Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Garagerock/Psykedelisk rock

Never Ever Land: 83 Texan Nuggets from International Artists Records 1965–1970 3 cd

Utgiven av Charly 2008

Never Ever Land: 83 Texan Nuggets from International Artists Records 1965–1970.Världens bästa lokala skivbolag International Artists Record bildades av två unga män — Fred Carroll och Bill Dillard. Det var det skivbolag som gav oss garagerockarnas märkligaste band: The 13TH Floor Elevators. Bandet med det egensinniga geniet Roky Erickson som band ledare, fastän redan i början av sin karriär högst labil i sinnet. Men det spelar mindre roll därför att hans låtar kan eller skulle kunna skrivas av någon annan än just Roky Erikson. Skivbolaget var i alla fall ett hem för The 13Th Floor Elevators vilket resulterade i deras första mästerliga låt — You’re Gonna Miss Me. Den låten är bara inledningen på en psykedelisk tyngre och mera spännande musik i 60-talets smältdegel. På skivan finns det flera låtar från The 13TH Floor Elevator som är hur bra som helst plus en galen intervju från 1978 där Roky Erikson pratar om sina Sex Pistolsfavoriter. Det här är bara en bråkdel av all strålande musik som finns fördelade på skivorna.

En rolig händelse är att The Red Crayola också gav ut sina första singlar på samma bolag och blev en del av stommen i skivbolaget. Deras låtar är förföriska poplåtar förklätt i en harmonisk skrud av garagerock. Jag är snarare förundrad över hur mycket skön musik bolaget gav ut med olika grupper. Till och med blueslegenden Lightnin’ Hopkins gav ut sina sena 60-talsinpsleningar på detta skivbolag, vilket förvånar mig — det var en total nyhet för mig.

Man kan lugnt påstå att skivbolaget verkligen har olika stilar att erbjuda — från protopunklåtar till country, folkpop och briljanta söta väna popsånger. Allting kunde inrymmas under samma tak fast under en kort period — då musiken visade hur fantasin styrde över pengarna.

Hela boxen är bland det bästa som gavs ut förra året med historisk anknytning till en viss period då mycket ute i samhället påverkade musiken sig själv. Never Ever Land ser jag som en magisk återblick till en tid då musiken verkligen kunde dra iväg åt så många olika håll. Ett kulturellt mirakel i boxens form som tar andan ur mig.