Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

New Romantic-special

Dr. Indies nedslag bland favoritband inom New Romantic

A Flock of Seagulls.Tänk er ett band som leddes av ett gäng före detta manliga frisörer som omskolade sig till new roanticmusiker och spelade in en delikat singel som I Ran 1982. Dessutom producerade de en snygg klassisk video till låten som jag blev häpen över hur bra den var. A Flock of Seagulls — A Flock of Seagulls.Jag köpte till slut deras självbetitlade album A Flock of Seagulls som hade den mest underfundiga undergroundhiten Telecommunication som gick varmt på klubbar för new wave/syntmusik. Jag dansade många gånger till deras första platta eftersom den innehöll deras största sånger. Men som vanligt höll inte deras skivor fullt ut efter debuten men vissa singlar som kom ut från Mike Scores band tyckte jag om och spelar gärna fortfarande.

Thomas Dolby

Thomas Dolby.Han är en tekniker som ville forma sitt eget sound med hjälp med egna tekniska apparater men han var även låtskrivare och ingick new wavedrottningen Lene Lovich backgrundsband. Han samarbetade med The Fall, The Passions eller punkbandet The Members olika produktioner. Hans syntar kan höras på skivor med Joan Armatrading, Def Leppard eller Foreigner. Men naturligtvis slog han till som syntgeni på oslagbara singlar, She Blinded Me with Science, May the Cube Be with You, Hypperactive eller hans tidiga singel: Europa and the Pirate Twins. Jag själv förälskade mig i Thomas Dolbys galna syntpop eftersom den var så lekfull och rolig att lyssna på. Smittande slingor och enkla fraser räckte för att musiken skulle känna rolig att dansa eller bara sitta ned på ett party och ha honom som bakgrundsmusik. Thomas Dolby är fortfarande verksam men jag har ingen aning om hur hans låtar är i dag. Jag slutade mer eller mindre lyssna på hans låtar efter 1988. Men han är new romaticsmusikens dolda faktor.

ABC

ABC.Det fanns knappt något snyggare band än ABC när det gällde discoinfluerad popmusik och knappast kunde en sångare som Martin Fry sjunga bättre än många andra inom new romanticrörelsen. Det intressanta är att Martin Fry började som fanzineredaktör och studerade på universitet när han fann sin kärlek i new romantic. Han gjorde intervjuer med musiker från en grupp som kallades för Vice Versa. Istället slutade allting med att Martin Fry blev sångare i bandet som döptes om till ABC. ABC — The Lexicon of Love.Deras första och mest fantastiska platta som jag gärna ville bli kär till — The Lexicon of Love. Det intressanta är hur man ser Brian Ferry och Roxy Musics influens på hela new romanticerans klädstil och egenskaper som elegant dandy finns klart uttalad i Martin Frys stil och etikett. Den här skivan har många briljanta låtar — klara sköna danslåtar. Look of Love och Posion Arrow är de två bästa kända låtarna från albumet. The Buggles egen Trevor Horn producerade med sitt team hela skivan. Ur denna platta födde Trevor Horn idén till The Art of Noise plus ljudbildernas till sena skivor med Frankie Goes to Hollywood och Yes.

Jag lyssnade på ytterliggare en skiva med ABC men senare delen av deras utveckling förblev anonym och ointressant för min egen del.

China Crisis

China Crisis.Gary Daly och Eddie Lundon var två vänner sedan länge som planerade att starta ett band och fastnade för postpunkscenen och den nya insvepande vinden från new romanticrörelsen så de fixade flera musiker. China Crisis är resultatet av en briljant kombination av sublima popsånger, melodiska sånger och eleganta elektroniska former vilket serverade ett par bra album, bland annat debutskivan: Difficult Shapes & Passive Rhythms, Some People Think It’s Fun to Entertain som färgade av sig på den engelska new wave/new romantichimlen. China Crisis — Difficult Shapes & Passive Rhythms, Some People Think It’s Fun to Entertain.Det kom även ut fina singlar som deras megahit Wishful Thinking från 1983. Den låten älskade jag verkligen — det var sådan musik bandet angav tonen i en epok som gav oss den subkulturella new romantic men som via akter som China Crisis gjorde den till 80-talets mest suggestiva världsbild av ett decennium. Efter ett par plattor och singlar så tappade jag bort China Crisis redan på 80-talet. Men de var aktiva i min värld var bandet bra.

Talk Talk

Talk Talk.Mark Hollis bildade i slutet av 70-talet punkbandet The Reaction väl influerad av sin äldre broder Ed Hollis som producerade bland annat punkakter som Eddie & The Hot Rods. Hans punkband gick i graven efter en singel. Så istället blev han influerad och inblandad i new romanticrörelsen genom sitt nya band Talk Talk. Talk Talk — The Party’s Over.De slog aldrig igenom på bred front utan blev en undergroundgrupp som jag fastnade för direkt, därför att deras sånger tilltalade mig mera än många andra akter. Deras debutalster The Party’s Over med underbara låtarna Mirror Man och Talk Talk fick mig att rocka loss. Talk Talk hade snyggare refränger, snyggare arrangemang och bättre känsla för sina musikaliska intentioner. Talk Talk — It’s My Life.Deras andra album It’s My Life är minst lika bra och har en bra titellåt It’s My Life som slog ned som en liten smärre bomb. Talk Talk fortsatte att släppa nya album — men själv avvek jag från Talk Talk efter andra skivan då så mycket annat tog över. Dessutom var dragningskraften new romantic lockade med över för min del och den mera mörka gotiska rocken började pocka på min uppmärksamhet. Men så länge det varade var Talk Talk ett fantastiskt underskattat band inom rörelsen.

Heaven 17

Heaven 17.Martyn Ware och Ian Craig March lämnade tidigaste upplagan av The Human League för att bilda ett sällskap som de kallade för The British Electric Foundation. Ett sällskap där musiker och sångare möttes för att spegla vad som sker inom nutida musiken. Ett projekt som duon hade vid sidan om medan man plockade in vokalisten Glenn Gregory i sitt nya band Heaven 17. Ett bra syntband som gav ut bra new romanticplattor med snabba discoflörtande små ljudblippar och verkligen perfekta för dansgolven. Ta bara deras smått politiska attack som gjorde dem stora men många inom brittisk radio visste inte hur de skulle tackla en låt som hade titeln (We Don’t Need This) Fascist Groove Thang så de bannlyste den istället. Men den blev dock en hit. Två bra album inom new roamanticrörelsen släppte Heaven 17 som jag fortfarande kan plocka fram ur mina gömmor.

Heaven 17 — Penthouse and Pavement.Penthouse and Pavement är debutplattan från 1981. På deras omslag syns maktens män härska, intrigera och styra världen genom makt och pengar. Man kan säga att Heaven 17 gav skivan lite krydda med politisk satir i en värld som kalla kriget skulle signalera att det snart var över. Heaven 17 — The Luxury Gap.Reagan och Thatcher satte en nyliberal agenda vilket skivomslaget faktiskt berättar något om. Låtarna hade en bra känsla och sociala enkla sammanfattningar. Den sista skiva jag köpte med Heaven 17 The Luxury Gap hade melodiska syntetiska fraser som inramades av mjuka slingrande syntklanger. Det är en behaglig platta som jag vårdar ömt. Men efter 1983 så lyssnade jag sporadiskt på bandet efter som jag fann deras skivor tappa lite av sin forna gnista.