Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Essä

Att läsa Lars Noréns En dramatikers dagbok

Bonniers 2008

Lars Norén.Varför skall Lars Norén skriva en dagbok och ge ut den för att allmänheten skall läsa den, vad är meningen med detta? Vem vill läsa hans anteckningar? Några frågor jag ställer för min egen skull. Men tydligen vill tillräckligt många läsa hans texter. Jag tror att vi har ett behov i denna tid av ständigt flöde av skvaller få läsa finkulturella referenser som kan ge oss skvaller från den mera fina världen. För kulturella världen skall inte anges i pengar och kultur är lite av nationens själ. Men vad det handlar om i grunden är att man måste bestämma sig för vad som utgör de relevanta värdena för samhället; vad som vi vill ha kvar att bevara inom nationens kulturella syn på sig själv. Jag tror att vi förlorade något specifikt när till exempel Ingmar Bergman avled — eftersom han var en stor del av det svenska kulturlivet genom sin ofantliga produktion inom scenkonst och filmkonst. I modern tid så är Lars Norén det enda av internationell dignitet som skapar nyskapande teater. Därför blir hans bok extra intressant för många. Men ändå kan jag inte riktigt uppskatta hans dagböcker fullt ut därför att hans texter förblir privata, fast det som stör mig mest är hans vilja att tala om vilka som är dumma och vilka som är snälla enligt hans eget schematiska tyckande. Det är fräna gifter som trollas fram men också finns det fascinerande sårbara öppna delar av hans liv som gör hans dagboktexter intressanta. Där lyser hans geniala förmåga att skriva rena skönlitterära texter som öppnar sig emot omvärlden för olika sorters läsningar.

Det är nog mera än tusen sidor råtext som börjar 2000 och avslutas 2005 — vi talar om fem års dagboksskrivande, där han blandar nutida politik och samhälle med olika korta kommentarer, parallellt med hans egna personliga noteringar kring kärlekslivet. Jag uppskattar trots många invändningar hans bok eftersom man kan få en glimt om vad som sker bakom teaterscenen, man får gå backstage så att du kan stå utanför dörren och tjyvlyssna på en dramatikers högst egna tankar, tankar som återger i boken.

Till slut vill jag påpeka att Lars Norén är en känslig iakttagare av vår svekfulla värld. Få har vågad gå ned i våra mest gömda kollektiva skuldbördor. Det är en angelägen bok trots känslan av att det är lite finlitterär skvaller som det handlar om, i grund och botten av vårt svenska lilla kulturdamm.

Musik

B. B. King — One Kind Favor & Seasick Steve — I Started Out with Nothin’ and I Still Got Most of It Left

Blackmore’s Night — Secret Voyage

Brian Eno & David Byrne — Everything That Happen Will Happen Today

Britney Spears — Circus & Akon — Freedom

Division of Laura Lee — Violence Is Timeless

DragonForce — Ultra Beatdown (Miss Vampyria)

Eagles of Death Metal — Heart On (Miss Vampyria)

Edguy — Tinnitus Sanctus

Frida Hyvönen — Silence Is Wild & Anna Ternheim — Leaving on a Mayday

Girlschool — Legacy & T.N.T. — Atlantis

Grand Magus — Iron Will

Guns N’ Roses — Chinese Democracy

Jonathan Richman — Because Her Beauty Is Raw and Wild

Korta metalrecensioner

Korta musikrecensioner XLV

Lindsey Buckingham — Gift of Screws

Ludacris — Theater of the Mind

John McLaughlin — Industrial Zen; Jonas Kullhammar Quartet — Son of a Drummer & Djeli Moussa Diawara & Bob Brozman — Ocean Blues: From Africa to Hawaii

Musikkommentarer X

Pain — Cynic Paradise (Miss Vampyria)

Per Gessle — Party Crasher

Psapp — The Camel’s Back

Queen + Paul Rodgers — The Cosmos Rocks

The Bronx — The Bronx; D.O.A. — Northern Avenger; Bloodshot — Murder the World & Khold — Hundre år gammal

The Decemberists — Always the Bridesmaid: A Singles Series

The Fireman (Paul McCartney) — The Electric Arguments

The Soundtrack of Our Lives — Communion

Timbuktu — En High 5 & 1 Falafel

Ulf Lundell — Omaha

Vic Chesnutt, Elf Power and The Amorphous Strums — Dark Developments

Vivian Girls — Vivian Girls