Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Hårdrock

Guns N’ Roses — Chinese Democracy

Guns N’ Roses — Chinese Democracy.Äntligen kommer den mest omtalade och omtalade skivan ut på marknaden och den kommer förmodligen att skaka om oss alla, framförallt kommer den att bedömas efter klassikerna. Och många kommer ha åsikter om skivan. Min egen inställning har förändrats under min genomlyssning på plattan. Jag har gått från avståndstagande till att tillslut kommit mig för att erkänna att platta är helt okej. Det jag undrar är om det handlar om en platta där det är Axl Rose som styrt bakom spakarna. Jag menar han ville renovera om Guns N’ Rose sedan bandet splittrats — Slash, Izzy Stradling, Duff Mckagan och Steve Adler gick skilda vägar då Axl Rose betedde sig som en diktator som dessutom ville äga själva gruppnamnet. Nåväl den nya skivan tycker jag skiljer sig från den stil som vi vant oss med. Den mörka hårda skitiga garagerockkänslan och hårdrocken som bildade en nattsvart verklig känsla av revanschlust. Att vilja ge igen — den känslan saknas i låtmaterialet. Nu handlar de om mera välpolerade spår men ändå finns det otvungna hårda vibbar av att rocken kan bli giftig. Låtarna håller bättre och de märks att skivan har vandrat omkring under flera år. Processer och mixning har säkert påverkat slutresultatet. Det finns inga givna hitar som man kunde finna på deras allra bästa album; debutalbumet ”Appetite For Desctruction” — där kunde nästan varje låt bli en hit, därför att det var starka individuella låtar var för sig. Nåväl musiken på nya skivan kan sägas vara svagare än de övriga Guns’ n Rosesplattorna hade tillsammans.

Men den här skivan har Axl Rose konstant haft som sitt mål att få ut under nästan 14 år. Resultatet är ganska klent om man tänker vilka låtar de kunde producera förr om åren. Men naturligtvis rockar bandet bättre än vad man kan tro.

Axl Rose försvagade också bandet när han skulle sätta om det med nya musiker. Han plockade in folk från Primus, The Cult, Red Hot Chilli Pepper och Tommy Stinson från The Replacements. Det blev olyckligt med det så bandet tappade kontakt med sin egen verklighet. Jag tycker mig spåra svagheter och obearbetade tendenser i musiken. Men ändå måste jag tillstå att Guns’ N Roses nya platta är bättre än vad jag tyckte från första början. Det är alltid något det.

Musik

B. B. King — One Kind Favor & Seasick Steve — I Started Out with Nothin’ and I Still Got Most of It Left

Blackmore’s Night — Secret Voyage

Brian Eno & David Byrne — Everything That Happen Will Happen Today

Britney Spears — Circus & Akon — Freedom

Division of Laura Lee — Violence Is Timeless

DragonForce — Ultra Beatdown (Miss Vampyria)

Eagles of Death Metal — Heart On (Miss Vampyria)

Edguy — Tinnitus Sanctus

Frida Hyvönen — Silence Is Wild & Anna Ternheim — Leaving on a Mayday

Girlschool — Legacy & T.N.T. — Atlantis

Grand Magus — Iron Will

Guns N’ Roses — Chinese Democracy

Jonathan Richman — Because Her Beauty Is Raw and Wild

Korta metalrecensioner

Korta musikrecensioner XLV

Lindsey Buckingham — Gift of Screws

Ludacris — Theater of the Mind

John McLaughlin — Industrial Zen; Jonas Kullhammar Quartet — Son of a Drummer & Djeli Moussa Diawara & Bob Brozman — Ocean Blues: From Africa to Hawaii

Musikkommentarer X

Pain — Cynic Paradise (Miss Vampyria)

Per Gessle — Party Crasher

Psapp — The Camel’s Back

Queen + Paul Rodgers — The Cosmos Rocks

The Bronx — The Bronx; D.O.A. — Northern Avenger; Bloodshot — Murder the World & Khold — Hundre år gammal

The Decemberists — Always the Bridesmaid: A Singles Series

The Fireman (Paul McCartney) — The Electric Arguments

The Soundtrack of Our Lives — Communion

Timbuktu — En High 5 & 1 Falafel

Ulf Lundell — Omaha

Vic Chesnutt, Elf Power and The Amorphous Strums — Dark Developments

Vivian Girls — Vivian Girls