Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

New Romantic-special

Orchestral Manœuvres in the Dark

Orchestral Manœuvres in the Dark.När jag nu går tillbaka i tiden till gymnasiet vill jag minnas att det var inte många klasskamrater som hade hört talas om och än mindre lyssnat på den ”knäppa” musik jag lyssnade på. Jag var mycket för synthmusik, space-music och liknande. Kraftwerk var så pass stora att de flesta hade hört talas om dem i alla fall, även om inte så många lyssnat på dem och än färre som tyckte om dem.

Synthvågen i slutet av 70-talet och början av 80-talet innehöll flera stora grupper, vilka avhandlas i denna New Romantic-special samt i vår Krautrock-special. Orchestral Manœuvres in the Dark var dock ett mer udda band. OMD (inom parentes sagt: tack o lov att de inte förkortades som OMITD!) var mest nåt som en del slängde ur sig för att visa att de minsann visste vad som gällde. Emellertid uppstod det smärre problem för dem när de skulle kommentera mer ingående vilka plattor och låtar som var bra… Jag själv har inga problem med att erkänna att jag inte vet nåt om vissa grupper eller att jag bara hört talas om dem men inte lyssnat på dem. Jag höjde mest på ögonbrynen när jag var över till nån polare och bad honom sätta på en platta med nån obskyr grupp som vi snackat om och svaret allt som oftast blev att just den plattan var utlånad…

Känslan jag har av OMD är att de visserligen hade en del hits, men att de ändå inte nådde fram till allmänhetens kännedom. Folk köpte en platta som innehöll en singel och upptäckte sen till sin förfäran att det var den låten som var bra, resten mest konstig. Eftersom jag mest sitter och diggar till musiken, sällan uppe och stuffar, spelar det mindre roll för mig om låten är dansant eller inte. Men trots allt var det nog så att man inte satte på en platta med OMD om man ville sitta och mysa med en tjej. Det fanns/finns säkert undantag, men min erfarenhet är denna i alla fall.

Orchestral Manœuvres in the Dark — Architecture & Morality.Orchestral Manœuvres in the Dark — Architecture & Morality (alternativt omslag).OMDs stora verk är Architecture & Morality från 1981 med låtar som The New Stone Age, Souvenir, Joan of Arc och Joan of Arc (Maid of Orleans). En rolig sak med denna platta är att man kan få två omslag så att säga beroende på hur man stoppar in innerkonvolutet. De två tidigare verken Orchestral Manœuvres in the Dark med låtar som Electricity och Red Frame/White Light (ring dock inte numret som sägs i låten!) och Organisation (förmodligen en referens till Kraftwerks ursprungliga namn) med låtar som Enola Gay och The More I See You går inte av för hackor de heller. Senare plattor som Dazzle Ships med låtar som Radio Prague och ABC Auto-Industry vilka kanske gör denna platta till en av de mer udda; Junk Culture är kanske en återgång till något mer populär musik och Crush med hitten So in Love samt 88 Seconds in Greensboro med den hårdrockiga inledningen gjorde nog att fler fick upp ögonen för OMD.

OMD splittrades i slutet av 80-talet men fortsatte med andra medlemmar sen återförenades de 2006 och finns kvar och gör fortfarande musik. För denna artikel har jag dock koncentrerat mig på musiken som fanns där och då.

Söker man på Wikipedia efter olika grupper tycker jag att man får en rätt god uppfattning om respektive grupps (eventuella) storhet genom mängden text som skrivits om den. OMD har tyvärr bara måttligt stor artikel. Jag måste säga att känslan jag har är att de är underskattade. Min rekommendation är att du tar dig tid att leta upp Orchestral Manœuvres in the Dark och lyssnar igenom deras plattor. De är väl värda det.