Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikkrönika

Discodrottningen och myten Grace Jones är tillbaka igen!

Grace Jones.Hon kunde vara en av de mest coola discodrottningar som skakade om mitt liv på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Det var på tv jag såg henne för första gången och hon åmade sig till en discolåt med leopardkläder som satt tight på hennes smala nattsvarta kropp. Jösses tänkte en liten kåt punkare när Grace Jones förförde mig med hennes fränaste discolåtar. Skivan ”Fame” var det första jag lyssnade på av henne och den gjorde mig glad i bollen eller yr i byxan. Grace Jones.Men framförallt när discovågen dog ut började Grace Jones riktiga karriär när hon började med en mörk svart estetik — hon blev nattens drottning, en maskulin uppenbarelse som gjorde reaggemusiken som en dansant new musikdramatisk inramning där fina reggaemusiker såsom Sly Dunbar & Robbie Shakespeare vilket gav tyngd av hennes musik.

Grace Jones — Nightclubbing.”Warm Leatherette” 1980 är hennes första riktiga kanonplatta men hennes största sköna platta — mästerverket ”Nightclubbing” var ett neonfyllt gatualbum där Grace Jones byggde upp sin egen unika stil som nästan i sig själv blev ett konstverk. Jag minns hennes konsert på ”Göta Lejon” där hon gav oss låtar från det här albumet och verkligen fick allting stanna upp och musiken blev tunga mörka steg att vandras tillsammans ut i nattens skugglika hörn. Grace Jones — Warm Leatherette.Det är en sval och iskall platta som har coolheten som signum. Grace Jones sjöng Iggy Pops klassiska nattballad ”Nightclubbing” med en självklar röst. Man kunde nästan ana dekadensen som råder kring discokulturen, den klubbkultur från studio 54, som var Grace Jones rötter, Men här på den här skivan odlade hon ett tyngre sound som var mera avantgardistisk men fulla av hit. Flash And The Pans ”Walking in the Rain” eller The Police ”Demolition Man” är båda starka låtar som Grace Jones transformerar på ett sätt att den byggs upp av rytmer som har en struktur i musiken som låter den dansa sig genom kompositionen. Min personliga favorit är dansflörten i ”Pull Up To The Bumper” vilket krossar mycket av 80-talets dansmusikkultur. Grace Jones har en förmåga att ge oss musik som fortfarande känns som om det vore framtiden vi står inför.

Grace Jones — Hurricane.Det leder oss till hennes nya skiva, den första på flera år som har många gamla vänner som betytt mycket för henne. Barry Reynolds som tillsammans med Sly&Robbie gav hennes specifika sound lyster. Mickey Chung spelar med liksom, Tricky och Biran Eno. Grace Jones son, Paulo (hon fick honom tillsammans med sin x-man.,stylisten Jean Paul Goude) spelar med sin mamma på albumet. Det är nio supertunga låtar — sångerna har en krydda som spetsar till låtarna. Men framförallt är det musik som är supermodern och tar med sig framtiden på ett sätt många artister idag inte riktigt vågar tänka sig att det går att göra.

Grace Jones är tillbaka på allvar och det är en allvarlig platta som jag älskar att förföras och förtjusas av…igen!

Musik

B. B. King — One Kind Favor & Seasick Steve — I Started Out with Nothin’ and I Still Got Most of It Left

Blackmore’s Night — Secret Voyage

Brian Eno & David Byrne — Everything That Happen Will Happen Today

Britney Spears — Circus & Akon — Freedom

Division of Laura Lee — Violence Is Timeless

DragonForce — Ultra Beatdown (Miss Vampyria)

Eagles of Death Metal — Heart On (Miss Vampyria)

Edguy — Tinnitus Sanctus

Frida Hyvönen — Silence Is Wild & Anna Ternheim — Leaving on a Mayday

Girlschool — Legacy & T.N.T. — Atlantis

Grand Magus — Iron Will

Guns N’ Roses — Chinese Democracy

Jonathan Richman — Because Her Beauty Is Raw and Wild

Korta metalrecensioner

Korta musikrecensioner XLV

Lindsey Buckingham — Gift of Screws

Ludacris — Theater of the Mind

John McLaughlin — Industrial Zen; Jonas Kullhammar Quartet — Son of a Drummer & Djeli Moussa Diawara & Bob Brozman — Ocean Blues: From Africa to Hawaii

Musikkommentarer X

Pain — Cynic Paradise (Miss Vampyria)

Per Gessle — Party Crasher

Psapp — The Camel’s Back

Queen + Paul Rodgers — The Cosmos Rocks

The Bronx — The Bronx; D.O.A. — Northern Avenger; Bloodshot — Murder the World & Khold — Hundre år gammal

The Decemberists — Always the Bridesmaid: A Singles Series

The Fireman (Paul McCartney) — The Electric Arguments

The Soundtrack of Our Lives — Communion

Timbuktu — En High 5 & 1 Falafel

Ulf Lundell — Omaha

Vic Chesnutt, Elf Power and The Amorphous Strums — Dark Developments

Vivian Girls — Vivian Girls