Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Insändare

Läget för synthscenen i Stockholm 2009?

Blaskan.nu sammanförde tre talesmän för tre av Stockholms synthklubbar, Alexander Jeppsson från Bodytåget, Maria Molinder från UltraFoxx och Micke Lundgren från Alternight, tre klubbar som alla håller till på Sugar Bar på Kammakargatan. Nedan diskuterar de allt från vad som driver dem till Stockholms synhtklimat anno 2009.


Berätta kort om din klubb, historia, var den hålls, hur ofta och vad ni har för inriktning?
Alexander: Bodytåget stånkade igång i januari 2007 (våra första försök gjordes i och för sig redan 2005 med det något fantasilösa namnet Klubb Stahlwerk, men vi föredrar att tala tyst om det), i de lokaler som är mer kända som Bonden Bar men då hette Carpe Noctem. Efter fem stopp där satte dock klagande grannar stopp för det roliga. Story of Stockholms klubbliv! 2008 hittade vi vår nya station, Sugar Bar, där vi hittills stannat till åtta gånger och planerar för många nya stopp. Vi kör en gång i månaden som regel, under vårsäsongen har vi den äran att ta hand om den första lördagen varje månad. Inriktningen är hårdsynth av olika slag, däremot inte, som namnet lockar många att tro, enbart body.
Micke: Alternight kör numera varje onsdag på Sugarbar. Ursprungligen startades klubben 2004 i Eskilstuna och var en månadsklubb med inriktining på att lyfta fram mindre liveband. I stockholm började vi i slutet på 2007 under ny regi som dessutom har förändrats ytterligare. Vi försöker spela ett så stort spektrum av synth och relaterad musik som möjligt.
Maria: Club UltraFoxx kör konserter en lördag i månaden på Sugar Bar. Tina Arwidson (Cybergirl) och jag började med Sidewalking ungefär samtidigt. Då var vi fem roterande dj:s. Vi kom ganska snabbt på att vi borde göra något tillsammans eftersom vi hade samma inrikting på musiken. Efter vi spånat lite i baren på Snottys så föddes Club UltraFoxx. Sedan rullade det snabbt på. Premiären hölls i juni 2008.
Vad är det som driver dig att arrangera synthklubb?
Alexander: Det ger mig en varm känsla i magen. Det och det faktum att stadens synthscen innerligt väl behöver ett ställe där mindre band inom våra genrer kan få en chans att stå på scen, och där de som gillar de banden kan få se dem. Plus att om jag inte arrangerade klubbar skulle jag aldrig komma iväg på några.
Maria: Jag tror att det är besserwisser-genen hos mig. Jag har en alldeles för bra skivsamling som jag vill dela med mig av. Jag var så kinkig gällande musiken på klubbarna jag gick på, så det var bara att bita ihop och fixa min önskeklubb själv. Jag spelar gärna okända grupper och glömda låtar. Och det finns ingen bättre kick än att få kommentarer eller frågor kring det jag spelar. Det gör att jag lär känna många av våra gäster, vilket är enormt givande. Det finns ju förstås nackdelar med att köra synthklubb. Det är inte roligt när man har spenderat timmar för att förbereda sitt dj-set för att sedan få frågan om jag inte kan spela Depeche Mode. Synthpubliken är konservativ.
Micke: Dricka pilsner, snurra bra musik men framförallt alla roliga människor man träffar.
Vad har eran klubb för profil?
Maria: Vi vill lyfta fram lite udda band och ge publiken en chans att bekanta sig med något nytt. Vi passar också på att damma av gamla populära band som inte har spelat på ett tag. Musikmässigt drar vi mot synthpop, minimal wave och Neue Deutsche Welle. Vi tyckte att det redan fanns så många klubbar med tyngre inriktning och vi saknade verkligen en som spelade lite gladare pop.
Alexander: Bodytåget är fokuserat på liveframträdanden av små och något större artister som spelar synthmusik av hårdare slag. Dessutom bjuder vi på oerhört bra musik från skivspelarna tack vare våra residenter och en stor och växande skara gäst-DJer.
Micke: Vi siktar väl mer på ett ”hak” än på en klubb. Eftersom vi kör så frekvent som vi gör så har vi fått en fin lite skara med stammisar och det blir lite mer loungekänsla som vi trivs bra med.
Vilka har varit höjdpunkterna så här långt?
Alexander: För min del är höjdpunkten utan tvekan när Morticians spelade på Bodytåget. Det var ett av våra absoluta önskeband när vi planerade klubben och det blev även en fantastisk konsert, i mitt ödmjuka tycke. Andra höjdpunkter har Radiumhospitalet, Agent Side Grinder och Johan van Damm svarat för. Priset för svettigaste konserter delas mellan Spark! och Container 90. Hedersomnämnande till Kommando XY som inspirerade publiken till armhävningar vid scenen, det ser man inte varje dag!
Micke: Tjejkvällen med tre kvinnliga DJs och Iambia-spelningen. Två välfyllda och roliga kvällar.
Maria: Mobile Homes-spelningen slog alla rekord på besökare. Då endast 25 hade köpt förköp trodde vi att fansen hade svikit dem, men det blev fullt i lokalen redan kl. 22.00. Trots att inte alla kunde se bandet så var stämningen hög. Och Sista Mannen På Jorden-spelningen kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta eftersom det var vår första egenarrangerade spelning. Oj, vad nervöst det var.
Några bakslag?
Maria: Det var jättetråkigt att det inte kom fler personer till Buzz. De förtjänade verkligen en större publik.
Alexander: De klagande grannarna på Bondegatan saboterade flera av våra kvällar där genom att kräva löjligt låga ljudnivåer. Ibland blev banden överröstade av publiksorlet, och det är naturligtvis inte okej, det är rent av pinsamt. Men de problemen har vi lyckligtvis inte på Sugar Bar.
Micke: Pga vår frekvens upplever vi till och från bakslag mest pga dåliga datum som högtider, andra spelningar som lockar mer och den fruktade "onsdagen precis innan löning". Men inga allvarliga bakslag.
Hur upplever ni responsen från gästerna?
Maria: Positivt, men de vågar väl inte säga annat till oss. När gäster säger saker som att vi äntligen reviderar synthhistorien och att vi kör en klubb med överkurssynth så blir jag alldeles varm, då har vi verkligen nått fram. Men det händer ju att en del är besvikna på att de inte får höra så mycket hits och att vi kör mer synthpop än EBM även om vi försöker tillgodose allas behov.
Alexander: Vi upplever att de tycker om oss och det vi gör, eftersom de kommer tillbaka och tenderar att bli fler över tid. Men eftersom det här är Stockholm får vi oftast bara höra vad vi gör fel och vad vi borde göra istället. Sånt är livet.
Micke: Bara bra. Skulle folk inte trivas skulle dom inte komma tillbaka varje onsdag för att ha en tung torsdagmorgon ;)
Har vi en synthboom eller är scenen på tillbakagång för tillfället?
Alexander: Varken eller. Scenen växer, men en boom kan det inte riktigt kallas. Men det startas hela tiden nya band, och unga människor upptäcker synthen. Det känns hälsosamt.
Micke: Varken eller känns det som. Den bara finns där som en konstant vågrörelse som varken växer sig för svag eller för stark. Jag tror inte vi kommer få nån rejäl boom nånsin igen.
Maria: Det verkar vara fler som är intresserade att vara delaktiga själva. Att spela skivor eller göra egen musik. Jag tror att kanaler som helgon.net, facebook och myspace har gjort det lättare att hålla sig uppdaterad. Synthare är flockdjur och vi har en tendens att hålla ihop även utanför stadsgränserna och det har communities definitivt underlättat. Det har också blivit lättare att sprida sin musik som artist. Nu får man inga demos längre utan bara en länk till myspace — jättetråkigt. Jag vet inte hur nyrekryteringen av synthare ser ut, men vi blir definitivt äldre. Man hänger på klubbarna allt högre upp i åldrarna. Att man skaffar familj betyder inte att man överger klubbarna. Synthen är som genre stark, men jag tror inte vi kan prata om vare sig boom eller nedgång. Vi bara syns bättre.
Hur ser ni på synthklimatet i Stockholm?
Alexander: Det är väl ganska bra för tillfället, skulle jag säga. Det finns ett antal olika klubbar att gå på och det ordnas spelningar ganska så flitigt. Vad som för tillfället saknas är klubbar med möjlighet att ta hit artister i mellanklassen, och vad som saknas för att ordna klubbar av den typen är som vanligt lämpliga lokaler. Vakna, politiker!
Micke: Just nu ser det väl rätt lovande ut. Utbudet börjar ta sig och vill man lyssna på synth i Stockholm så är det rätt lätt.
Maria: Om du gillar synth så är det inga problem att gå på klubb nästan varje dag i veckan. Vissa helger är det 3-4 klubbar. Det finns många alternativ, men klubbarna har varit rätt likriktade. Majoriteten av klubbarna har kört de lite tyngre delarna av synth: EBM, aggrotech, futurepop etc. medan väldigt få har kört synthpop. De som tidigare har kört synthpop har snarare blivit renodlade 80-talsklubbar, med både Bon Jovi och Herreys på repertoaren. Då har det faktiskt varit roligare att åka ut i landet på andra klubbar i till exempel Göteborg, Örebro och Malmö. Där har inte fokus varit på hits i samma utsträckning. Men nu finns ju UltraFoxx… Det största problemet är inte synthen som sådan utan bristen på bra lokaler för liveakter som drar mellan 200 och 600 pers. Det gör att vissa band kanske spelar i Malmö och Göteborg men inte i Stockholm. Detta retar mig enormt.
Hur ser en typisk besökare på din klubb ut?
Maria: Det är svårt att säga. De flesta har dock varit med ett tag, så medelåldern ligger kanske strax över 30. Det är inte så många synthluggar längre om man säger så. Det dyker upp rätt mycket tjejer också. Jag tror att det kan ha att göra med att vi faktiskt är två tjejer som kör.
Alexander: Den typiske besökaren på vår klubb ser ut att vara intresserad av bandet som ska spela. I övrigt kommer de i alla former, storlekar och utföranden. Men det är klart, mycket svarta kläder, synthfrisyrer och barbröstade män blir det ju…
Micke: Näe, det finns ingen typisk besökare. Vi har som sagt en rätt avslappnad stämning, folk kommer direkt från jobbet eller bara har vägarna förbi. Alla välkomnas.
Respons från media?
Maria: Vi har varit väldigt aktiva att skicka pressreleaser till nyckelpersoner på de stora tidningarna, så vi är nöjda med att ha blivit omnämnda i positiva ordalag i både SvD och Nöjesguiden. Högsta önskan är att få en större intervju eller ett reportage någon gång.
Alexander: Svinaktigt lite. Seriöst. Jag blir så jävla förbannad.
Micke: Minimal. Precis när vi tog över efter Klubb Volga så fick vi bra respons men därefter har vi egentligen inte gjort så mycket för att dra till oss uppmärksamhet heller.
Är Sugar Bar Stockholms absoluta Synthmecka?
Alexander: Definitivt! Jag menar, vilket skulle det annars vara?
Micke: Jag skulle väl vilja vara 100% lojal och säga ja där men dessvärre måste nog Kolingsborg toppa synthmeckalistan med Sugar bar på en mycket god andraplats.
Maria: Det är definitivt den populäraste persiska synthkrogen!
Övrigt ni vill ha sagt?
Maria: Det finns inget glamoröst med att vara klubbarrangör. Det är riktigt slitigt. Man gör det för att glädja andra. Man gör det för att man själv brinner för det. Fördelen för oss är att vi kör synthklubbar. Synthare är oftast ödmjuka och trevliga människor. Man ska inte låta sig luras av det yttre.
Alexander: Bodytåget är en fantastisk skapelse. Upplev den du också! Och kolla in Klubb Bodytåget on MySpace Music - Free Streaming MP3s, Pictures & Music Downloads. Nu närmast kör vi Trakktor på scen den sjunde februari.
Micke: Kolla in alternight också ;)

Stefan Pedersen