Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

New Romantic-special

Elegant Machinery — A Soft Exchange B.B.B.

Out of Line Records

Elegant NeoNew Romantic

Elegant Machinery.New Romantics storhetstid och överlevnad varade mellan 1979 och 1984 till 1985, men detta gällde för det första rörelsen som mode och livsstil musiken fortsatte att både utvecklas och existera. Flertalet grupper överlevde längre än så och fortsatte spela musiken. Yazoo, Erasuer, Depeche Mode, var alla grupper som fortsatte att stormtrivas och utvecklas i musikformen trots att New Romantic gick under runt 1984 och 1985. Den svenska gruppen Elegant Machinery är ytterligare ett exempel på en grupp som gått vidare och utvecklat musikformen och dessa har precis släppt en nya skiva med titeln A Soft Exchange.

Klassisk musik av New Romantictyp är poppig, melodiös, ofta dansant, lättlystnad men trots detta inte helt lobotemerad om den är bra och till sist uppbygd på synthesizerbotten som ger den ett intressant omslag och innehåll. Allt detta stämmer bra överens med Elegant Machinerys nya skiva A Soft Exchange eftersom skivan är både melodiös, poppig, dansant i vissa låtar och väldigt lättlyssnad kanske till och med publikfriande. Trots detta är det inte sån där grötmusik som liksom rinner in genom ena örat och ut genom det andra, tvärtom är det riktigt lyssningsvärt.

Musiken kan tyckas lättviktigt vid första anblicken, men inget kan bli mer fel. När man börjar rota i konvolutets beskrivning över mjukvara och synthesizers som använts kan hela den bilden skrotas, för detta är allt annat än lättviktigt. Börja man skärskåda musiken, visar det sig snart att också där är det en sumosymfoni som vi får höra.

Musiken är så där engelskt elegant och luftig, full av popådra som vem som helst att dårhusdansa. Det är just melodierna som är det riktigt starka kortet med denna skivan. Undersköna små poppärlor och en melodistyrka som blåser det mesta. Alltihop ihopsnickrat på ett ytterst delikat sätt där musiken smälter samman till att bli en urtrevlig kompott för både själ och hjärta som samtidigt engagerar i varje fall mina grå. Musiken känns nästan glittrig och lyxig på ett oerhört lättfångat sätt, precis som New Romanticmusiken gjorde under sin storhetstid. Hela tiden har gruppen en nästan snuskigt snygg känsla för melodi och arrrangemang där båda komponenterna når väldigt högt.

Trots detta finns det tuggmotstånd i musiken som gör den intressant att lyssna på, annars skulle detta kunnat vara musik som lätt gick att avfärda som allt för lättviktig men inte i detta fall alltså.

Både sång och musik sitter som en smäck och är så där välbalanserad både vad gäller ljud och musik. Visst finns igenkänningsfaktorn från både Vince Clarke och senare Depeche Mode samt övrig engelsk scen men det är aldrig mer än glimtar i ögonvrån, musiken känns genuint Elelgant Machineryiansk helt enkelt.

Ska jag komma med någon kritik så är det kanske på gränsen till för lättlyssnat på sina ställen, men som sagt aldrig över gränsen. En låt som Path of Angle skulle vunnit något på att göra den lite mer dramatisk till exempel, men den är utmärkt trots denna anmärkning. Det jag menar är dock att de engelska mästarna från 80-talet alltid smög in något orosmoment i musiken som bröt mot den annars så förhärskande harmonin. Ta en låt som Mr. X från Vienna-plattan med Ultravox där ett fotsteg hela tiden ekar i bakgrunden, eller Fade to Grey med Visage där sorgen i sången gör att det där vackra i övrigt liksom bleknar. Grepp som gruppen för övrigt behärskar för det bevisar de i både Bleeding Words och Hold On. Också i Is This the Way hittar gruppen de lite farligare tonerna i introt och också i partier i samma låt. Ja ja skönhetsfläckar på en för övrigt utmärkt skiva som kan få den mest sure och vrångsynte att ta glädjeskutt av ren eufori. Det är väl helt enkelt så att de har lyssnat mer på Erasures muntra melodier, snarare än Visages lite mer vemodiga. Så är du deppad och lite grå rekomenderar jag varmt ett inköp av Elegant Machinerys nya skiva A Soft Exchange då den kan ersätta allehanda lyckopiller med omedelbar verkan.

Ska man sammanfatta så är det en skiva med hög musikaliskt och tekniskt kunnande där melodierna arrangemangen och stämningarna i låtarna är de bärande elementen. Låtarna är så totalpositiva att man sprattlar i ren glädje, melodisnickeriet är den konstart som kanske firar de allra största triumferna på den här skivan. Det är också en skiva som kanske skulle vunnit något på att lägga in lite mer dramatik och spännande motsättningar i musiken där flertalet av de engelska förlagorna från eran under New Romantic kan ge lite fingervisning om hur det skulle kunna låta med en motvikt. Vill man ha en skiva där prozacen får en fet pungspark är detta helt rätt val eftersom så konstgjorda hjälpmedel snabbt ersätts av den eufori som skivan föremedlar och framkallar. Det är med andra ord en skiva med mer meriter än baksidor. Har du behov av att se det ljusa i tillvaron efter julens frånfälle, är Elegant Machinerys nya en skiva väl värd att investera sina pengar i. Så varför tveka, spring ner till din lokala skivaffär (!) och köp (!!) skivan.

Dr. Da Capo