse eller Vanja som efter höstens fadäser gjort gemensam front igen. Att den politiska vilden i LO-borgen stämmer upp i samma kör är inte alls förvånande, hon har ju visat hur långt från verkligheten hon står i fråga efter fråga den senaste tiden.

Nej, regeringen gör helt rätt. Underhandsdiskussioner med de inblandade parterna med bestämda åsikter om att bidrag och ägande är helt uteslutna som lösningar är det enda språket dessa takeosaurs inom industrin förstår. Lån till ränta är en lösning, statliga garantier en annan. Kanske kan regeringen förmedla kontakter till nya ägare som en lösning, ingen av dessa lösningar är uteslutna och är mer fruktsamma än de förslag som kommer från vänsterhåll och som jag själv ser som i det närmaste skamliga. Som vanligt sitter Socialdemokratin alltför mycket fast i gammalt tänkande när de tror att skattepengar ska användas till de förslag de lagt fram. Deras starka bindning till storkapitalet spökar säkert också till det.

Vänsterrepressentanter och anhängare frågar sig naturligtvis hur man kan vara så hjärtlös så att man förordar dessa lösningar. Jag skulle dock vilja vända på deras resonemang och fråga dessa om det inte är ni som är hjärtlösa. Här betalar folk för att få vård utbildnig och omsorg och det dom får i er värld är att betala pengar till en bunt misslyckade kapitalister som dessutom sysslar med känslomässig utpressning av ett helt lands befolkning. Är det dessutom inte mer hjärtlöst att som svensk vänster säga att de är för den lilla människan och att man vill värna och skydda dessa mot hemska krafter som till exempel kapitalister, för att i nästa ögonblick skänka pengar och på alla tänkbara sätt visa att man inte alls är för den lilla människan. Är det inte ännu mycket mer känslokallt att hävda att svenskarna ska äga två företag som står på ruinens brant som Volvo och Saab faktiskt är. För tänk efter för en stund, det räcker troligen inte med att pumpa in x antal skattekronor så är allt frid och fröjd. Nej, det kommer att krävas ett långsiktigt ägande, kanske så långt som upp till tio år, där vi hela tiden riskerar att nya lik dyker upp ur garderoben och där skattebetalarna därmed kommer att bli skyldiga att betala så att vård och omsorg får spela andrafiolen för en lång tid framöver. Förutom detta har staten tidigare visat i sosseregi hur usel ägare man är, där företagen bara har förvandlats till mjölkkossor som man kunnat använda till att lova nya reformer, guld och gröna skogar. De som betalat för dessa vidlyftiga excesser har alltid varit medborgarna. Det har historiskt sett alltså inte räckt med att vi har haft världens högsta skatter, nej vi ska och har varit tvungna att betala profit till statliga företag som betett sig värre än hjärtlösa kapitalister. Vattenfall har varit ett sådant exempel där företaget har varit prisledande för att dra in pengar till statskassan så att sossarna har kunnat förse ett lands trygghetsknarkande befolkning med det de vill ha — mer trygghetsreformer.

Därför gör regeringen rätt när den tvärvägrar att diskutera ägand av två företag som begått så många dumheter som Volvo och Saab. Statliga lånegarantier, statliga lån, förmedlande av kontakter som kan leda till nya köpare — allt det där säger både jag och regeringen ja till, men ägande eller att blint pumpa in pengar som vänstern vill kan de glömma.

Den bistraste av sanningar av sanningar som har avslöjats av hela denna diskussion är att svensk vänster med sossarna i spetsen, än en gång har avslöjat att deras rätta uppdragsgivare inte är småfolket utan storkapitalet. De är också helt beredda på att köra landets finanser i diket och de vill definitivt fördjupa den kris som nu börjar torna upp sig. Anvarsfullt är inte ordet som Socialdemokratin eller deras samarbetspartier ska använda. Dessutom visar de att den linje som framför allt Mona Sahlin gjort sig till språkrör för, om att sossarna måste visa omtänkande och förändring är just bara snack. De förslag man kommer med är nämligen som ett eko av betydligt mer rakikala och därmed vänstersjukdomsdrabbade tider som 70-talet. Låt oss slippa dessa tongångar i framtiden och låt oss slippa höra dessa falska profeter ge utlopp för sina förvrängda idéer och tankegångar.

Dr. Da Capo

Musik

B. B. King — One Kind Favor & Seasick Steve — I Started Out with Nothin’ and I Still Got Most of It Left

Blackmore’s Night — Secret Voyage

Brian Eno & David Byrne — Everything That Happen Will Happen Today

Britney Spears — Circus & Akon — Freedom

Division of Laura Lee — Violence Is Timeless

DragonForce — Ultra Beatdown (Miss Vampyria)

Eagles of Death Metal — Heart On (Miss Vampyria)

Edguy — Tinnitus Sanctus

Frida Hyvönen — Silence Is Wild & Anna Ternheim — Leaving on a Mayday

Girlschool — Legacy & T.N.T. — Atlantis

Grand Magus — Iron Will

Guns N’ Roses — Chinese Democracy

Jonathan Richman — Because Her Beauty Is Raw and Wild

Korta metalrecensioner

Korta musikrecensioner XLV

Lindsey Buckingham — Gift of Screws

Ludacris — Theater of the Mind

John McLaughlin — Industrial Zen; Jonas Kullhammar Quartet — Son of a Drummer & Djeli Moussa Diawara & Bob Brozman — Ocean Blues: From Africa to Hawaii

Musikkommentarer X

Pain — Cynic Paradise (Miss Vampyria)

Per Gessle — Party Crasher

Psapp — The Camel’s Back

Queen + Paul Rodgers — The Cosmos Rocks

The Bronx — The Bronx; D.O.A. — Northern Avenger; Bloodshot — Murder the World & Khold — Hundre år gammal

The Decemberists — Always the Bridesmaid: A Singles Series

The Fireman (Paul McCartney) — The Electric Arguments

The Soundtrack of Our Lives — Communion

Timbuktu — En High 5 & 1 Falafel

Ulf Lundell — Omaha

Vic Chesnutt, Elf Power and The Amorphous Strums — Dark Developments

Vivian Girls — Vivian Girls