Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

New Romantic-special

The Human League — New Romantics första superstjärnor

The Human League.The Human League var från första början elektroniska punkare med helt andra medlemmar än vad de blev när bandet slog igenom internationellt med mästerliga och dansanta plattan Dare från 1981. Det är den plattan som jag tänkte ägna mig åt i den här artikeln. Men låt oss börja med Martyn Ware (tillika medlem i Heaven 17) och Ian Marsh som började som en duo. De rekryterade Adrian Wraight och karismatiska sångaren Philip Oakey till att förstärka bandet. Redan efter ett par skivor slutade i stort sett alla utom Philip Oakey och Adrian Wright som ville ge The Human League någorlunda större svängrum och lansera helt andra sorters låtar. Mörka romantiska popsånger stöpta i snygga syntar och elektroniska nya former som gav bandet lite av en vackrare melankolisk roll. Ian Burden, Jo Callis, plus två av new romanticerans vackraste sångerskor — Susanne Sulley och Joanne Catherall blev Philip Oakes nya laguppställning. De var den här uppsättningen som gav new romantic sitt kommersiella genombrott 1981 med Dare.

Tänk bara vilka underbara hits som Philip Oakey skrev när megalåten Don’t You Want Me gick varmt på vartenda syntställe man kunde uppbringa. Love Action (I Believe in Love) eller Do or Die slog omkull alla tvivlare, så till slut fick skivan status utanför den interna krets som new romantic tillhörde och mainstreampubliken fick glimtar av den nya gyllene epoken kommit till världen. Det var härligt att vara en del av new romantictiden och kunna gå på en vanlig svenssondisco och där kunde man plötsligt dansa till The Human Leauge största stunder — sådant gjorde att man kunde andas så mycket lättare. Tyvärr tappade bandet stinget efter att par plattor och låter i dag nästan patetiskt när de släpper nytt material, när det bandet får för sig det vill säga. Men här hade de sin främsta stund på vår moder jord.