Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

New Romantic-special

Gary Numan with Tubeway Army — Replicas April 1979

Den nusikalisk födelsen av en rörelse

Gary Numan.Visst fanns de tigigare exemplen, visst fanns de grupper som än tidigare gick i bräschen för utvecklingen. Redan i slutet av sextiotalet hade grupper som Tangerine Dream och Kraftwerk debuterat med sina första plattor. David Bowie hade dragit sitt strå till stacken 1976 och 1977 med Berlin-triologin där skivorna Low, Station To Station och Heroes ingick.

När Gary Numan med gruppen Tubeway Army debuterade med singeln Are Friends Electric 1978 och med albumet Replicas 1979, var de alltså långt ifrån först. Så att skivan skulle varit före sin tid är inte det som gör storheten med detta album. Inte heller det faktumet att en hårt sminkad Gary Numan bryter så med punkens stilideal är något banbrytande då David Bowie, Marc Bolan och Roxy Music hade sysslat med både smink och uppseendeväckande kläder sedan början av 70-talet. Så vad gör då denna skiva så banbrytande?

Ja, för att besvara den frågan måste vi gå tillbaka lite i händelseutvecklingen.

Gary Numan with Tubeway Army — Replicas.1979 var det året då punken verkligen låg i dödsryckningarna, de flesta av rörelsens nyckel-personer gick vidare i utvecklingen med annan musik och andra trender därför att situationen var sådan inom punken att den stank värre än det ruttna lik den egentligen var. Hela punkrörelsen var kidnappad av den hjärndöda rörelsen som gick under namnet National Front och som hade styrt hela agendan mot hat istället för förändring som var rörelsen ursprungliga mål. Många av de gamla punkarna sökte sig därför till en ny rörelse som stod för den frihet alla letade efter och det var den rörelsen som kom att bli New Romanticrörelsen. Cenrumnavet för denna rörelse var klubben Blitz och Steve Strange som var värd för klubben samt Rusty Egan som var discjockey där. Sent 1978 började de första tecknen dyka upp på att något var på gång, men så här långt var denna rörelse enbart en mode och livsstilsrörelse inte en musikrörelse. Det var med andra ord en rörelse i sökande efter en musikalisk identitet eftersom man ville ha en sådan. Punkrörelsen hade varit en musikrörelse, de nu före detta medlemmarna i punkrörelsen hade en musikalisk bakgrund och identitet och därför hade de flesta en ambition att hitta en musikalisk identitet. Helst skulle denna skilja sig från punken för att markera en nystart.

När skivan Replicas kom 1979 var den just allt detta. En skiva producerad av en före detta punkgrupp, Tubeway Army, som fjärmade sig totalt från punken både musikaliskt och estetiskt. Den sammanfattade vidare något helt nytt musikaliskt och ville så himla gärna bryta ny mark. Där har ni nyskapandet, för helt plötsligt hade New Romantic fått sin musikaliska identitet som man letat efter så febrilt. Till och med omslaget är nyskapande och fick många efterföljare stilmässigt då det också formade rörelsen vad gällde smink, kläder och stil.

Musiken på albumet präglas visserligen av .drag från rocken men som har helt nya framträdande drag i form av synthesizers som målar upp en helt annan musikalisk bild än rockens. I huvuddelen är alltså musiken en riktig stor ryggtavla åt rocken och dess ganska vassa sound. Istället är det en luftighet och mycket mer avskalad ljudbild som möter lyssnaren. Visserligen är skivan bara ett halvt avständstagande från rocken då det fortfarande finns referenser till rocken i låtar som Your Are in My Vision, men på det hela taget är det snarare med blickfånget mot något nytt snarare än det gamla. Borta är det mesta av rockens mer kompakta ljudbild, och istället är den ersatt av en mycket mer luftig och lätt produktion där avsaknaden av ljud tycks vara lika viktiga som de nya syntesizerarna lyckas åstadkomma. På sina ställen, som till exempel i titellåten Replicas närmar sig vissa ljud en i det närmaste organisk anrättning och antar en lätt dystopisk klang. Det är i dessa ögonblick man inser att rent musikaliskt lyssnar vi på något så helt annorlunda att det egentligen bara går att beskriva som ”nytt”.

Den stela musikaliska formen är nästa steg mot detta ”nytt”. Nästan alla låtar grundas på ett komp som bygger på en synthslinga som är enformig och repetetiv vilket nästan ger ett mässande intryck. Intrycket är att musiken är monoton, men egentligen kan inget bli mer fel för det handlar återigen om ett nytt sätt att se på musik och hur den ska låta och denna syn bryter så diametralt mot både den gamla och nuvarande synen som är så förhärskande. Det är helt enkelt musik som bygger på andra grundförutsättningar även om vissa drag fortfarande går att känna igen. Ta en låt som When the Machine Rocks, den börjar med en dominerande synthslinga som målar upp melodin, plötsligt ändrar den karaktär och ger ett rockigare intryck. Så börjar sångdelen och ytterligare en dimension läggs till och denna gång är det ett mycket stelt och monotont intryck som förmedlas där robotliknande intryck spelas upp framför öronen. Robotintrycket förstärks bara av att monotonin också den lyfts fram då flertalet av instrumenten faller in i en nästan entonig kompott. Någon kanske tycker beskrivningen, som för övrigt passar lika bra på en låt som The Crazies, ger intrycket av en mycket stel kanske till och med känslokall låt utan sväng. Men hela poängen med plattan är att den avviker från den gängre rock och pop-traditionen utan att vända den helt ryggen. Så det man finner är ett sväng som låter och förmedlar gunget på ett sätt som få framfört det förut.

Man kan både lyssna och prata om en skiva som Replicas i timmar om man vill, detta för att det finns så många vinklar av den som det oftast gör när det gäller skivor som är före sin tid. Men i det här fallet skulle det faktiskt kunna räcka med att säga en enda sak — lyssna på låten Down in the Park och jämför med skivor som Ultravox Vienna. Här har ni låten som på så många sätt skapade New Romantics musikaliska identitet att den egentligen aldrig går att nog överösa med superlativ. Harmonierna, basgången, melodierna, stämningen, breaken, atmosfären och utformningen allt går igen fast senare hos så många andra grupper som så totalt lät sig inspireras.

Replicas är skivan som helt enkelt bryter så ny mark och som bryter mot så många olika tabun att man måste ha starka nerver för att klara av den — ett gott tecken på att den är nyskapande. För den samtida publiken uppfattades den säkert som rent av chockerande — ytterligare ett tecken på både nyskapande och storhet. Skivans sista låt I Nearly Married a Human är ett tydligt exempel på hur nyskapande denna skiva är när denna låt utbrister i en nästan symfoniskt uppbygd instrumenten melodi som inte hämtar sin inspiration från mycket som gick att referera till i skivans samtid. Att den inspirerade New Romantics musikval går att spåra i den knyckiga huvudmelodin som går igen i framför allt Ultravox skiva Vienna som kom året efter. Där finns mycket av samma anda som återfinns här och mycket går att känna igen. Visserligen är det Ultravox som fick ta åt sig äran av att ha format New Romantics musikaliska stil men rent intuitivt så kan jag med en gång säga att den tesen är fel — Det var Gary Numans och Tubeway Armys Replicas-platta som i mångt och mycket stod för detta formande och det långt innan Ultravox fjärde platta ens var påtänkt.

Gary Numan skrev med Replicas in sig i historieböckerna som en av de föregångare han är och var. Albumet var dessutom det sista under namnet Tubeway Army, i fortsättningen släpptes skivorna under namnet Gary Numan. Det fullständiga namnet på gruppen var från början Tubeway Arymy, till Replicas döptes gruppen om till Gary Numan and Tubeway Army. En aning egotrippat kan tyckas men det var Gary Numan som var gruppens musikaliska hjärna. Gary Numan gick i varje fall vidare för att bli en legend i sin egen tid med en rad framgångar på sin meritlista. Den största meriten var och är dock att han var först med att skapa den musikform som senare kom att förknippas med New Romanticrörelsen, en rörelse han självklart var en del av under dess storhetstid.

Dr. Da Capo